onsdag, april 21, 2021

Av fri vilja

Varje dag gör jag precis som jag vill

Jag vaknar när jag vill, jag sätter på mig vilka kläder jag vill

Jag äter vad jag vill till frukost, om det nu är det jag vill göra

Annars gör jag något annat, ja vad som faller mig in


Minuter och sekunder droppar förbi och blir till pölar av tid

Temperaturen är perfekt, vattenytan i balans

Jag är ett med universum.


En lätt bris sveper förbi min kind. Mina ögon är klara.
Ett månljus strilar över stranden. Sanden varm under fotsulorna.
Vågorna brusar.

Jag roterar sakta mitt vinglas, månen speglas i den djupröda vätskan som nästan är svart i dunklet.

Jag höjer och sänker vänsterarmen. Jag sitter stilla i en helig position. Jag väntar, men inte på någonting speciellt. Det som ryter inom mig har tystnat. Eller drunknar det bara ut i vågornas eviga malande.

Jag gör vad som faller mig in upprepade gånger. Ofta handlar det om att balansera på någon kant.

Eller sjunga rätt ut. Det verkar vara vad som oftast faller mig in. I brist på nya infall så bara går jag. Ena foten framför den andra. Utforskar. Kanske. I tysthet.

Alla stora handlingar är uppbyggda av flera små. Kanske är sekvensen för komplex för att kunna uppstå helt spontant. Är det därför som jag bara färdas korta sträckor till fots, och aldrig riktigt lyckas lämna platsen jag befinner mig på?

Jag är öppen för universum och i gengäld skänker det mig alla synliga färger i spektrat, alla dofter på en strand. Alla temperaturer mellan lite kyligt och lite för varmt. Jag får ett infall att tugga i mig en växt jag inte känner till, men hejdar mig.

När jag får bestämma själv, det vill säga alltid, så verkar jag fjärma mig från civilisationen. Det är en iakttagelse jag gör. 






lördag, mars 20, 2021

Svartalfer etc.

Vi vandrade längs havet. Jag frågade honom om han hade ökat sin spirituella nivå. Nä, det finns inga nivåer. Hade han kommit närmare en förståelse för världens egentliga natur? Nej, bara en insikt att "what you see is what you get". Hans tid i isolering och andlig träning hade varit onödig. Onödig men kanske inte förgäves. Nu hade han gett upp sitt sökande och vänt blicken utåt igen. Teresa av Ávila beskriver den inre borgen, hon enumererar de sju avdelningarna, och tydliggör en väg till perfektion genom sju inkrementella steg. Hennes tanke på närmast diskreta upplysningsstadier går igen i många traditioner. Det finns en stark koppling till gamification av den andliga resan i bl.a. Scientologernas pay-to-win-doktrin. Svartalfer etc. Det finns inga nivåer säger Bobby, det finns bara detta, och slår ut med händerna. Han verkar lite besviken, men jag kan se på honom att han har accepterat detta faktum. Jag kastar en snabb blick mot havet. Sen tittar jag ner i vagnen: Ossi har somnat. Vi käkar en vegansk glass och sen gör vi lite pull-ups på utegymmet.


