Bedövad, berövad både pengar och medvetande kände jag mig som en fainting goat när käkkirurgen gjorde sina ingrepp.
Kanske inte så pinsamt trots allt, det är ju en naturlig del i min aristokratiska förfining! därav dagens rekommendationer.
Litteratur: Vårsnö av Yukio Mishima. Svindlande, men ack så finkänsliga äventyr i den japanska överklassen.
Film: Madame de... av Max Ophüls. Den dekadenta adelns eviga spel med varandras känslor tar ut sin rätt i detta finurligt komponerade drama. Hög svimfaktor!
Musik: India Song. Ledmotiv till filmen med samma namn och speglar fullständigt sinnebilden av aristoktratin.
4 kommentarer:
Härligt att se att du tänker på Le Noblesse Oblige.
Jag har alltid känt att tillvaron är en kamp för att differentiera sig från de lägre klasserna, eller i alla fall lära sig att hantera dem. Känner du likadant?
Vacker bild var det också!
Man tackar! självklart hyser jag ett klädsamt förakt för gemene man och viss tilldragelse till den mondäna elegansen.
Föga förvånande för oss som valsar hand i hand men gamle Bourdieu, precis så, menar han, beter sig fattiga akademikerbarn.
Jag vill tro att gamle P.B kallar detta fenomen för Habitus. I det avseendet tror jag han är inne på rätt spår. I andra avseenden är jag däremot inte lika säker.
jo det är väl hans absolut skarpaste spår.
Skicka en kommentar