Tungan rätt i mun

Vilken svensk översatt titel döljer sig bakom följande filmklassiker?

The Hidden Fortress (Kurosawa, 1958)
The Great Escape (Sturges, 1963)
Deliverance (Boorman, 1972)
Watership Down (Rosen, 1978)
Victory (Huston, 1981)
Lonesome Dove (Wincer, 1989)

6 rätt: Lets make love and listen to death from above
1-5 rätt: La la love you
0 rätt: Little baby nothing

olika saker de senaste 120 timmarna

blev pussad av en svart katt
hjälpte en sovande drucken flicka att hitta hem
beaktade pluxus/jeans teams liveframträdanden
färdigställde några ordrar drabbade av bomtursbuggen
vaknade klockan 02.15 och trodde klockan va sju
såg på tsais senaste i malmö
picknickade i stadsparken
antecknade saker
började en kurs i datorspel
fick lite pengar för första gången sen i november
lugnade oroliga
såg diverse experimentfilmer

Är ni med eller?

Döden i Venedig (Thomas Mann, 1912)




Pastoral: To Die in the Country (Terayama, 1974)




Josef K - Young and Stupid (1987)


Senast värdefulla bok/ film / musik? Posta!

för att kringgå livets monotoni krävs extrema åtgärder; ett extremt jag - ett extremt du.

Ett omedvetet disco, kom igen!

I

Du blir vid min sida, jag ler svagt, 'intagande' säger jag mig
Ett ark av fint papper, en sval vind,
en blommande trädgård.

desarmera min tickande själ, den plågar mig så i detta nu
för din hy är så brinnande vit och jag sväljer.
blodet rusar ner från huvudet
och det känns som en blixt slagit ner i mitt bröst
när jag tänker på dig där jag sitter fjättrad vid min maskin
och blickar ut genom den klara halvreflekterande ytan
över havet
över parkeringen nedanför
över glaskroppar som hyser nyvakna framtidsarbetare
och över diverse nybyggen

jag dagdrömmer vilt:
låga, brinn ut!
jag förmår ej ensamhetens milda kval
dess olidliga lätthet
demoraliserande verkan på mitt fokus
naturligtvis
otåligheten, och ibland -
bara som en svag knackning på dörren.



II

Jag måste hjälpa dig med allt för ingenting klarar du själv
Hålla dig i handen vid varje steg på vägen för annars halkar
du och om du faller kan du aldrig mer resa dig.

Vi reser bort. Vi försvinner.

Vinden tar tag i skjortärmar och klänningsfollar och i
våra små frisyrer. Timmar flyter förbi, jag speglas i glaset.
Ack flyktiga skönhet bli! Men ännu en gång ville ödet annorlunda.

Så vi tumlar omkring i otåliga vårmiljöer,
gränslös uppskattning av vårt gemensama rum.
varje rörelse är asynkroniserad
varje ansiktsdrag så nytt och nyanserat
min kropp skälver av förväntan
men så plötsligt!

hela mitt väsen exproprieras av det koordinerade kollektivet
och jag faller in i vana
säg vanmakt, där varje privat situation blir otänkbar
och det som existerar bara är ofärdiga tankar
-ett sammelsurium av ospecifika känslor-
oriktat välbehag som tvingar mig på knä
tvingar mig att slicka upp allt grus och tycka det är gott dessutom
så jag säger: tvi!

Tvi för vinden som lockar och för
tvi för våren som kränker min personliga integritet
som jag håller så högt
Men hurra för dig och mig och våra vänner!



III

Årstider, dessa lättjefulla foster,
(vilkas snåriga tillkomst jag helst inte vill spekulera vidare i
för det skulle bjuda mig alltför mycket obehag)
styckas upp i portionsförpackade bitar
och serveras till oss arma människor
som ständigt tycks vara hungriga på nya kulinariska smaksensationer.
Ack då tuggar jag hellre mitt grus.

Du skimmrar som fulländad kristall, ovetande om min anstundande metamorfos.
Jag spolas bort av otålighet och gammalt diskvatten.



IV

Och dyker upp på ny ort.

Jag eftersträvar det moderna ansiktet. Med det moderna ansiktsuttrycket.

newsflash

jag jobbar 8-17 i malmö denna vecka. jag är fattig & upptagen.
det nya skapandet kryper framåt.

jag ser ut ungefär såhär:




jag läste universums öde: datorernas död inköpt för 5:- bland utgallrade låneböcker.
nu läser jag klart det underbara äventyret av fournier.

jag kompletterar filmografiskt dreyer, polanski och von trier.

ofta utför jag annat arbete, jag går och lägger mig tidigt.

