Läser du nyheter på internet?

*asg*

Brinn, min lilla värld!

Så släpas vi fastkedjade till världens ände, där vi äntligen finner frid.

Det moderna teatersällskapet

Idag föds det moderna teatersällskapet. En unik möjlighet för den moderna människan att avmagnetiseras. Vi kommer att förvandlas och sväva iväg. Låter det intressant? Hör av dig.

/ Elias
Teaterdirigent, moderna teatersällskapet

Feber

Jag tittar på fiskmåsarna på min gräsmatta med yrsel och energi,
lyssnar på Jennys ultimata discomix <3 & formulerar mina tankar.

1/1 2007: Med anledning av två decennier i Lund och det nya livet

Det är nästan helt mörkt nu, det sista ljuset droppar in genom fönsterrutan som isigt diagonalt regn. Han ligger böjd över skrivbordet, halvslutna ögon och trummar med fingrarna mot den skrovliga bordsytan. Drömmer sig tjugo år tillbaka i tiden. Till sin barndom. Barndomen präglas i hans minne av hoppfull konstruktion. Det är Lego, Mekano, abstrakta leksaker - byggstenar som med den unges fantasi och den hantverksskicklighet som karaktäriserar ännu dåligt utvecklad finmotorik förvandlas till avatarer för en outforskad och lockande vuxenvärld. Flygplan, robotar, bilar, rymdskepp, riddarborgar animeras med fantasin. Även en bil utan förare har liv. Spöktåg utan spår eller elektricitet kör kors och tvärs genom staden. Vad är signifikant för dessa ofullständiga representationer? De motsvarar en idé i barnets huvud. Rymden, medeltiden, dinosaurier utgör en levande fond. Orden: 'baser, gift & motgift, högkvarter, laser, bazooka, kikare, stetoskop' har särskillda betydelser. Nästan allt handlar om de goda och deras fiender. Länge kallade han motståndarna i lagsporter för fienden. För tjugo år sedan satt han på sin pappas axlar och fantiserade vilt. Med en kulspetspenna i ena handen dirigerade han sitt lilla kungarike. Höll sina undersåtar i schack med omväxlande terror och eftergifter. Han önskade sig innerligt en freestyle.

Vaknar ur sin halvslummer. Rummet är helt sänkt i mörker så när på de kalla skuggor som blåser in var gång ett fordon paserar på gatan nedanför. Hans undersåtar har gjort sig fria, i sexårsåldern abdikerade han som envåldshärskare och blev en tillsynes assimilerad del av en växande familj (men styrde i hemlighet med järnhand familjen tills han flyttade hemifrån vid arton års ålder). Han saknar sina allierade, det goda laget, och deras outtröttliga arméer av legogubbar, transformers, action-force. Men de är överflödiga nu när fienden har dragit sig tillbaka. De kraftfulla flygmaskiner som trafikerade fantasins luftrum har nu decimerats till miljöfarligt skrot.

Träets textur under de trummande fingrarna. Det svaga ljudet av trafik någonstans ifrån. Handen letar sig över bordet, fingrarna sluter sig om något litet metalliskt. Mikroelektronik, det surrar svagt när han greppar tag i det, känner dess mekaniska puls. Det är en komplex ljudmaskin, likt barndomens freestyle producerar den hörbara ljudvågor av elektromagnetiska instruktioner.

Vägrar acceptera det han för länge sedan insett; att lösningen på livets alla mysterier finns i åttondeklassens kemibok, grunderna i commonsense-psykologin och i Pierre Bourdieus tankar om habitus.

Vi sover brevid varandra. En stilla reaktion. Det tyst fenomenala. Min förintelse.
Likt nästan alla kemiska processer, vid låg temperatur, gick denna mycket långsamt.

En brinnande linje

Begär är inte brottsligt, bara ägande.

Ja vet! vi hyllar Hitler, kör rattfulla och går på Göteborgs Nation!

Mikael Westerberg träffade just sin gamla nemesis: den oerhört omoderna människan. Till det yttre är den oerhört omoderna människan och Mikael Westerberg ganska lika. Båda är glada, socialt begåvade, välsignade med lite akademiska poäng som ungefär svarar mot deras studieskulder och med en härkomst från ekonomiskt priviligierad medelklass. Mikael och den oerhört omorderna människan har växt upp sida vid sida och hållit varandra i handen sedan barnsben. Under grundskolan tyckte Mikael och den omoderna människan ungefär lika i det mesta och förövrigt spelade det mindre roll vad de tyckte om olika saker för det fanns annat som förenade dem t.ex. TRANSFORMERS. Mikael Westerberg och den oerhört omorderna människan lever fortfarande tätt tillsammans men träffas trots det inte längre särskillt ofta. Men när de slumpmässigt kolliderar, och det händer ibland, är det en nästan utomkroppsligt overklig upplevelse för Mikael. Mikael får svindel och blir ledsen för att han inte förstår. Han förstår inte att så hopplöst omoderna värderingar kan leva vidare och frodas i ett tillsynes huvudsakligen akademiskt klimat. Mikael drar därför obekväma och förhoppningsvis felaktiga slutsatser av detta. Fast han återfår snabbt fattningen, det känns faktiskt redan lite bättre. Någonstans kan han passa in även den oerhört omoderna människan i sin postmoderna världsbild.

Färgkoda din vardag

'tictac/magnefique3000/artfilm/games'.template.remix
Mitt dåliga minnes fantasi färgkodas i lite vardagsfärger. Håll ut!

Nej ingen är bättre än oss

Ack! underbart är att fraternisera med den priviligierade medelklassen. Ni binder mig i sidenband och håller mig i handen, roar mig så mycket att min nolltolerans mot underhållning bara verkar som en vag förevändning för att ta genvägar genom kulturkonsumtionen direkt till den så hett eftersökta elitismen. Mina lungor är brännheta, jag spekulerar: åh, tänk att få influera ett ungt hjärta!