Ja vet! vi hyllar Hitler, kör rattfulla och går på Göteborgs Nation!

Mikael Westerberg träffade just sin gamla nemesis: den oerhört omoderna människan. Till det yttre är den oerhört omoderna människan och Mikael Westerberg ganska lika. Båda är glada, socialt begåvade, välsignade med lite akademiska poäng som ungefär svarar mot deras studieskulder och med en härkomst från ekonomiskt priviligierad medelklass. Mikael och den oerhört omorderna människan har växt upp sida vid sida och hållit varandra i handen sedan barnsben. Under grundskolan tyckte Mikael och den omoderna människan ungefär lika i det mesta och förövrigt spelade det mindre roll vad de tyckte om olika saker för det fanns annat som förenade dem t.ex. TRANSFORMERS. Mikael Westerberg och den oerhört omorderna människan lever fortfarande tätt tillsammans men träffas trots det inte längre särskillt ofta. Men när de slumpmässigt kolliderar, och det händer ibland, är det en nästan utomkroppsligt overklig upplevelse för Mikael. Mikael får svindel och blir ledsen för att han inte förstår. Han förstår inte att så hopplöst omoderna värderingar kan leva vidare och frodas i ett tillsynes huvudsakligen akademiskt klimat. Mikael drar därför obekväma och förhoppningsvis felaktiga slutsatser av detta. Fast han återfår snabbt fattningen, det känns faktiskt redan lite bättre. Någonstans kan han passa in även den oerhört omoderna människan i sin postmoderna världsbild.