onsdag, januari 30, 2013

Accelerera!

1.
Ljudet av knaster under mina kängor när jag vandrade den förevisade vägen upp till avfyrningsrampen. Lite senare ljudet av luft som pressats ihop, likt en påle genom ett ängsligt hjärta, när dörren till raketen slår igen. Eller är det bara mitt hjärta som bankar så fort för att pumpa runt blodet i det sköra skalet, med en hastighet och kraft som generationers evolution avpassat för 1G. Dessa ljud och jordbundenheten i min fysiska form denna sista dag på människoklotet kommer jag alltid att minnas.    

2.
Så fortskred veckor av isolering och anpassning till de nya omständigheterna. Omständigheterna var följande: Jag var förvisad till ett accelererande fängelse ur vilket jag aldrig levande skulle utträda. Jag hade förlorat mina rättigheter till jordens gravitation skulle man kanske kunna säga. Jag var bannlyst från den grönblå planeten och hade katapulterats ut i den stora orimligheten. Där fortsatte min raket att accelerera. Den går inte att styra. Likt ett fyrverkeri fortsätter den på sin förutbestämda bana för att slutligen fullborda sitt öde. Jag är osäker på vilket öde som väntar oss.

3.
Jag har börjat min sammansmältning men den accelererande farkosten. Det kom helt oundvikligt skulle jag tro. Provocerad av sysslolösheten ombord började jag närstudera alla de instrument och geniala konstruktioner som utgör inredningen i den här hyddan. Ärligt talat tror jag inte att de fyller någon riktig funktion. De verkar vara någonslags Rube Goldberg- eller Von Neumann-maskiner. I vilket fall bär de någon egen självuppfyllande profetia inom sig. På något sätt väckte detta en känsla av samhörighet inom mig och snart började jag även se min egen kropp som en kugge i maskineriet; den evigt accelererande farkosten.   

4.
Det är helt overkligt tyst här inne. Ärligt talat är det oanständigt att utsätta mig för en sådan behandling. Bara skicka iväg mig rätt ut i ingenstans. Det är ansvarslöst att bara avhysa mig ur atmosfären utan någon plan för vad som ska hända sen. Jag kommer nog inte att dö i min cell. De livsuppehållande systemen är alltför sofistikerade för att jag ska termineras under förutsägbara omständigheter. Raketen kommer inte heller att kollidera med någon icke-försumbar materia. Så egentligen kommer ingenting att hända mig mer. Det är som om jag kommit till slutet av en bok och bara stirrar på en blank sida. För all framtid.

5.
I mina drömmar är jag en raket. Med kropp av rostfritt stål flackar jag omkring i ett ändlöst stjärnklart universum. Helt obrydd av de himlakroppar jag passerar susar jag vidare i en tidlös acceleration.
När jag vaknar är jag fortfarande en raket. En raket med okänt uppdrag. Jag börjar tröttna på det här.

6. Land i sikte! Skojar bara... min utsikt är koncentriska fält av svårmätbar strålning som jag ser på en liten display i min metallkammare. Ibland fluktuerar den lite lätt och då blir jag exalterad för jag tror att någonting ska hända.
En gång slutade den att visa några strålningsfält i några minuter och då fick jag plötsligt för mig att jag aldrig lämnat jordens yta utan bara var inburad i en grym simulering. Sedan vaknade displayen till liv och jag insåg att det inte spelar någon större roll om jag är inlåst på jorden eller i rymden eller på någon annan planet.

7.
Dörren till raketen öppnades och jag hoppade ut på ett grönt fält. Himlen var rosafärgad med blåaktiga moln och jag var extatisk över att äntligen ha kommit ut.
En vänlig person hälsade mig välkommen. En klunga med andra vänliga personer stod lite längre bort och blängde nyfiket på mig och min raket. Efter eoner av tid var jag slutligen åter fri. Jag utforskade min nya vistelseort på ett lugnt och metodiskt vis.

tisdag, december 11, 2012

Lars Westerberg


Det vore trist att inte uppmärksamma denna fantastiska blogghändelse:
http://larswesterberg.bloggo.nu/

Den legendariska kulturjournalisten Lars Westerberg har äntligen öppnat blogg.
Gå dit nu!

lördag, januari 14, 2012

Lund på 80-talet

Alltså mina vänner har ni tänkt på fräscht det kulturella klimatet var i Lund på 80-talet. Jag pratar alltså om "Rockgenerationen" som Karl G. Jönsson kallade den.
Några exempel:


Pulserande Metall, seriealbum med bl.a. översatta Moebius-serier trycktes på Norra Fäladen.


