Visar inlägg med etikett korsbefruktning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett korsbefruktning. Visa alla inlägg
måndag, oktober 15, 2007
Flux
Det måste - jag menar det bara måste finnas intertextuella samband mellan Markers Le Mystère Koumiko och Murakamis Kumiko-mysterie (mer känd under namnet The Wind-up Bird Chronicle). Eller är det bara tillfälligheter? Jag får fundera lite på det.
fredag, juli 13, 2007
Solange
What have you done to Solange? / What have they done to your daughters?
Någonting trängde som ett spjut genom mitt hjärta. Ekande tystnad. Kvartslång väntan. Jag kröp upp i sängen och slog armarna om huvudet. En svag bris drog in från min halvöppna balkongdörr. Viskande nattluft, naturen besjöng min belägenhet. Jag vidgades. Nyårslöfte: att aldrig sluta. Ögonen för evigt öppna. Att aldrig bråka. Att hålla handen för munnen när jag talar. Oh C. K. Dexter Haven, I'll be so yare!
Någonting trängde som ett spjut genom mitt hjärta. Ekande tystnad. Kvartslång väntan. Jag kröp upp i sängen och slog armarna om huvudet. En svag bris drog in från min halvöppna balkongdörr. Viskande nattluft, naturen besjöng min belägenhet. Jag vidgades. Nyårslöfte: att aldrig sluta. Ögonen för evigt öppna. Att aldrig bråka. Att hålla handen för munnen när jag talar. Oh C. K. Dexter Haven, I'll be so yare!
tisdag, september 19, 2006
lördag, augusti 19, 2006
Kure Kure Takora
Kure Kure Takora
"Ge mig Ge mig Bläckfisk" var en ny typ av japanskt barnprogram som sändes 1973-74 i 250 st tre minuter långa episoder. Konceptuellt påminner serien om Bananer i pyjamas och Teletubbies men stilistiskt inte helt lite om varanteaterns Farbror vattenmelon.
Farbror vattenmelon och hans vänner
Huvudpersonen är en röd bläckfisk som har en omättlig törst på olika saker i sin omgivning. Surrealistisk, hypnotisk, vansinnig! Självklart sevärd.
Kure Kure Takora på YouTube
onsdag, juni 28, 2006
Marc, Sergei och Shuji
Söker ni någon slags kontext i vilken jag placerar mina lösrykta bloggnoteringar? Jag hade kanske orkat formulera en, men nä!
Så vänligen ta del av ytterligare en oförutsedd och outvecklad fundering. Den kom till mig som en ytterligt intensiv insikt. Kanske hade den blivit mer läsvärd om jag förmått utveckla tankegången något, nu kommer den till er precis som den kom till mig.
Marc Chagall -> Sergei Parajanov -> Shuji Terayama
Tillsammans bildar de en liten religiös, experimentell och expressionistisk enhet.
De väljer ut de motsägelsefulla och trollbindande delarna i traditionell mysticism och folklore. Presenterade med ett själfullt uttryck.
Kanske är det svårt att motsäga sambanden mellan de tre, viktigare är kanske frågan om Parajanov och Terayama är ensamma om att klä, och efterträda Chagalls konstutryck i rörliga bilder? Hade jag lika gärna kunnat välja Alejandro Jodorowsky eller Walerian Borowczyk? Båda typiska företrädare av surrealism och erotism på film, och visst delar de många av Chagalls motivssfärer. Men titta på konstuttrycket i Terayamas och Parajanovs filmer. Inte etnohysteriska som Jodorowsky eller överintelektuellt småsnuskiga som Borowczyk.
Motiven är ödmjuka - blir stela - slutligen hänsynslösa. Som att upprepa samma ord om och om igen, men med ändrat tonläge för var gång.
Jag kanske orkar fortsätta min fundering någon dag, om det skulle bli en skrämmade efterfrågan på (subjektiva) strukturalistiska estetiska analyser av det här slaget (dvs. när Levi-Strauss blir på modet igen, haha). Tills dess existerar mer känslan av att de hör ihop än några verkliga argument.
Så vänligen ta del av ytterligare en oförutsedd och outvecklad fundering. Den kom till mig som en ytterligt intensiv insikt. Kanske hade den blivit mer läsvärd om jag förmått utveckla tankegången något, nu kommer den till er precis som den kom till mig.
Marc Chagall -> Sergei Parajanov -> Shuji Terayama
Tillsammans bildar de en liten religiös, experimentell och expressionistisk enhet.
De väljer ut de motsägelsefulla och trollbindande delarna i traditionell mysticism och folklore. Presenterade med ett själfullt uttryck.
Kanske är det svårt att motsäga sambanden mellan de tre, viktigare är kanske frågan om Parajanov och Terayama är ensamma om att klä, och efterträda Chagalls konstutryck i rörliga bilder? Hade jag lika gärna kunnat välja Alejandro Jodorowsky eller Walerian Borowczyk? Båda typiska företrädare av surrealism och erotism på film, och visst delar de många av Chagalls motivssfärer. Men titta på konstuttrycket i Terayamas och Parajanovs filmer. Inte etnohysteriska som Jodorowsky eller överintelektuellt småsnuskiga som Borowczyk.
Motiven är ödmjuka - blir stela - slutligen hänsynslösa. Som att upprepa samma ord om och om igen, men med ändrat tonläge för var gång.
Jag kanske orkar fortsätta min fundering någon dag, om det skulle bli en skrämmade efterfrågan på (subjektiva) strukturalistiska estetiska analyser av det här slaget (dvs. när Levi-Strauss blir på modet igen, haha). Tills dess existerar mer känslan av att de hör ihop än några verkliga argument.
torsdag, november 10, 2005
Gustav Klimt vs. Stan Brakhage
Passiv, mundän, sjuk och självgod. Så kände jag mig idag.
I min serie av kanske lite otippade match-ups som inleddes redan 2001 med Majakovskij och Morrisey (mitt specialarbete i gymnasiet), kan jag nu stolt presentera:
GUSTAV KLIMT vs. STAN BRAKHAGE
Både deras tematik och estetik dissonerar alltsom oftast, men de gemensamma beröringspunkterna är dessto mer intressanta!
I min serie av kanske lite otippade match-ups som inleddes redan 2001 med Majakovskij och Morrisey (mitt specialarbete i gymnasiet), kan jag nu stolt presentera:
Både deras tematik och estetik dissonerar alltsom oftast, men de gemensamma beröringspunkterna är dessto mer intressanta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)