måndag, februari 15, 2021

Transfiguration

Inse fakta: du kommer aldrig orka förgöra alla fåglar. Deras retfulla näbbar fortsätter skrapa himlavalvet, enträget, små utstuderade provokationer. Vingarna fälls ihop nästan ljudlöst, men inte helt ljudlöst, nej, ett litet irriterande flämtande läte, när fjädrar slår mot fjädrar, kan urskiljas, när de slår sig ner i din närhet. De representerar kaos. Deras stjärtfjädrar vippar spasmodiskt (vidrigt!), huvudena gungar sävligt och kväljande, och deras ögon rör sig med naturvidriga ryck, fram och tillbaks, fram och tillbaks, aldrig stilla och till synes oförmögna att fokusera. Varje enskild kropp framkallar ilska, och sammantaget blir svärmen av fjäderfän en tornado av frustration. De rör sig i linjer över himmelen och du sluter ögonen. När synintrycken försvinner infinner sig en kort respit. Det flaxande ljudet blir abstrakt när bilderna är bortklippta. Du tänker på ett vattenfall. Hur vattnet dånar fram, öronbedövande, skapar en dimma runt utloppet och bryter solstrålarna i skimrande regnbågar över vattenytan. Vattenfallet representerar förändring. Allting sköljer det bort, till och med ljuset. En naturkraft omöjlig att stoppa, kan bara avledas.  Vid dess rand växer en ormbunke. Ett tunt grönt nät fuktat av tusentals iskalla vattendroppar. Fraktaler av spiraler som vuxit fram sedan urtid på klotet. Det ursprungliga mönstret innan första fröet. Den fortsätter sin strävan genom årtusendena. Ormbunken representerar repetition. Mycket kan utvinnas ur repetition, visste du det? Du tänker kanske att repetition är kallt och mekaniskt och ovärdigt fortsatta studier? Det är påtvingad repetition. Beakta spontan repetition. 

fredag, november 06, 2020

Vågens tecken

 

Det är ljuset som styr våra steg

En allé av fallande löv

Inget ljud tränger genom 

våra döva öron fyllda av brus


Lyft din fot, ett två, den ena framför 

Den andra framför

En som kommer, förkasta det nya

Och en som väl känner jämvikt


Ljuset i oktober omsluter

Komprimerar alla intryck

Nu främjas tröghet, striden dövas

Något sväljs ner och sköljs åter upp


Vi har nått vågens tecken

Mikro- och makrokosmos i balans

Ett känsligt ekvilibrium

Och vi,  dess vårdare


I korsning mellan individens vilja 

och de omslutande krafterna 

slår vi vakt

Vågen - bli likt en ondulerande våg

Var flytande jämvikt i sefirotens träd


Otröttligt skyddar vi, outtröttligt går vi

Med den ena foten framför den andra





torsdag, januari 09, 2020

Mexican Civilizations

CityState
Gigant Heads
Ball game
Pyramides
Were-jaguars (Transformation)
Obsidian / Jade  
Feathered Serpent
Head-signs / language
The three sisters - maize, beans, squash
Food surplus
Built on trade - secured by violence
Human sacrifice
Planed cities
Hierarchical social structure
Overthrow the elite
Ceremonial squares
Shared beliefs & Ideas / Word views
Public art

Wizards

onsdag, oktober 09, 2019

Sätt att skydda sig (lärdomar från djurriket)


Under snötäcke sovande själar
ur mörkret hörs fallande skall
i min hand en fiskman med gälar
om igen, om igen,
den som söker ska finna,
en forsande flod av metall.

Du korsar min väg
av vågor som hamrar och slår,
Blicken rör sig, utåt, i cirklar
Här är dagen, är nu,
ingen vila för mig, du förstår

Du ler som en stenbock i fjärran
Som skuttar förnöjt på sitt berg
de frukter jag plockar i kärran
herbivor, omnivor
glöder starkt i ett ljus
reflekteras av ishavens färg

Nu hopar sig moln över slätten
och dimman sänker sig snart
Vad som tidigare gick att förhandla
måste nu accepteras, och sedan
i odelbar handling bli klart

Du smälter in och förvandlas
kan lämna mig utan svar
Ingen varelse är i vår omnejd
jag andas, jag skådar, jag gissar det ej
om någon dröjde sig kvar

Finns is, finns vatten, finns öken
Finns sätt att skydda sig
och många lärdomar från djurriket

torsdag, januari 04, 2018

Sång till en ensam vän

En ensam vän vid ett bord
Under bordet en karta
I handen ett glas – i glaset en låga
Jag är påväg bort men är kvar

Med foten på en vindlande väg
Mina fingrar i en ström
Ljuset tänt – där lågan vänder åter
& jag vilar

Kartan lämnad under bordet
Där chansen kom, och passerade
Den plats där alla vistades
Jag gick dit men vände åter

Nu måste jag vänta
bida min tid
Koncentrera mina tankar
& lyssna uppmärksamt på världen