Datorgrafikspionjärerna Beck & Jung


Midnattsserien på Lunds studenters filmstudio


TT Reuter ett av många punk/postpunk/ny våg-band från Lund: Garbochock, Blago Bung, Underjordiska Lyxorkestern etc.



Lunds universitetet köper in de första macarna.

Finns all den här informationen redan på Kulturens pågående utställning Popstad? Måste gå dit och kolla.

söndag, oktober 30, 2011

Kan du höra den melodi som spelas av sjudande vatten, i ett kärl, strax innan kokpunkten?

Jag är ensam trots att klockan bara är sex. Jag sitter och väntar på att någonting ska hända. Jag kollar om det hänt nått på facebook - nej. Öppnar och stänger ögonen. Det är svart utanför fönstret men min jordglob glöder av upplysta kontinenter. Ett föremål med representationer. Har estetiken eller den vetenskapliga exaktheten premierats vid konstruktionen? 1500-talets kartböcker sålde bäst om de var rikt illustrerade. Idag verkar ingen bry sig.

Mercators Atlas sålde enligt uppgift inte så bra (den va inge fin)


Natten rusar emot mig, vilket innebär, att jag av nöd, snart måste avsluta mina ensamhetsstudier. Öppnar och stänger några fönster på min dator. Det sker med minimal ansträngning. Mitt favoritprefix är auto-. Två extremt lika personer:

Macropedius - Nederländernas Shakespeare: "Bassarus is a real Shrovetide play"


Geniet Walton Ford framför en typiskt rätt stor tavla med djur

torsdag, oktober 13, 2011

Återvändo



- Nu finns det ingen återvändo. Kan du känna det?
Armen slöt sig om min rygg som en snara runt halsen. En isande vindpust deklarerade början på slutet, som var en början på något nytt. År 1839 fastnade jag på bild när jag lät putsa min skor på tempelboulevarden! Efter en kort promenad från Place de la République (som då hette något annat, jag minns inte vad), stötte jag på Cyprien-Joseph, i färd med att packa upp sina redskap, han hade påbörjat en tanke sa han och ville inte bli störd, men jag insisterade och snart var han i full gång med att polera mina damasker medan han redogjorde för sina tankar kring Victor Hugos uppblåsta författarskap; "Paris kommer aldrig bli din stad!"
Så föll det också ut att Notre Dame kläddes i blommor, och den isande vinden bar oss nästan tvåhundra år, och tusen kilometer, in i min tjugoåttonde födelsedag den 13:e oktober 2011. Medan Gauguin sover ruset av sig i franska polynesien, äter jag smördegsflarn och bläddrar förstrött i böcker från min egen tid.

Altered States


Altered Images

En viss förhäxande atmosfär över sekunderna i det sista naturliga ljuset av oktoberkvällen. Ett tranceliknande tillstånd hos mig och mina katter. En längtan efter en onaturlig utsträckning, långsam, beräknande och monstruös, skjuter ut som en teleskopliknande robotarm ur mitt, av kinamat förkrympta2, människoklot.

Jag öppnar ögonen för nyheter. Snart är jag på restaurang. Snart är jag utanför Taj Mahal. Snart är jag trettio. Jag växer som en vinranka upp längs fasaderna. Snart dricker jag vin. Snart är jag gift. Jag bubblar av skratt. Snart möts vi igen du och jag.

måndag, oktober 03, 2011

Nystarten

Hundra miljoner timmar har förflutit sedan min senaste bloggpost, vilket signalerar, helt felaktigt naturligtvis, att mina tankar inte längre skulle ha någon relevans utanför mitt lilla, av kinamat krympta1, människoklot. Försök att acceptera att så inte är fallet!

Försök, så ska jag försöka mig på det svåraste jag vet: en långvarig ansträngning. Jag ska återuppliva och förbättra Mitt dåliga minnes fantasi. Mina ord ska ta fart och (gärna, om möjligt) trancendera den här skiten. Huvudsyftet är dock det samma som vanligt: att befria mig från alla begär och därmed allt lidande, uppnå harmoni med världsaltet och mottaga syndernas förlåtelse.

Kort sagt ni kommer känna igen er men ändå inte!

