Vågens tecken

 

Det är ljuset som styr våra steg

En allé av fallande löv

Inget ljud tränger genom 

våra döva öron fyllda av brus

Lyft din fot, ett två, den ena framför 

Den andra framför

En som kommer, förkasta det nya

Och en som väl känner jämvikt

Ljuset i oktober omsluter

Komprimerar alla intryck

Nu främjas tröghet, striden dövas

Något sväljs ner och sköljs åter upp

Vi har nått vågens tecken

Mikro- och makrokosmos i balans

Ett känsligt ekvilibrium

Och vi,  dess vårdare

I korsning mellan individens vilja 

och de omslutande krafterna 

slår vi vakt

Vågen - bli likt en ondulerande våg

Var flytande jämvikt i sefirotens träd

Otröttligt skyddar vi, outtröttligt går vi

Med den ena foten framför den andra