Mitt utseende

Mitt utseende är något som ligger er lika varmt om hjärtat som det är angeläget för mig. Nedan presenteras lite kommentarer (ibland tagna ur sitt sammanhang) från det senaste halvåret.

Ang. min image
"Min (kill)kompis här vill ha ditt nummer!" - Invandrarkids utanför saluhallen.
"Du ser ut som en 40-årig anstäld på Filosofiska institutionen" - Jakob
"Du ser ju ut som en slemmig raggare. När jag va ung hade jag en granne som var raggare, han hette Stenne, Sten-Erik, och såg ut precis som du" - Min ömma moder
"Du har raggarlooken - snyggt!" - Marias mor
"Du ser ut som en (homosexuell) hamnarbetare" - Lars
"Don't be gay!" - Påtänd polack.
"Jaha, du ser ju ut som du va fjorton igen." - Peter
"Du blir ju mer och mer lik din far" - En högstadielärare
"Du ser ju ut som en östtysk fabriksarbetare!? (imponerad)" - Korridorskamrat på Smålands nation"
"Du har ett otroligt tyskt utseende" - Otaliga vänner

Mer specifikt ang. mustaschen
"Snygg mustasch!" - Okänd sötnos på stan
"Verkligen snygg mustasch, grabben!" - Fnittriga brudar på basilika
"Snygg mustasch! (inte)" - Några brats
"Han ser ut som Günter, kolla hans Güntermustasch!" - Random kids på stan.
"Jag önskar jag kunde ha en så tät och fin mustash som du/ mustasch är väldigt inne/ fan vad avundsjuk jag blir" - Någon imponerad kille ungefär varje gång jag går ut.
"Shave that off, you understand?" - Påtänd polack
"Den där mustaschen måste gå hem hos både tjejer och killar" - skämtsam arbetare på vegancafé solrosen.


Jag själv? Ja, jag känner mig speciell och njuter naturligtvis i fulla drag!

Communitypresentationssidor vol I : Helgon.net

Lekfullt postmodern, pretentiös, aningen självupptagen
men med valens för självironi. Hur talar presentationen till dig?

Tre kännetecken

Skadan
Ofta har jag önskat mig en skada för dess poetiska associationer. En harmlös liksom min. Min fot har återfått normal färg och form, men läkeprocessen är smärtsam och håller mig vaken om nätterna.

Den behagliga konversationen
Jag har snart fyllt min kvot av behaglig konversation - tröttnat på det lättsamma surrandet som kännetecknar skapandet av den färglada väv som spunnits av konversationens olika trådar. Mönstret är inte fult, men inte heller alltid tillräckligt.

Förslösan
Delar av det nya livet saktar ned min fart, släpar som en elektronisk fotboja kring min vrist. Här skyller jag främst YouTube och min nyvunna fascination för dataspelet. Men även kanske en viss odynamisk form av reflektion som inträtt på senaste tiden.