En viskning

---

Troktober närmar sig, så håll tillgodo med en viskning i höstmörkret...

---


Och någon viskar:

Se dig kring nu - dagen ändas 

Natten är när

Vila ditt sprudlande psyke!

Stilla, stilla, stilla nu. 

Jag ska bara - jag ska bara hugga av

Hugga av ditt gamla huvud

Gamla sega, gamla vilda

Gamla sneda pepparkorn

Jag ska bara hugga av

Ta min hand din gamla fågel

Fatta spaden - gräv din grav

Och en stund så, må ni tro

Multnar ner och börjar gro

Sammansmältning

Jorden skälver - eller jag

Och jag vistas här ibland er

Samma visa varje dag

Och en stund så, må ni tro

Multnar ner och börjar gro

Pepparkornet - trygg i skalet - Ack ve, jag är mald

Liten fågel biter tag

Är fågeln i luften - himmelens trädgård - Ack ve, jag är skjuten

Någon tuggar upp 

Är någon i staden - skrattar och nickar - Ack ve, jag är fast

händer grabbar tag

Det är bödeln varje dag

Och en stund så, må ni tro

Multnar ner och börjar gro

Och en stund så, må ni tro

Multnar ner 

Och börjar

Gro

What's up wizard?

Sedan en tid 

finns en ny blogg 

som jag skriver på engelska:

https://elias.weblog.lol/

Vad tror ni om det?

Kanske inte helt perfekt – titeln är väl lite tech bro – men ja, vadå då?

Förvandligar längs vägen

Egentligen 

ingenting att bry sig om

En tvekan av en tvekan

En ofärdig tanke

Ett frö

Ett skal

En aning

Ja, bara en aning

Aningens litegrann

Men desto bättre

att det börjar såhär

Nere på marken

Allting börjar i marken

På eller under marken

Längs med marken

mellan gräs, kvistar och blad

dimma & dagg

Någonting jag plockat upp

En artefakt i vegetationen

Rör inte vid den!

Det du rör, fastnar du vid

Nu är jag fast!

Och nu är den mitt ansvar

Den ger mig förmågor

Möjligheter utöver det vanliga

Det var en annan tid

Allt kunde förvandlas

Då: Ett svärd
Nu: (Oförstående)

Sen kom orden

Och symbolerna

Uppmaningarna

Vi var vilse

Men vi skulle inte heller någonstans

Det du kan hålla fast vid

Får du ta

Fot framför fot

Timme framför timme

"Titta här. En karta." 

Det här var en annan tid. Allt kunde förvandlas.  

Vi hade slagit läger i en ödslig trakt

i ett kloster som sett sina bättre dagar

Det var en annan tid. Allt kunde förvandlas.  

Det var en annan tid. Allt kunde förvandlas.

Om att sakta bli transparent

Ojsan, det har redan blivit den 22 Juni 2023. Ett datum som tidigare låg i framtiden har kommit och (när du läser detta) passerat. När du första gången tänkte på den 22 Juni 2023 så var du kanske bara ett barn. Nu är du vuxen och transparent. Inte i betydelsen "öppen med dina avsikter", utan mer i betydelsen "osynlig". Eller för att precisera: mer sammansmält med din omgivning. Det är för att din anpassning till världen obönhörligen har fortsatt. Därför har det blivit svårare att upptäcka dig mot dammet på gatan, tegeltexturen på huset bakom dig, den spretiga busken bredvid. Du gör vad du kan för att hålla dig mänsklig, men det är en kamp i motvind. Världen och dess information översköljer dig i rytmiska vågor, urholkar dig och transformerar dig. Pacificerar din odödliga själ, och gör hela ditt väsen transparent. 

Alla människor som lever på jorden just nu blir hela tiden procentuellt mer jämnåriga. Allting konvergerar.
Du är plastisk. Yttre påverkan har eroderat din fysiska kropp och ditt psyke. Dina celler har smält ihop med atomerna i din omgivning, eviga budskap utan avsändare (t.ex. memes) har omskapat dina personligheter, ditt jag har en ny representation. Du har sakta uppgått i världen. Nu sitter du här 22 Juni 2023 (eller senare, det spelar ingen roll) och läser som nån slags människo-dimma, endast urskiljbar på grund av våra neuroners mångtusenåriga träning i att koppla ihop den mänskliga formen med en individ. 

Det är tur för oss alla att det funkar så bra det där. Med bara små ledtrådar så är de inre världsbilderna intakta och effektiva. Det av dig som fastnat hos dig själv och andra i deras neurala nät är mer konstant en den representation som du faktiskt uppvisar med din kropp. Du är uppskattad och välkommen, och du kan identifiera dig med din röst, dina ögon, ett plagg, ditt rörelsemönster, din lukt. Det är information som är tillräckligt unik för att bygga ihop dig till en helhet i den inre representationen. Du behöver bara ett namn (eller kanske bara några liknande sammansatta ljud) för att bli helt synlig för någon. Likaså kan du gå förbi någon du aldrig träffat, ni kanske till och med rör vid varandra, utan att registrera någonting alls. Men i stunden ni delar atomer, smälter ni samman.  Liksom den 22 Juni 2023 nu har smält samman med alla tidigare och kommande dagar. Detta är verklighetens bakgrundsbrus, i förgrunden ligger såklart alla livsavgörande händelser, empati, kärlek, sorg, missmod, triumfer och födelsedagskalas. Men de gör sig själva verkliga utan någon text.