Gott nytt år 1,3 miljarder kineser!

Igårkväll firade vi det kinesiska nyåret.
Äntligen gyllene grisens år!

Vad passar då bättre än lite demolåtar från min kinesiska mp3-spelare?
http://www.zshare.net/audio/kina1-mp3.html
http://www.zshare.net/audio/kina2-mp3.html

lyckan kan vänta

ni alla ger mig så mycket kärlek
lyckan kan vänta.

spökbomben som sover

spökbomben som sover
en globulär, likt månen, midnattsskildring av elias westerberg

i ett låst rum stod en fyrkantig låda kopplat till ett batteri. lådan tickade olycksbådande, men det var ingen där som hörde den, och det var kanske tur, för kanske hade en eventuell åhörare listat ut att det rörde sig om en bomb och försökt desarmera den. bomben gick inte att desarmera, om man försökte skulle den ofelaktigt detonera, med dödlig utgång för den som vågade sig på det riskabla konststycket.
men ingen var där så istället tickade bomben alltså fridfullt vidare.

bomben var sinrikt konstruerad och var kanske den enda i sitt slag.
i lådan låg en nedsövd igelkott, när den inbyggda väckarklockan ringer vaknar igelkotten, ser sig omkring i lådan och noterar en skål med utspädd mjölk. skålen är placerad på en fjäder som utlöstes om jämvikten i skålen rubbades. när igelkotten tar sin första slurk kommer bomben alltså att detonera.

bomben tickar mot sitt slut. bomben är skapad för att explodera. den har ett mycket definitivt bästföredatum. igelkotten sover ännu fridfullt. igelkottsmateria, bombmateria, och annan materia kommer att blandas i en säregen konfetti om några minuter. vi inväntar tolvslaget då spökbomben ska explodera och alla som inte var spöken innan kommer att anta denna gamla ärorika existensform (därav namnet spökbomben). klockan tickar, spökbomben sover. om det fanns ett timglas i närheten skulle sanden snart ha runnit ut. när sanden har runnit ut kommer spökbomben att vakna. när spökbomben vaknar kommer alla att dö.

vi vill inte att spökbomben ska explodera. vi önskar nästan att igelkotten ska dö i sömnen och inte vakna och detonera spökbomben. igelkotten är en s.k. ofrivillig självmordsbombare, dvs. inte tränad i ett terroristläger. men han är ändå ganska farlig och just nu sover han. du och jag kommer att transformeras till spöken.
ja, vi kommer alla att dö när spökbomben som sover - vaknar.

vem kom egentligen på spökbomben? en riktigt idiotisk idé, han som kom på spökbomben var ett onskefullt geni. han ville förstöra allt, men om han skulle ändra sig byggde han in ett nödstopp. nödstoppet är ett s.k. snabel-a (@).
spökbomben tickar . . . .
(tick tack)

@@@@@@@@@@@@!

puh.

en liten lucka öppnas och igelkotten springer ut.

det är vinter ute, strax efter midnatt, och intensivt snöfall. vita kristaller klistrar sig fast på mitt fönster, utanför snubblar en glad student och blir ledsen.
hans terminer bara går och går, han vet inte riktigt om han kommer blir klar med sin utbildning innan allt studielån är slut. han är snöig, smutsig och iskall. hans nya dyra jeans har gått sönder (han är en s.k. brat) och han har egentligen inte råd att köpa nya den här månaden och det är bara den 11 februari. han biter sig i läppen och borstar några snöflingor ur luggen. med bestämda kliv stegar han så hemmåt.
när han kommer hem äter han en rostmacka och börjar bygga en bomb, några timmar senare fångar han en vilsen igelkott och söver ner den. han planerar allt in i minsta detalj. han är ett sorgset geni. en ledsen och sjuk påfågel. så tänker han sig själv, medan han finjusterar bombens utlösningsmekanism. igelkotten vaknar under hans bord och börjar vandra iväg. igelkotten kommer till badrummet och går in fast det luktar ganska konstigt. igelkotten kan inte få grepp med sina klor på det hala badrumsgolvet. igelkotten halkar omkring. braten har inte märkt vad som hänt så han går och lägger sig. när han går upp för att duscha på morgonen hittar han en uttröttad igelkott på badrumsgolvet. han lyfter upp det lilla djuret och viskar ömt:
- du, jag älskar dig, ditt lilla knäppa kryp, jag ska döpa dig till sonic.
sonic blinkar till lite förskrämt och gör ett igelkottstypiskt ljud.

spökbomben tickar på nytt: @

spökbomben tickar...

@

spökbomben sover, en student köper nya jeans för 1200kr och tycker det är ganska billigt. det är vinter och vi halkar och krockar med varandra.

