Det är ljuset som styr våra steg
En allé av fallande löv
Inget ljud tränger genom
våra döva öron fyllda av brus
Lyft din fot, ett två, den ena framför
Den andra framför
En som kommer, förkasta det nya
Och en som väl känner jämvikt
Ljuset i oktober omsluter
Komprimerar alla intryck
Nu främjas tröghet, striden dövas
Något sväljs ner och sköljs åter upp
Vi har nått vågens tecken
Mikro- och makrokosmos i balans
Ett känsligt ekvilibrium
Och vi, dess vårdare
I korsning mellan individens vilja
och de omslutande krafterna
slår vi vakt
Vågen - bli likt en ondulerande våg
Var flytande jämvikt i sefirotens träd
Otröttligt skyddar vi, outtröttligt går vi
Med den ena foten framför den andra