En dag när jag var ute med min mamma och åkte skridskor

Idag var jag ute med min mamma och för att åka skridskor. Hela förmiddagen och dagen åkte vi omkring.

1. Först åkte vi till Häckebergasjön, där låg det mycket snö så sjön var inte skridskovänlig (en sensommardag hade jag cyklat dit med min dåvarande flickvän Elin).

2. Då tänkte vi att vi kunde åka till Krankesjön. Vi körde naturligtvis vilse på småvägarna, det låg snö överallt som det inte gjort på år och dag i skåne. Man hade t.o.m. fått frakta snö från Lund. När vi omsider nådde Krankesjön var den naturligvis igensnöad. Vi hade inte förväntat oss något annat, vi satt ner i solen och åt vår matsäck. Vi pratade om bloggar. Hon ville kanske starta en blogg för sjukhuskyrkan.

3. Vi hade ännu inte fått åka skridskor så vi fortsatte till Bjärred. I bilen frågade hon om jag var ledsen, och jag svarade att jag aldrig blir riktigt ledsen, hon sa att det var en välsignelse och jag höll med. Snart var vi framme i Bjärred. Solen och havsströmmar(?) hade smält isen och vi såg ut över öppet hav. Fast där borta vid långa bryggan såg det lite bättre ut. På en ganska avgränsad yta åkte jag. Jag snurrade varv efter varv, hoppade, flöt fram över isen, en riktig virituos! När jag var två år gammal tog Mamma med mig för att betrakta en träningsmatch i Ishockey, jag blev mycket uppjagad och intresserad, Pappa lånade ishockeyböcker till mig som jag njutningsfullt konsumerade, kökssilen var min hockeymask. Men skridskorna brydde jag mig inte om. När jag meditativt, ensam nu på havet (så när som på min långfärdsglidande mor) cirkulerade på den extremt avgränsade ytan, solen och det öppna havet framför mig, den brutna isen i strandkanten bakom, funderade jag på hur patetiskt det är att lyssna på poplåtar som om de var skrivna just till mig. Några låtar av Hefner och nån låt av Rough Bunnies har känts extra angelägna nu på senaste tiden. Jag måste VERKLIGEN läsa/se om High Fidelity snart (eller vandra på knäna till Trondheim) som botgöring för jag hatar när musik "talar till en"! Bättre dansa till Kalle J på Crush, det gjorde vi, jag och Lars i fredags. Solen smälter isen och mitt handlingsutrymme krymper, jag snurrar ensam på isen, lycklig så länge solen kittlar min hud. Varv efter varv, sen åker vi hem.