Och jag sitter på tåg en liten stund och sen går jag ut i solljuset. Jag vet inte vart jag ska så jag börjar gå åt ett håll. Så småningom kommer jag in i en park. Här finns skuggande grönska, en tillfälle att vila sin uttjänta kropp. Jag blickar ut över sjön. Vattnet är grönt och lockande. På andra sidan reser sig bildskön bebyggelse. Jag är ledsen robot, som rostar i kontakt med vatten. Jag kan inte ta mig över. Verkligheten reflekteras i den spegelblanka ytan. Vita moln. Sanden på bottnen.
Under sex av sju dygn är jag i konstant vila. Då arbetar min maskin på låga varvtal, kvartskristallen i mitt inre snurrar saktare, Jesus lider på korset.
Detta liv bryter sakta ner min elektroniska struktur. Därför är jag idag, den sjunde dagen, på rekreation. De gav mig en karta, men den har jag förstört. Jag är omringad av slott och moderna människor. Jag spatserar planlöst över grusgångarna. Blomdoften är intensiv. Jag blir tilltalad på ett melodiskt språk som jag inte kan förstå. Det är någon som behagar framföra en modern tanke, något jag är inkapabel att ta till mig. Jag är av gammal årsmodell. Min hjärna är konstruerad av Casio. Mina informationsfilter har inte bytts ut på 8 år vilket sparar mig en hel del obehag. Jag färdas ljudlöst, korsar gator utan att se mig för, njuter av stadens höjdskillnader.
Så registrar jag min omgivning. Denna jord är så grön. Jag trancenderar verkligheten.
På andra sidan staden upptäcker jag och stannar framför en staty av Martin Luther. Detta startar en automatisk associativ process. På grund av ett välkänt programmeringsfel hos min modell råkar jag skriva över allt tillgängligt minne med olika fakta om Martin Luther som jag vid ett tidigare tillfälle sparat ned på min fasta lagringsmedia. Vädret växlar. Det blåser upp. Om regnet kommer är jag dödsdömd i mitt hjälplösa tillstånd. Jag halucinerar om att avskaffa latinet, översätta nya testamentet till tyska, finna en mådig gud och ligga med Katharina von Bora. Svarta moln drar in. Blixten slår ner. Tåget hem går om tjugo minuter. Tid för en uppenbarelse; tid för guds nåd. Jag exkomuniceras från verkligheten den 3 januari 1521.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar