Finally!

Yes, jag är glad och hackig.
Äntligen fungerar min nya dator. Min gamla bärbara krashade i Juni så jag har varit utan dator ett bra tag. Stort tack till min familj för skärmen jag fick i födelsedagspresent (Acer 17" 8ms). Delarna (Arctic Cooling Silentium T1, ASUS Socket 478 moderkort, Samsung 200GB HDD, Firewirekort, Corsair 512MB RAM, HeatlaneZen Ljudlös CPU-värmeavledning), från utmärkt billiga GHdata gör en nästan helt ljudlös dator. Processorn P4 2.4GHz amputerades från det ruttnande bärbara liket. Den och hårddisken Travelstar 2.5" 40GB var tyvärr det enda som gick att rädda till min nya maskin. Inget monster, men den ser fin ut och håller käften. Stort tack också till Robert för vägledning och demontering, Erik för rådgivning, slit och montering och slutligen Johannes för the final touch som väckte maskinen till liv!

Nu håller jag på att konfigurera winXP så det ser hackigt ut, vilket naturligtvis inte är det lättaste. Bredbandsanslutningen kommer om en vecka, min slitna externa 120GB Firewire hårddisk hämtar jag imorrn. Ciao!

Höst

Fast jag ville bevara farten ner för vägen
den dagen jag kom rusande, susande förbi.
Lågt tryck, tunn, kall luft och fallna löv
som virvlade upp kring mina fötter.

Och höstvindar, det var naturens uppgivna skratt.
Mina fotsulor som tangenter på den frostiga marken
studsar behagfullt, men också hotfullt för oss som vet
att de signerar kvittot på tingens död.
Jag tar ut steget. Mitt blod är en sörjig ismassa
som pumpar allt snabbare genom min kropp.
Reflexer i fönsterrutorna, marken skakar, träden skälver.
Flycktigt gult passerar mig på alla plan. Är hel i alla lägen.
Naturen ryter, jag flyter, ännu ner för vägen.
Jag drömmer, reflekterar och minns. Så finns jag och nu och rörelsen.
Solblekt dis, sorgliga höstfrukter ruttnar bort.
Minns doften från fem, femton, femtio år tillbaka.

... (uh!)

Det blixtrar till. En interpolerande rörelse fångar mig i språnget.
Någon gastar. Och femton gastar på min kista, för jag sjunker undan.
Men ändå.