- sötnos!
- älskling!

@

sonic drömmer igelkottsdrömmar, vilda, fantastiska, bortom vår horisont.
vi går här och halkar och fryser och är lyckliga så fort vi får lite solljus på oss och vi har det ganska bra. vi skapar våra egna problem, vi är förälskade i oss själva.



jag sitter ner på en bänk och min utandning skapar ett nervöst moln av vattenånga.
jag läser en bok av en fransk författare som jag har hört ska vara bra.

du går förbi.

jorden skälver.

tyst, så tyst, vaknade spökbomben som sover.
vi märkte det inte ens.

Det jag borde sagt

--- Och hälsa henne att jag saknar henne
för utan henne har livet bara känts som ett slöseri med min tid.

Minns hon vår förtrollade natt i Rio för tio år sedan?
Hennes blick var klar som kristall och hennes ögon
blev till stjärnor mot den brasilianska natthimlen.
Den sydamerikanska nattvinden smekte hennes kind,
fick hennes lockar att tafatt leka mot hennes bara axlar
Tillsammans inväntade vi soluppgången

Så minns jag henne nu, ett fruset porträtt
av vår lyckligaste tid.
Timmar av oförfalskad närhet, dygn av ömsesidig tillgivenhet
som lät solar och månar avlösa varandra på himlavalvet
när vi, liksom skyddade från tidens gång,
omfamnade varandra
i en aldrig upphörande
för alltid fortgående
av änglar ombesjungen
vals - för - kärleken

i takt med våra hjärtslag svängde vi runt
blundandes och in i det sista förnekade vi
den obörnhörliga morgondagen
som slet oss isär och slängde ut oss
på olika platser i världen
där vi inte längre kunde se
eller höra varandra.

Nu känner jag bara en dov stumhet
en mullrande tystnad
För intet befolkar denna otrygga plats
jag nu vistas på

Så när du ser henne nästa gång
hälsa henne att jag saknar henne

nystart

1 februari markerar en nystart för Mitt dåliga minnes fantasi.

Vad är nytt och hett?
Det nya livet, eller det nya skapandet som vi numera kallar det ('det nya avantgardet ' hos somliga) är en teori och metod för självförverkligande och förändring som trädde i kraft 1 jan 2007.
Utan att riktigt definera vad det skulle röra sig om, började några av oss att staka ut några gemensama förslag på regler, vilka nu efterlevts efter bästa förmåga i en månad. Ett definitivt manifest är på gång, tills vidare följer jag dessa riktlinjer:

. Nolltolerans mot underhållning
. Nolltolerans mot överkonsumtion
. Fysisk träning
. Personlig kontakt
. Koncentration
. 1h skönlitterärt skapande/ dag
. En internetfri dag i veckan
. Skapande på nya fronter
. Nya utmaningar/ nya miljöer

Detta alltså som tillägg till mitt sedan tidigare vagt definerade:
"I det nya livet ska jag lyssna på Stereolab (numera obsolet), ha älskarinnor, utsätta mig för onödig fara och vara extremt intresserad av experimentfilm och bildkonst."


Den nya stilen?

Den gamla stilen gick länge under beteckningen "Indiebrat".


elias som indiebrat nyår 2006-2007
edit: även Lars celebra pottfrisyr har fått ge vika för det nya livet


Den nya stilen är ännu snällare, mindre odräglig, betydligt mindre ironisk och alltså mindre självmedveten, om än lika konstruerad. Länge hette den 'snäll', nu har den i folkmun kommit att kallas 'indieskinhead' eller 'indienordman'. Hur väl den faller ut återstår dock att se.



indienordman är lite mystisk, och definitivt snäll 1/2 2007


Och bloggen?
hypnotics.blogspot.com ska nu uppdateras flera gånger i veckan
med ungefär samma typ av material som tidigare (möjligtvis mer
skönlitterärt skapande!). inte bara kommer frekvensen av postande
öka - kvaliteten kommer dessutom höjas avsevärt.

de ultrapretentiösa filmtexterna har blivit om möjligt än mer
kryptiska, långsökta och finkulturella och återfinns hädanefter
på xhypnotics.blogspot.com (alternativfilmstudion - ett spännande
projekt i startgroparna)

Och nu?
Läs intervju med mig som tyvärr inte förklarar någonting om det nya skapandet, utan istället utforskar och fokuserar på mina åsikter kring film på Thomas eminenta blogg.

