tisdag, juni 21, 2005

Sjömannen som föll i onåd hos havet



is på taken
is i magen, vaken
is i själva saken

Disparant tomt prat, enbart gnat
och ständigt pladder - det är haken

Så jag gick min väg med långa steg
och kanske var jag feg?
Nu satt du ensam på din pall - Där fick du så du teg!

Jag gick ifrån vårt sista gräl med vånda i min själ
Vår första kyss, jag fick den nyss, och minns den alltför väl.
Det var nog så, det beror nog på - jag gillat själva smaken.

Vi paddlade kanot vi två, på livets ljumma vågor
Jag ger mig ut till sjöss igen, med alla mina plågor

Du halkar från din hala pall och faller platt på baken
I samma stund - jag är i Lund - och välter med kajaken

Inga kommentarer: