Sagan

 En dikt från 2002-08-22

Mina föräldrar kom på besök. De hade med sig ett bleknat papper. Det var en dikt jag skrivit som knappt var läslig.

Ur intet diktar han en saga

En saga om förgänglighet och liv

En saga som var krossad dröm kan laga

En saga som till handen viskar: "Skriv!"



På papper vitt som nyfödd snö

Han diktar det som sagan vill

"På papper kan jag aldrig dö"

"Där ska jag alltid finnas till"



När världens alla ark är färdigskrivna 

Och sagan börjar lida mot sitt slut

När skogens alla träd är sönderrivna

Först då skall handen vila ut

Men ack du saga, din maskör

Som lovar mer än hållas kan

Jag ser nog hellre att du dör

"Ditt as!" skrek sagan och försvann

Ur intet kom

Till intet vandra

En saga som

Så många andra

---

Nu kan sagan vandra vidare. Good riddance!