Världens kanske underbaraste väder, jag smyger omkring i stan och klockan är ungefär två. Jag vantrivs i mina nya Cheap Mondays och tycker att jag har världens fulaste stil, typ: "Vilket hockeylag hejar du på? - Calgary Flameskeps och Mighty DucksT-shirt!". När jag var sexton eller sjutton och det var höst och jag hade tajt t-shirt och ultratajt läderjacka och vad jag upplevde var de coolaste skorna i världen och jag var rebell som inte rökte eller drack eller sabbade eller låg med tjejer eller var elak eller ens lyssnade på provocerande musik. Ja, mycket smutsigt vatten har flutit under broarna sedan dess - och på sätt och vis är jag mer oskuldsfull nu än någonsin eftersom jag advokerar ett modernt anti-mode, och en anti-livsstil, vad är annars anledningen till att jag blir så betagen, säg nästan rörd, av Basshunters oskyldiga sittande i venten och spelande DotA?
Så jag vandrar genom ett höstigt Lund och misslyckas och blir ledsen över att handla på Konsum och kommer inte på nått bra och går där i upplevda timmar - reella minuter, och lyssnar på Junkie XL's remix av Fischerspooners Emerge och Fischerspooners remix av Kylie Minogues Come Into My World och letar, och letar efter bakplåtspapper och glutenfritt mjöl.
Jag dansar ut ur affären, alla varorna prydligt nedpackade i två ultratunga påsar. Ska man kunna erbjuda ett val mellan gul och röd saft så kostar det på krafterna.
Ler åt alla längs med gatan. Jag är en gatpojke. Eller nej.. hehe. Jag är en spion från det förflutna, från tiden då jag lyssnade på mer diversifierad musik och inte riktigt visste vad jag tyckte var intressant och därför studerade extremt mycket webbprogramering, olika språk, och var så otroligt postmodern att det enda som var samma då som nu var att internet var världens bästa uppfinning. Minns ni hur jag var? Frammåt, oerfaren, mycket trevlig, tvärsäker! Jag provade på att dominera olika miljöer, men trots det befann jag mig ofta i bakgrunden. Jag handlade alla mina kläder secondhand vilket erbjöd en förtjusande och helt förbluffande garderob. Det var höst och jag lyssnade på The Smiths - Hatful of Hollow inspelad på minidisk och var påväg till nån klassfest där vi skulle dansa hela kvällen till Greasesoundtracket eller The Verve - Urban Hymns. Jag gick där och kände mig levande och sparkade i löven och spionerade in i framtiden på mig själv som hade världens fulaste stil, värdens bästa oktoberväder och gick gatan ner med två fullpackade kassar med kalasingredienser.
2 kommentarer:
http://boyahed.com/?397-Nio_av_tio_bloggar_otroligt_onodiga
Jag, tillika du, känner oss träffade...
Så sant!
Skicka en kommentar