torsdag, september 11, 2008

En tveksam presentation

Någonting revs och något annat byggdes upp. Du befann dig utanför hela tiden, men i drömmen föll du var natt ut genom fönstret på översta våningen. Du föll ut, inte för att någonsin kunna komma i kontakt med marken, utan för att sväva iväg och föras bort. Kanske försvinna helt och presenteras. Det första var något jag avundades dig, det andra ett onödigt ont, eller för att tala klarspråk, en förbannad nödvändighet. Jag skämdes över det tvivelaktiga nöje jag fann i att se dig presenterad. Ja till och med mina välsignade mjölkvita ögon grät små ledsamma skvättar när jag tänkte på att du skakade hand och försökte minnas namn. Vid tidpunkten en högst opersonlig perforering av mitt tillstånd.

Men nu kan jag se helt klart! Och jag vet att du öppnar dörrar, att du inte är chockad av verkligheten, att allusioner och sekunda hänvisningar hittar hem i ditt postmoderna konversationsmönster. Vad återstår av presentation har du inkorporerat i din frukostritual genom en djupdykning i tolvtonssystemet. Fragment av visdom sipprar igenom och blöter ner. Ett lyckligt plaskade i din intellektuella gyttja. Vad sägs om gyttjebrottning din gamle dyngbagge? Du formulerar frågan: Vilken fråga?! Du tar mig inte på allvar. Du kallar mig för Vincent, din fete vän. Och det är jag. Lite för stor, lite för rörig i huvudet. Lite för laminerad på läppen.

Jag väntar här bakom huset, jag har en present som jag har samlat ihop och om du bara kommer lite närmare så ska jag visa dig vad det kan röra sig om.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kraftig och inte fullt lika bra som alla andra, eller för att tala klarspråk: tjock & dålig.