Tema

Petrus tema: Japan
Elias tema: mönster
Isaks tema: hat
Lars tema: sorg
Christinas tema: att gräva en grav
Tid: 60 minuter


JAPAN

Kampsport
och gubbsnusk

Petrus Westerberg


Tystnad
Jag står och ser mot berget Fuji
och vinden tilltar

jag kastas, slungas,
högt över bergen och dalarna
och landar i soluppgången

Eld
och- tyssssstnad

Lars Westerberg


Den röda körsbärsblommen
berget Fujis vita snö.
En geishas hud och läppar.

Christina Bergil


Jag är liten
men jag kan bli mindre
mindre & mindre igen!
jag klonar mig med små japaner
illa sitter nu min rock
men sämre kan den sitta
jag kan bli mindre!
mindre & mindre igen.

Elias Westerberg


MÖNSTER

Mormor sade till morfar:
- Åk inte ut i stormen
för du vet att jag sover så dåligt
när du är till sjöss
för om du inte kommer hem
så finns det ingen som kan laga
värmepannan
och om jag fryser när jag går till sängs
får jag så svårt att sova.
Mamma sade till sin familj:
- Hela dagen fick jag sitta ensam
för pappa höll på med bilen
och hade fått fel reservdelar
och han blev inte klar förrän vid tio
och då ville han bara sova.
Och ingen av er andra tänkte på
att jag fick sitta ensam
och kanske dör jag,
jag känner ett starkt tryck
över bröstet.
Dottern sade:
- Jag mår så dåligt.
När pappa inrett gavelrummet
ska jag ha det
för jag behöver det bästa rummet
eftersom jag mår så dåligt
och ingen av er andra
mår så dåligt som jag.

Christina Bergil


Ett fönster består av mönster
men hur är ett fönster mönster?
Ett fönster utan mönster
är väl knappast något mönsterfönster
och vad är ett mönsterfönster?
Men fönster är fönster
och mönster är mönster
men två fönster följer ju ett mönster
- fönstermönster!

Petrus Westerberg


Dessa svarta och vita rutor,
dessa linjer.
Vi går sida vid sida med varandra.
Snart vänder processionen,
du lyfter din vänstra arm,
jag min högra.
Om mina beräkningar stämmer
har vi nått till vägs ände.

Jag förstod ingenting,
bara mot den skyddslöse, när min kärlek föll ur mönstret,
kunde jag någonsin ändra riktning.
Det kändes som att bli vriden ur led,
men det var kanske frihet.

Lars Westerberg


HAT

S    FÅNGAD
T    A
Y    S
R    C
K    I
ARBETSLÄGER
     T    A
     S    S
     T    H
     A    A
SOLDAT    T

Elias Westerberg


Som papper
torrt
vitt
Inte en muskel röjer
vad som pågår
eller pågått
Nu bara en utfällning
vit torr
av det som kokade

Och den som släppte giftet
i brygden
ska aldrig någonsin få veta
att det han anrättade
inte var slätvälling
vilket han förstås trodde
eller sade sig tro
eller försvarade sig med
när tiden gått
och pepprade rätter
fallit ur modet

Den förgiftade
slickar sina läppar
när han lämnar rummet
där han kvävde den gamle
Deras smak är den enda
han känner
har känt
alltid ska känna
Svavelsöt
honungsbesk

Christina Bergil


Han var en stor hatare

Fast vi högg honom i stycken,
glödde han.
Och när annat hänt oss
och andra tider kommit
vi lekt och spelat
älskat och roat oss,
höll han fast fokus.
Trogen bara mot sin lidelse.

Ty han visste:
Det är inte brandens väldighet,
utan dess oupphörlighet,
som skapar en stor hatare.

Lars Westerberg


Hat är hemskt
Hatt är nåt man har på huvet

Petrus Westerberg


SORG

När tacksamheten är större än sorgen
är sorgen mild och god
Den stiger upp i drömmar
av saknad och ljumma dofter
Doften i det lite svettiga hårfästet
hos någon som sovit gott

När skulden brer ut sig vidare än sorgen
fastnar sorgen
trampar på stället
svartnar
hårdnar
Man krattar graven varje fredag
fårorna skär rakt och djupt i gruset

Christina Bergil


skolan är sorg
läxor är sorg
när folk dör är det sorg
kärlek är sorg
jag är sorg
du är sorg
vi är sorg
livet är sorg
och det är ju lite sorgligt

Petrus Westerberg


Doktorn sjunger så ljuvt i mitt öra
jag knyter näven i fickan
blundar och vill alls inte höra hans röst
droppar av honung
och vill inte känna isiga tentakler
som smeker min nacke till tröst

Elias Westerberg


ATT GRÄVA EN GRAV

Men hur ska graven grävas?
Hur är en grävd grav?
Kanske konkav?
Nu är graven grävd.
Nu är det en grävd grav

Petrus Westerberg


Andfådd sätter jag spaden i jorden
- här vill jag vila!

Elias Westerberg


Jag gräver och gräver
Så mycket möda
för att skapa ett så stort tomrum.
Kan det rymma all min sorg?

Var finns trösten i detta?
Varken i tomrummet eller i kistan,
men i grävandet.

Lars Westerberg