Transfiguration

Inse fakta: du kommer aldrig orka förgöra alla fåglar. Deras retfulla näbbar fortsätter skrapa himlavalvet, enträget, små utstuderade provokationer. Vingarna fälls ihop nästan ljudlöst, men inte helt ljudlöst, nej, ett litet irriterande flämtande läte, när fjädrar slår mot fjädrar, kan urskiljas, när de slår sig ner i din närhet. De representerar kaos. Deras stjärtfjädrar vippar spasmodiskt (vidrigt!), huvudena gungar sävligt och kväljande, och deras ögon rör sig med naturvidriga ryck, fram och tillbaks, fram och tillbaks, aldrig stilla och till synes oförmögna att fokusera. Varje enskild kropp framkallar ilska, och sammantaget blir svärmen av fjäderfän en tornado av frustration. De rör sig i linjer över himmelen och du sluter ögonen. När synintrycken försvinner infinner sig en kort respit. Det flaxande ljudet blir abstrakt när bilderna är bortklippta. Du tänker på ett vattenfall. Hur vattnet dånar fram, öronbedövande, skapar en dimma runt utloppet och bryter solstrålarna i skimrande regnbågar över vattenytan. Vattenfallet representerar förändring. Allting sköljer det bort, till och med ljuset. En naturkraft omöjlig att stoppa, kan bara avledas.  Vid dess rand växer en ormbunke. Ett tunt grönt nät fuktat av tusentals iskalla vattendroppar. Fraktaler av spiraler som vuxit fram sedan urtid på klotet. Det ursprungliga mönstret innan första fröet. Den fortsätter sin strävan genom årtusendena. Ormbunken representerar repetition. Mycket kan utvinnas ur repetition, visste du det? Du tänker kanske att repetition är kallt och mekaniskt och ovärdigt fortsatta studier? Det är påtvingad repetition. Beakta spontan repetition.