1/1 2007: Med anledning av två decennier i Lund och det nya livet

Det är nästan helt mörkt nu, det sista ljuset droppar in genom fönsterrutan som isigt diagonalt regn. Han ligger böjd över skrivbordet, halvslutna ögon och trummar med fingrarna mot den skrovliga bordsytan. Drömmer sig tjugo år tillbaka i tiden. Till sin barndom. Barndomen präglas i hans minne av hoppfull konstruktion. Det är Lego, Mekano, abstrakta leksaker - byggstenar som med den unges fantasi och den hantverksskicklighet som karaktäriserar ännu dåligt utvecklad finmotorik förvandlas till avatarer för en outforskad och lockande vuxenvärld. Flygplan, robotar, bilar, rymdskepp, riddarborgar animeras med fantasin. Även en bil utan förare har liv. Spöktåg utan spår eller elektricitet kör kors och tvärs genom staden. Vad är signifikant för dessa ofullständiga representationer? De motsvarar en idé i barnets huvud. Rymden, medeltiden, dinosaurier utgör en levande fond. Orden: 'baser, gift & motgift, högkvarter, laser, bazooka, kikare, stetoskop' har särskillda betydelser. Nästan allt handlar om de goda och deras fiender. Länge kallade han motståndarna i lagsporter för fienden. För tjugo år sedan satt han på sin pappas axlar och fantiserade vilt. Med en kulspetspenna i ena handen dirigerade han sitt lilla kungarike. Höll sina undersåtar i schack med omväxlande terror och eftergifter. Han önskade sig innerligt en freestyle.

Vaknar ur sin halvslummer. Rummet är helt sänkt i mörker så när på de kalla skuggor som blåser in var gång ett fordon paserar på gatan nedanför. Hans undersåtar har gjort sig fria, i sexårsåldern abdikerade han som envåldshärskare och blev en tillsynes assimilerad del av en växande familj (men styrde i hemlighet med järnhand familjen tills han flyttade hemifrån vid arton års ålder). Han saknar sina allierade, det goda laget, och deras outtröttliga arméer av legogubbar, transformers, action-force. Men de är överflödiga nu när fienden har dragit sig tillbaka. De kraftfulla flygmaskiner som trafikerade fantasins luftrum har nu decimerats till miljöfarligt skrot.

Träets textur under de trummande fingrarna. Det svaga ljudet av trafik någonstans ifrån. Handen letar sig över bordet, fingrarna sluter sig om något litet metalliskt. Mikroelektronik, det surrar svagt när han greppar tag i det, känner dess mekaniska puls. Det är en komplex ljudmaskin, likt barndomens freestyle producerar den hörbara ljudvågor av elektromagnetiska instruktioner.

Vägrar acceptera det han för länge sedan insett; att lösningen på livets alla mysterier finns i åttondeklassens kemibok, grunderna i commonsense-psykologin och i Pierre Bourdieus tankar om habitus.