Söker ni någon slags kontext i vilken jag placerar mina lösrykta bloggnoteringar? Jag hade kanske orkat formulera en, men nä!
Så vänligen ta del av ytterligare en oförutsedd och outvecklad fundering. Den kom till mig som en ytterligt intensiv insikt. Kanske hade den blivit mer läsvärd om jag förmått utveckla tankegången något, nu kommer den till er precis som den kom till mig.
Marc Chagall -> Sergei Parajanov -> Shuji Terayama
Tillsammans bildar de en liten religiös, experimentell och expressionistisk enhet.
De väljer ut de motsägelsefulla och trollbindande delarna i traditionell mysticism och folklore. Presenterade med ett själfullt uttryck.
Kanske är det svårt att motsäga sambanden mellan de tre, viktigare är kanske frågan om Parajanov och Terayama är ensamma om att klä, och efterträda Chagalls konstutryck i rörliga bilder? Hade jag lika gärna kunnat välja Alejandro Jodorowsky eller Walerian Borowczyk? Båda typiska företrädare av surrealism och erotism på film, och visst delar de många av Chagalls motivssfärer. Men titta på konstuttrycket i Terayamas och Parajanovs filmer. Inte etnohysteriska som Jodorowsky eller överintelektuellt småsnuskiga som Borowczyk.
Motiven är ödmjuka - blir stela - slutligen hänsynslösa. Som att upprepa samma ord om och om igen, men med ändrat tonläge för var gång.
Jag kanske orkar fortsätta min fundering någon dag, om det skulle bli en skrämmade efterfrågan på (subjektiva) strukturalistiska estetiska analyser av det här slaget (dvs. när Levi-Strauss blir på modet igen, haha). Tills dess existerar mer känslan av att de hör ihop än några verkliga argument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar