Ett rymdäventyr

Ibland faller skuggorna tätt. Sveper över busskurer och tomma gator. Det är regnmoln som, högt ovanför oss, oroligt passerar förbi. Vi håller oss så stilla vi bara kan. Helst inomhus. Vi sitter ensamma i våra tre rum. Fastkedjade av den närmast ritualiserade passiviteten fortlever vi på oklara grunder. Vi har retirerat, frivilligt och successivt. Med varje ny insikt som vunnits har ytterligare skäl framkommit för att stänga dörren bakom sig. Ett dis, med ett urvattnat ljusspektra som bara förmår bleka vår hy ytterligare, letar sig in genom våra fönster och lovar ännu en stilla och fullständigt kravlös dag. Vi konsumerar allt, utom just näring, och när vi upptäcker att ingen av oss väger mer än 60kg börjar vi skratta. Åh, vi har lovat oss själva så mycket!