UbuWeb

Dagens tips. Kolla in deras filmarkiv (OMFG!)

UbuWeb is a completely independent resource dedicated to all strains of the avant-garde, ethnopoetics, and outsider arts.

All materials on UbuWeb are being made available for noncommercial and educational use only. All rights belong to the author(s).

UbuWeb is completely free.

Yokoo Tadanori!

Tadanori Yokoo (né en 1936) est sans doute le plus important graphiste japonais des années 60 et 70.

Obalanserad dikt

den långsamma uppbyggnaden
avsmak
jag störtar ut, hallucinerar vilt

festlighet, enslighet, hets

att ta sitt liv på allvar
att ta sitt liv
att ta
xx
jjjjjj
klklklkllkllkjj
jklllllllllllllljklkljjkl

Stockholm filmfestival - del 1

Mina upplevelser uttryckt i topplistor:

Det mest obehagliga:
1. Regissören till The Great Ecstasy of Robert Carmichael sitter och viskar under Face-2-facet, jag vågar inte störa och håller på att kvävas när jag skall hålla tillbaka mina hostningar.
2. Manuset i Down in the Valley.
3. Slutsåldheten hos Bittersweet Life och This Charming Girl.

Kärleksscener på båt:
1. Gubbsjukt spöke tar adoptivflickas oskuld på telekinetisk väg i The Bow.
2. Björk och Matthew Barney stympar och slickar på varandra innan de förvandlas till valar i Drawing Restraint 9
3. Fetlagd sjöman jagar neurotiskt affärsbiträde i fastforward i The Iceberg.

Auteurdrag hos Tsai Ming-Liang:
1. Minimalism.
2. Okonventionella begär.
3. Spontana musikalinslag.

Det blåser upp igen min sköna

Det blåser upp igen, min sköna,
och natten flyr sin kos...
Du är en sorg, min silvertråd, mitt ekorrhjul.
Binder mig i sidenband och håller mig i handen.
Vad föll mig in den kvällen, säg? Jag drunknade i sanden.

Nu nalkas morgontimma
blott en insikt ska förglömmas
innan mörkret blir till ljus.
Utradera alla rader!
till döden låt mig dömmas
jag sjunger i mitt rus

För vind mig framåt! Blås liv i vår natur!
innan solens strålar spridas över himmlen
likt ett knippe havre som fördelas,
ut till fodringen av djur.

Hos oss ville vindar vakna, i reflektion av något nytt
Jag somnar om och faller, mitt humör är som förbytt
jag skriker och jag svär men inget hjälper mig att vakna
mitt svärd och mitt gevär det är det enda jag ska sakna

Någon morrar i sitt gryt
Ett bevis på värmens ineffektivitet
Här finns ett, tu, tre,
fyra huvuden sticker ut
och de viskar till varandra:
Njut, av morgonluft och isig dimma
nu om någonsinn finns läge att
försvinna.

För här hos oss ville vindar vakna
och sakta somna in
Här fanns ett rop på hjälp,
och ett så kallat krav
din reflektion blev grund och
Värm mig, var ditt svar.

Du morrar och du borrar i mitt hjärta
arma kvinna, låt dröm, på dröm, på dröm
få avta och försvinna.

Konservativa planer presenteras vid mitt bord
Jag luktar mig till havets våg, styr kosan upp mot nord

Det blåser upp igen, min sköna,
och natten flyr sin kos...

Men ack! Och kvack! För guds skull tack, till min matros

Internet: "Vengance is mine!"

Sen internet har kommit tillbaka har jag suttit som fastkedjad framför datorn. Internet har kopplat strupgrep på mig och jag vet inte vad jag skall ta mig till!



Nåväl. idag införskaffade jag den här spännande boken för det facila priset av 350:-

och det är väl tänkt att jag ska skriva någonslags inlämningsuppgift till imorgon m.h.a. den. Men det kan jag ju glömma, så länge internet har mig i sin makt. Nä jag tror jag tar en promenad istället!

Dagens goda gärning var att hjälpa några spykentjejer med sitt projektarbete. Jag, Lars och Thomas intervjuades i deras popdokumentär, och det blir säkert jättebra. Många visdomsord yttrades, fan jag gillar verkligen att prata (jag är så utstuderad - och så pedagogisk!), kanske skulle mp3-blogga istället?

Yukio Mishimas förlorade generation

Hideo Nakata vet vad han snackar om i debutfilmen Don't look up (Joyû-rei, 1996), en film som redan visar spår av de element som bara två-tre år senare skall brukas och missbrukas i all oändlighet. Det hämnande kvinnliga spöket i sin mest klassiska uppsättning (vit kimono, svart långt hår), förhäxad film, förvrängda fotografier och inte minst dödsdömdheten. Det mest centrala temat i hela post-Ringukarusellen är den förutbestämda döden. Och det oundvikliga slutet har ett namn, hans namn är Yukio Mishima.

"If we value so highly the dignity of life, how can we not also value the dignity of death? No death may be called futile."

Gustav Klimt vs. Stan Brakhage

Passiv, mundän, sjuk och självgod. Så kände jag mig idag.



I min serie av kanske lite otippade match-ups som inleddes redan 2001 med Majakovskij och Morrisey (mitt specialarbete i gymnasiet), kan jag nu stolt presentera:

GUSTAV KLIMT vs. STAN BRAKHAGE




Både deras tematik och estetik dissonerar alltsom oftast, men de gemensamma beröringspunkterna är dessto mer intressanta!

Finally! (Part 2)

Internet är tillbaka - allt är förlåtet!