Se dig själv i spegeln. Beakta vad du ser. Du var ett barn, nu är du en man i 40-årsåldern. Kan du säga mig vad som hände med din kropp mellan t.ex. sju och trettiosju år?
Vilka gradvisa transformationer har du passerat genom och in i? Varför ser du ut som du gör nu? Är dina ögon de samma? Känner du igen vissa drag från när du var sju? Vad är det egentligen för kropp du ställer upp framför spegeln, som du frontar med i sociala sammanhang, och låter representera dig i den fysiska världen?
Har dina imperfektioner gjort dig bitter eller helig? Eller bryr du dig inte längre om sånt. Du står där framför spegeln dag efter dag, år efter år. Du har gjort din plikt länge nu som människa som behållit din objektpermanens och existerat utan uppehåll. Det är nått. Det är den lilla klockan inom dig som slår slagen oavbrutet och så tickar maskinen vidare. Tankarna maler på också, dag som natt, och självmedvetandet ska inordna alla intryck i sitt stora narrativ om personen JAG.
Abstraktionen fångad under namnet Elias Westerberg kan verka komplex och sällsam för en annan abstraktion i människohamn men är i stort inte intressantare än myra 51673 i myrstacken som kryper fram längs myrstigen på sitt individuella men utifrån högst deterministiska myräventyr.
Jag är positiv och har alla känslorna. Både vid åtta och trettioåtta så strålar jag (fast med olika intensitet och nyans på auran). Nu har jag själv två barn. Det är inte det att jag vill ifrågasätta rimligheten i att vara en människa i förändring (den enda sort som finns – utanför fiktionen), jag vill bara stanna upp och se mig i ögonen och göra lite mentalt tidsresande. I samma reflektion finns överlagrade bilder av en pojke, sju år, åtta år, nio år ... en man 26, 27, 28 ... 38, 39 ... 58, 59 .. 78, 79...
Det självupplevda jaget håller ihop historien. Förändringen förklaras med åldrande. Det är inte olika personer du ser - det är SAMMA!?
Medvetandet är en aggressiv prediktionsmotor och gigantisk språkmodell, som gillar saker den känner igen och kan förklara (verkligheten = "det där låter bra!")
Låt mig omfamna alla mina kroppar – tidigare och framtida. Ni gör ett bra jobb - kämpa på! Och till abstraktionen Elias Westerbergs skriftställare och till lika ande-i-flaskan: "Bravo!"
1 kommentar:
Strålande!
Skicka en kommentar