Jag ska inleda med en återblick över hur vi plötsligt hamnade här igen strax innan min tjugoåttonde födelsedag. Det hela började 2009 med att jag från Schweiz initierade en innehållsmässig förskjutning mot konstkritikerblogg. Sedan följde ett kort namedrop-marathon som ebbade ut när jag tröttnade på internet och som hämnd mot den internationella gemenskapen startade en förbluffande mängd fiaskobloggar. Inte helt otippat var den enda jag straffade mig själv.

2012 knackar snart på dörren med sitt löfte om jordens undergång, så det är bäst att jag sätter fart. OME' COZAMALOTL!

söndag, januari 23, 2011

lördag, maj 08, 2010

Svensk post-punk och new wave




http://www.thejetsetjunta.se/?p=972
http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=34206
http://denkonkretakniven.blogspot.com/
http://www.lastfm.se/group/swedish+new+wave

OK

onsdag, mars 03, 2010

Framtidsbloggen

Eftersom "Mitt dåliga minnes fantasi" kollapsat till en blogg sämre maskerat anteckningsblock, och bara vill innehålla diverse meningslösa uppräkningar, kommer även detta inlägg att följa den rådande trenden. Jag listar ganska framtidssäkra teknologier jag vill bemästra:

- Java
- Android
- OpenGL
- Wordpress
- HTML (5.0)
- XML
- PHP
- MySQL/ Relationsdatabaser
- Valfritt branschstandardiserat OpenSource-verktyg
- Linux/ Shellscript
- Objektorientering/ MVC


Ska man studera moderna teknologier skulle jag rekommendera ovanstående om man inte har ett speciellt mål i sikte. Kunskaper inom ovan nämnda områden kommer att ge direkt avkastning och vara livskraftiga i åtminstone fem år.

onsdag, januari 20, 2010

Stödord (II)

Corto Maltese
Nashreen Mohammadi
Spandau Ballet
Magazine
Android
Bohnanza
Go
Linda & Valentin
Analfabeten
C'est Bon
Traveller IQ
Satyajit Ray
Stereotyper
Mysticism
Symbolism
Minimalism
Galleri
Nils Petter Löfstedt
Litteratur
Gränssnitt
Fåglar

Stödord

Figurprojektet
Trafiksignaler
Pictionary
Emoticons
T9
PDF
Vektorgrafik
Pictogram / Ideogram
Infographics
Rebus
Japanska skyltar
Symboler
Tarot
Ikoner
Pictograf

lördag, juli 04, 2009

Dagens citat

Överhört på S.Förstadsgatan, Malmö

Kvinna ~20 år skriker på bredaste malmöitiska i mikrofonen på sin handsfree:
- TOMTE!? Du är fan inte nån jävla tomte!

tisdag, juni 30, 2009

Sammanfattning av första halvåret 2009

Följande författare verksamma inom nya vågen av science fiction-litteratur har avlidit:

J.G. Ballard
Kaoru Kurimoto
Philip José Farmer

R.I.P.

torsdag, juni 25, 2009

Fler gamla noteringar

Havet låg som en blankpolerad spegel. Fiskmåsar som jagar varandra. Konstruktion.
Berättelser från en byggarbetsplats.

Ljudet av hundratals träd som faller i stormen.

Människan & Gud
Jättebläckfiskar
Artificiellt liv
Doktor B
Paracelsus
Hustak
Flygmaskiner
Gifter
Bakterier
Rymdskepp
Futurister
Fåglar

tisdag, juni 23, 2009

Angående obetitlad roman

Den här berättelsen ska innehålla sig själv. Den ska vara genrelös, den ska vara enkel.
Den ska sträcka sig till universums gränser, själens gränsland, bortom döden, den ska krama ditt hjärta, spännande, engagerande, rolig, insiktsfull - enkel.

måndag, juni 22, 2009

Jag städar i anteckningsblocken

Mästaren av extas, den diplomerade pyromanen Dr. B log ett vinnande leende. "Gaga Gaga", "Gaga Gaga", jag tänker upprepa vissa ord tills de blir till en jublande sång.

--

The master of ecstacy, the awardwinning arsonist Dr.B smiled a reasurring smile. "Gaga Gaga", "Gaga Gaga", I'm going to repeat certain words until they become a cheerful song.

måndag, juni 01, 2009

Kanoniserad konst jag tröttnat på del II

Om man betraktar mitt slarviga försök till kritik mot Mark Rothko som första delen i denna serie så får jag nu nöjet att presentera uppföljaren:

Den rätt trista företeelsen kubistiska stilleben med stränginstrument.

Vilket konstmuseum av rang har idag inte ett eller flera kubistiska stilleben med mandolin att skryta med? Upphovsmännen är företrädelsevis Picasso, Braque och Gris, tre av kubismens starkaste normgivare. Varför är det då så åtråvärt att förvärva och visa upp ett mandolinstilleben? Följande faktorer spelar in:


1.Konsthistoria: Kubismen som konströrelse bör finnas representerad i en modernistisk sektion.

2.Kändisfaktor: Picasso, Gris, och Braque är i sig själva stora namn som imponerar. De välsorterade konstmuséerna brukar visa något intressantare av Picasso och Braque och komplettera med en mandolin av Gris eftersom denne nästan enbart målade trista stilleben.

3.Tillgång: Eftersom kubismen i ganska hög utsträckning var ett experiment med nya perspektiv, som främst uppkom i interaktionen mellan namngivna Pariskonstnärer behövdes en gemensam grund där de alla kunde mötas och jämföra sina olika idéer om hur kubismen kunde formas. Av okänd anledning verkar de ha valt stilleben med stränginstrument som gemensamt motiv. Detta motiv varierades i oändlighet som olika exempel på kubistisk måleriteknik. Således verkar det florera ett okänt men imponernade antal kubistiska mandoliner på den internationella konstmarknaden.


Med dessa tre huvudsakliga faktorer som motivering till kanoniseringen av fenomenet kubistiskt stilleben med mandolin (eller dylikt stränginstrument), infinner sig nu frågan om varför detta skulle vara ”rätt trist”?
Först måste jag tillstå att med en stor förkärlek för all slags modernistisk konst, måste jag uppskatta eller i alla fall respektera Kubismen. Kubismen kan vara lite väl cerebral och kräva en ganska stor mental överbryggning för att slå an rent känslomässigt, men har definitivt stora poänger i sin lite mer dynamiska tappning. Picassos ”Guernica” är ett utmärkt exempel på hur kubism som stilgrepp kan verka för att accentura det mångfasetterade, oförståliga och kaotiska i vår verklighet.
Detta sagt så tycker jag den statiska porträtteringen av tråkiga oorganiska föremål (speciellt under den monokroma perioden) ordnade i uppbrutna eller syntetiserade former, med lätthet kan förpassas till konsthistoriska läroböcker och verkligen inte behöver inta en honnörsstol på alla världens konstmuseum.

Om någon skulle erbjuda mig att köpa en dylik mandolin skulle jag svara:
Nej tack, George Braque, inte till något pris, Juan Gris! (Ärendet kommer säkert gå till inkasso om jag försöker köpa något av Picasso)

Men döm själva:














tisdag, maj 26, 2009

För att inte glömma

Symbolism i urval:


Fernand Khnopff (BE)



Gustave Moreau (FR)



Akseli Gallen-Kallela (FI)



Missa inte Akeseli Gallen-Kallela på Norrköpings konstmuseum fram till den 23 augusti.

fredag, maj 15, 2009

Fem nordiska


Klassisk Hammershøi-interiör: öppna dörrar + hustru


1. Vilhelm Hammershøi (1864-1916)
Mannen som gjorde mitt liv dubbelt så bra. Klart min favorit, inte bara bland de nordiska. Häpnadsväckande interiörer, i sanning en mästare på ljus och den kvadratiska kompositionen. Harmonisk men oroväckande, en religiös upplevelse varje gång man ser ett verk.

--------------------------------------------------------------

Munch kan konsten att psyka sina betraktare


2. Edvard Munch (1863-1944)

--------------------------------------------------------------


Nielsen ligger stilmässigt nära Hammershøi och Munch. Här med en lätt touch av Klimt


3. Ejnar Nielsen (1872-1956)

--------------------------------------------------------------


Adrian-Nilsson (GAN) är den svenska konstens futurist. Här med en lite otypisk illustration till Byssanlull (Tomelilla konstmuseum) som lustigt nog ligger mycket nära Tadanori Yokoos 70-talsgrafik


4. Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965)

--------------------------------------------------------------


Diagonalsymfoni, 1925: Konst som rörlig bild


5. Viking Eggeling (1880-1925)

onsdag, maj 13, 2009

Ur arkivet

Jag vill skriva som om jag vore en armé av gamla män och kvinnor.