Såg just Kiyoshis Kurosawas Doppelgänger om seriös personlighetsklyvning och kan inte låta bli att dra paraleller till hur jag framställer mig själv på internet. Projektionen av mitt digitala ansikte har hittills fungerat åt båda hållen.
1. jag
2. jag för min närmaste omgivning
3. jag en offentlig (semi-fiktiv) person
Vi tre i ständig symbios!
Hur man projicerar sig själv analogt såväl som digitalt har annars varit lite av en
favoritdiskurs på senaste tiden, uppskattade verkligen Kobô Abes En annans ansikte, Mishimas Demaskering och filmen Perfect Blue av Satoshi Kon på liknande teman.
Dessutom tycks vår generation vada omkring i nånslags märklig digital nostalgigegga. Ny form av dadaismen att lägga pärlplattor med TV-spelsmotiv? I dig it! (& Musiken!)
Megaman
TMNTII
1. jag
2. jag för min närmaste omgivning
3. jag en offentlig (semi-fiktiv) person
Vi tre i ständig symbios!
Hur man projicerar sig själv analogt såväl som digitalt har annars varit lite av en
favoritdiskurs på senaste tiden, uppskattade verkligen Kobô Abes En annans ansikte, Mishimas Demaskering och filmen Perfect Blue av Satoshi Kon på liknande teman.
Dessutom tycks vår generation vada omkring i nånslags märklig digital nostalgigegga. Ny form av dadaismen att lägga pärlplattor med TV-spelsmotiv? I dig it! (& Musiken!)
Megaman
TMNTII
1 kommentar:
Max:
22:55:23: det är med identiteter är bara bull. det kan sammafattas i följande mening: alla är marit bergman
22:55:24: egentligen
Elias:
22:55:45: hehe
22:55:48: japp
Skicka en kommentar