Tema

Petrus tema: Japan
Elias tema: mönster
Isaks tema: hat
Lars tema: sorg
Christinas tema: att gräva en grav
Tid: 60 minuter


JAPAN

Kampsport
och gubbsnusk

Petrus Westerberg


Tystnad
Jag står och ser mot berget Fuji
och vinden tilltar

jag kastas, slungas,
högt över bergen och dalarna
och landar i soluppgången

Eld
och- tyssssstnad

Lars Westerberg


Den röda körsbärsblommen
berget Fujis vita snö.
En geishas hud och läppar.

Christina Bergil


Jag är liten
men jag kan bli mindre
mindre & mindre igen!
jag klonar mig med små japaner
illa sitter nu min rock
men sämre kan den sitta
jag kan bli mindre!
mindre & mindre igen.

Elias Westerberg


MÖNSTER

Mormor sade till morfar:
- Åk inte ut i stormen
för du vet att jag sover så dåligt
när du är till sjöss
för om du inte kommer hem
så finns det ingen som kan laga
värmepannan
och om jag fryser när jag går till sängs
får jag så svårt att sova.
Mamma sade till sin familj:
- Hela dagen fick jag sitta ensam
för pappa höll på med bilen
och hade fått fel reservdelar
och han blev inte klar förrän vid tio
och då ville han bara sova.
Och ingen av er andra tänkte på
att jag fick sitta ensam
och kanske dör jag,
jag känner ett starkt tryck
över bröstet.
Dottern sade:
- Jag mår så dåligt.
När pappa inrett gavelrummet
ska jag ha det
för jag behöver det bästa rummet
eftersom jag mår så dåligt
och ingen av er andra
mår så dåligt som jag.

Christina Bergil


Ett fönster består av mönster
men hur är ett fönster mönster?
Ett fönster utan mönster
är väl knappast något mönsterfönster
och vad är ett mönsterfönster?
Men fönster är fönster
och mönster är mönster
men två fönster följer ju ett mönster
- fönstermönster!

Petrus Westerberg


Dessa svarta och vita rutor,
dessa linjer.
Vi går sida vid sida med varandra.
Snart vänder processionen,
du lyfter din vänstra arm,
jag min högra.
Om mina beräkningar stämmer
har vi nått till vägs ände.

Jag förstod ingenting,
bara mot den skyddslöse, när min kärlek föll ur mönstret,
kunde jag någonsin ändra riktning.
Det kändes som att bli vriden ur led,
men det var kanske frihet.

Lars Westerberg


HAT

S    FÅNGAD
T    A
Y    S
R    C
K    I
ARBETSLÄGER
     T    A
     S    S
     T    H
     A    A
SOLDAT    T

Elias Westerberg


Som papper
torrt
vitt
Inte en muskel röjer
vad som pågår
eller pågått
Nu bara en utfällning
vit torr
av det som kokade

Och den som släppte giftet
i brygden
ska aldrig någonsin få veta
att det han anrättade
inte var slätvälling
vilket han förstås trodde
eller sade sig tro
eller försvarade sig med
när tiden gått
och pepprade rätter
fallit ur modet

Den förgiftade
slickar sina läppar
när han lämnar rummet
där han kvävde den gamle
Deras smak är den enda
han känner
har känt
alltid ska känna
Svavelsöt
honungsbesk

Christina Bergil


Han var en stor hatare

Fast vi högg honom i stycken,
glödde han.
Och när annat hänt oss
och andra tider kommit
vi lekt och spelat
älskat och roat oss,
höll han fast fokus.
Trogen bara mot sin lidelse.

Ty han visste:
Det är inte brandens väldighet,
utan dess oupphörlighet,
som skapar en stor hatare.

Lars Westerberg


Hat är hemskt
Hatt är nåt man har på huvet

Petrus Westerberg


SORG

När tacksamheten är större än sorgen
är sorgen mild och god
Den stiger upp i drömmar
av saknad och ljumma dofter
Doften i det lite svettiga hårfästet
hos någon som sovit gott

När skulden brer ut sig vidare än sorgen
fastnar sorgen
trampar på stället
svartnar
hårdnar
Man krattar graven varje fredag
fårorna skär rakt och djupt i gruset

Christina Bergil


skolan är sorg
läxor är sorg
när folk dör är det sorg
kärlek är sorg
jag är sorg
du är sorg
vi är sorg
livet är sorg
och det är ju lite sorgligt

Petrus Westerberg


Doktorn sjunger så ljuvt i mitt öra
jag knyter näven i fickan
blundar och vill alls inte höra hans röst
droppar av honung
och vill inte känna isiga tentakler
som smeker min nacke till tröst

Elias Westerberg


ATT GRÄVA EN GRAV

Men hur ska graven grävas?
Hur är en grävd grav?
Kanske konkav?
Nu är graven grävd.
Nu är det en grävd grav

Petrus Westerberg


Andfådd sätter jag spaden i jorden
- här vill jag vila!

