En upp, en ner

Upp:
Har uppdaterat Ryska husets sida med lite nytt material och ny info. Sidan är fortfarande inte riktigt färdig men hoppas att den
ska vara någorlunda klar inför Ryska Huset nummer fem.

Ner:
Oumbärliga filmtipset.se upplever just nu sin längsta downtime i modern historia, vad händer? Någon som vet? Vi är alla mycket oroliga, men hoppas på någon stor uppdatering och inte att servrarna brunnit upp eller något annat hemskt!

Bloggshock

Max tipsade om det här som jag tyckte var ganska kul, kanske skulle uppmana honom till en mp3blogg?

Vems blogg skulle jag vilja läsa?

1. Natalia Kazmierskas fotoblogg
2. Max uppdaterade blogg - snälla max ;)
3. Lars Diurlins situationistblogg

Videolan uppdaterar

¨

Äntligen, nya VLC 0.8.2 är här!
Ett program som har blivit minst sagt oumbärligt för oss med intresse för datorer och film. Den nya version verkar stödja negativa delays på subtitles lite bättre vilket känns oerhört positivt!

Tycho Brahes huskur

Efter att tillbringat en skön midsommardag på Ven, kan jag numera annonsera att Tycho Brahe var en särdeles lustig renässansmänniska. Besatt av sina exakta mätningar av himlakroppar förslavade han öns bönder och började spendera sina adelstillgångar på alkemiska experiment och annan tvivelaktig vetenskap. Samtidigt lyckades han ju faktiskt göra en hel del värdefulla observationer som Kepler sedan använde för att validera Copernicus lite mer upphottade världsbild. Tycho Brahe var onekligen en spännande snubbe med vetenskap för ögonon, utförde forskning motsvarande 500 proffessorslöner, byggde eget tryckeri, egen papperstillverkning etc. bara för att han var så peppad på sina forskningsresultat. Sånt hände bara under renässansen.

Now devils (nu jävlar...)

Handlade med Robert inför midsommarmiddag, pizza i solskenet med Lars och Maria, slutligen film med Lars:



Ken Russels The Devils, filmen som gav upphov till den smått osannolika genren nunsploitation, dvs. besatta sextörstande nunnor som hittar på ofog. Intressant med snygga kulisser och shysst skådespel men visst känns storyn lite uttjatad med person som plågas av kyrkan (för statens räkning) för sina åsikter men vägrar erkänna sin påstådda skuld och dör martyrdöd.

Jaja, laddar inför cykeltur på ven imorrn (m. familj) och jordgubbar med Robert & Hansson (och kanske Lars?)

NES

Såg just Kiyoshis Kurosawas Doppelgänger om seriös personlighetsklyvning och kan inte låta bli att dra paraleller till hur jag framställer mig själv på internet. Projektionen av mitt digitala ansikte har hittills fungerat åt båda hållen.

1. jag
2. jag för min närmaste omgivning
3. jag en offentlig (semi-fiktiv) person



Vi tre i ständig symbios!


Hur man projicerar sig själv analogt såväl som digitalt har annars varit lite av en
favoritdiskurs på senaste tiden, uppskattade verkligen Kobô Abes En annans ansikte, Mishimas Demaskering och filmen Perfect Blue av Satoshi Kon på liknande teman.


Dessutom tycks vår generation vada omkring i nånslags märklig digital nostalgigegga. Ny form av dadaismen att lägga pärlplattor med TV-spelsmotiv? I dig it! (& Musiken!)


Megaman


TMNTII

Nyhet

Har fixat så att alla kan kommentera vad jag skrivit så nu är det fritt fram även för er som inte är medlemmar. Till lycka! /elias

Konfrontationer från oväntat håll

En dag föll ett litet paket från himlen och landade framför mina fötter. Istället för att titta ner tittade jag upp. Molnen svepte förbi i skiftande lager, skulpterade, statiska. Inte de vanliga söndertrasade gråspräckliga utan fullkomliga, fullständigt vita sfäriska konstellationer.
Solen sträckte sina gyllene tentakler efter mig. Viskade sin förföriska sång mot min hud. Cancerogena fotoner sköts från denna strålande kanon och reflekterades mot all jordlig materia till dess att vi alla muterat likt zombies och ruttnat bort. Hade jag för en stund förlorat balansen hade den insikten slagit mig till marken men nu stod jag stadigt med båda fötterna på jorden och solens förräderi förmådde inte mer än orsaka en liten skälvning i min kropp.

En annan dag var i en stad vid någon station, tunnelbanetågen rullade förbi och det var oväder. Hon kom för att möta mig i sin blåa klänning, med sitt lilla paraply i ena handen och var hemskt vänlig. Jag var ovänlig tillbaka. Det var min mor, eller var det min mormor? I alla fall någon äldre släkting. Hon frågade om jag var hungrig efer min långa resa men jag såg på henne att hon tänkte på fisk så jag svarade: Nej för helvete, på ett mycket otvetydigt vis. Men på mödrars och mormödrars, eller i alla fall äldre släktingars vis lät hon sig inte övertygas. Vi promenerade därför i ösregnet till en restaurang inte alltför långt från stationen. Min mage bubblade och protesterade kraftigt inför tanken på fisk. Hon frågade om jag hade haft en trevlig resa och om allt var bra därhemma men jag förmådde inte svara utan bara stirrade på hennes ögon som var blanka och gnistrade likt fiskögon.

Sjömannen som föll i onåd hos havet

is på taken
is i magen, vaken
is i själva saken

Disparant tomt prat, enbart gnat
och ständigt pladder - det är haken

Så jag gick min väg med långa steg
och kanske var jag feg?
Nu satt du ensam på din pall - Där fick du så du teg!

Jag gick ifrån vårt sista gräl med vånda i min själ
Vår första kyss, jag fick den nyss, och minns den alltför väl.
Det var nog så, det beror nog på - jag gillat själva smaken.

Vi paddlade kanot vi två, på livets ljumma vågor
Jag ger mig ut till sjöss igen, med alla mina plågor

Du halkar från din hala pall och faller platt på baken
I samma stund - jag är i Lund - och välter med kajaken