Elias Westerberg


Jag gräver och gräver
Så mycket möda
för att skapa ett så stort tomrum.
Kan det rymma all min sorg?

Var finns trösten i detta?
Varken i tomrummet eller i kistan,
men i grävandet.

Lars Westerberg

Det nya livet inleds med en bild från det gamla

elias säger:
Fr.o.m. nu ska jag bara skriva på (pseudo)holländska!
Robban säger:
haha, ett bra sätt att liva upp januaritillvaron
vad gör du imorgon?
elias säger:
morgen, ik kan leren "IT-rätt"
Robban säger:
du villzt maaske den Ivan kratleeren?
et ist ihren kepurtstak
elias säger:
aah, ja vieliesht! waat uur?
Robban säger:
kann ik nik ganz pretzizieren, nik etwas stoort und laang, aber vielliesht etwaas miinimal kauphphen?
elias säger:
jaa super! Wat kauphphhen? U en ik zusaamen? nu? straks? morgen?
Robban säger:
nuu?
elias säger:
ja, leeren de IT-rätt is zakken! gaa im der city straks?
Robban säger:
et ist müücket wasr draussen, kann ik und mik waagen nüützen?
zum NOOva vielliesht?
elias säger:
jaa, gut verschlaag!
elias skickar:
Telefoonboek.doc

Robban säger:
kan ik dik zusammenstraalen auf SL?

Överföringen av Telefoonboek.doc är färdig.

elias säger:
ja - zuper! wielkoemen!
Robban säger:
ik will telephoonieren
elias säger:
gut kaastruel!

jag vill tänka att den riktiga elias ligger nedsövd
med kloroform i någons källare men egentligen
är jag nog bara innerligt trött på mig själv.

Intermission

Inget kraschlandar
med sådan lugn värdighet
som fallande löv

Nu måste jag verkligen skärpa mig.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre.
Allt för länge har ord och tankar ersatt
handling. Nästan allt tycks mig nu som
undanflykter. Kanske var jag förblindad
av tankens underbara klarhet,
av ordets poetiska, melodiösa klang?
Mitt oantastliga liv. TOMHET!

Kanske är det dags för ett avsiktligt
uppriktigt risktaganade.
Jag bävar naturligtvis vid tanken.
Allt förnuft manar till försiktighet.
Träd på osäker mark varsamt fram.
Iakttag: Ljusnivåer förvrider vår verklighetsuppfattning
under vinterhalvåret.
(är det så att jag behöver knuffas över kanten,
eller behöver jag bara åter inrättas i leden?)

Jag är klämd med ena armen i dörren
- jag har själv försatt mig i den positionen -
klämt mig fast så långsamt och försiktigt
som allra helst.
Alltså hade jag själv valt martyrdöden.
Det är fegt att inte vilja leva. Det är faktiskt ett svek.
Hade det för mig varit svårt att leva,
hade det naturligtvis varit en annan sak.
Jag accepterar, respekterar och i undantagsfall
känner medlidande med människor som inte
vågar utsätta sig för de avgörande riskerna
som leder till det nya livet. Men för mig finns
inga acceptabla ursäkter.

Det värsta var kanske att jag växte i mina egna ögon
när jag valde denna avskyvärda dvala.
Våra inre belöningsmekanismer är de svekfullaste
små varelser du kan tänka dig. Ingenting drar
en människa i fördärvet som tron på att man
handlar rättrådigt. Det är vansinne!

Jag vågar och jag tänker därför återuppstå.

---

Jag ber om ursäkt. Återuppståndelsen kommer inte ske
genom Mitt dåliga minnes fantasi. Publicerandet av dessa tankar
är därför i sig ett ganska fegt (om än poetiskt) tilltag.
Medan mitt eget liv vaknar upp ur den gyttjiga höstlera där
det legat och sovit kommer Mitt dåliga minnes fantasi
ligga i träda. Jag utesluter dock inte att jag för er skull
emellanåt kanske skriver något irrelevant som ni kan skratta
åt för att må bättre, eller nicka instämmande till.

Himlen öppnar sig, havet ryter

Pansarkryssaren Potemkin med Malmös
operaorkester. Öl på möllan, sanslöst disco
på smockelicious.

Likt en fladdermus var jag vacker, nykter och förälskad.

Sen blåste mörkret in

och likt darrande små löv i den analkande stormen satt vi hopkrupna framför våra datorskärmar och såg fotoner absorberas en efter en efter en tills allt bara var svart, elektriskt och iskallt