Open your little gate

Det börjar bli dags för min årliga födelsedagsdikt och detta är väl en rimlig kandidat. Denna gången skrev jag på engelska. Funderade på att ornamentera med emojis men tycker den står fint även utan.

Provar att renodla emojipoemet nästa gång istället.

Håłl till godo med "Open your little gate"

Open your little gate

Incessant knocking 

A plate of solid gold

Dreamspace 

A magnitude higher

Development

A form without form

Shapeless

Cymbal against cymbal

Dust to Dust

Dig and digging

Fracture

Sprazz

Jumping sideways

Dodging artfully

Opening doors

Swinging 

Restless pushing against

Going under

Fundamental inaction 

Immobility

And utter destruction

Once again

The old reccuring dream

The wind is picking up

While I 

First the first

The very first time

Gaze at the titles 

On your bookshelf

Level position

Poised for capture

Eyes staring out the jungle

Flash photography

Moments in the dark

That's very bleak you know

Rattled wind chimes

Reassemble the clay

Go again, Nice try

The unwritten, Unspoken

Frozen in time, insect in amber style

The old reccuring dream

The wind is picking up

While I

First the first

The very first time

Gaze at the titles

On your bookshelf

Transformation Acceptans Trancendens

Se dig själv i spegeln. Beakta vad du ser. Du var ett barn, nu är du en man i 40-årsåldern. Kan du säga mig vad som hände med din kropp mellan t.ex. sju och trettiosju år?

Vilka gradvisa transformationer har du passerat genom och in i? Varför ser du ut som du gör nu? Är dina ögon de samma? Känner du igen vissa drag från när du var sju? Vad är det egentligen för kropp du ställer upp framför spegeln, som du frontar med i sociala sammanhang, och låter representera dig i den fysiska världen?

Har dina imperfektioner gjort dig bitter eller helig? Eller bryr du dig inte längre om sånt. Du står där framför spegeln dag efter dag, år efter år. Du har gjort din plikt länge nu som människa som behållit din objektpermanens och existerat utan uppehåll. Det är nått. Det är den lilla klockan inom dig som slår slagen oavbrutet och så tickar maskinen vidare. Tankarna maler på också, dag som natt, och självmedvetandet ska inordna alla intryck i sitt stora narrativ om personen JAG.

Abstraktionen fångad under namnet Elias Westerberg kan verka komplex och sällsam för en annan abstraktion i människohamn men är i stort inte intressantare än myra 51673 i myrstacken som kryper fram längs myrstigen på sitt individuella men utifrån högst deterministiska myräventyr. 

Jag är positiv och har alla känslorna. Både vid åtta och trettioåtta så strålar jag (fast med olika intensitet och nyans på auran). Nu har jag själv två barn. Det är inte det att jag vill ifrågasätta rimligheten i att vara en människa i förändring (den enda sort som finns – utanför fiktionen), jag vill bara stanna upp och se mig i ögonen och göra lite mentalt tidsresande. I samma reflektion finns överlagrade bilder av en pojke, sju år, åtta år, nio år ... en man 26, 27, 28 ... 38, 39 ... 58, 59 .. 78, 79... 

Det självupplevda jaget håller ihop historien. Förändringen förklaras med åldrande. Det är inte olika personer du ser - det är SAMMA!?

Medvetandet är en aggressiv prediktionsmotor och gigantisk språkmodell, som gillar saker den känner igen och kan förklara (verkligheten = "det där låter bra!")

Låt mig omfamna alla mina kroppar – tidigare och framtida. Ni gör ett bra jobb - kämpa på! Och till abstraktionen Elias Westerbergs skriftställare och till lika ande-i-flaskan: "Bravo!"

Nu är du här - välkommen hit

Nu när du är här, är du välkommen hit. Kanske återvänder du hit efter en stunds frånvaro, kanske är du här för första gången? Oavsett vilket vill jag att du ska känna dig välkommen!

Du kommer att läsa, och du kommer vara välkommen att läsa, du är inbjuden. Här finns ord i överflöd. Sekvenser uttänkta. Ofta lite kryptiska för den oinvigde läsaren, kanske lite banala, kanske lite B, ja vadå då?

Räds icke! Fortsätt läsa!

Sök längre bakåt i tiden. Varför inte läsa nått spännande inlägg från 2008? Den där hyllade dikten "Sätt att skydda sig (lärdomar från djurriket)" från 2019, lite slapp konstkritik, meningslöst namndroppande listor, du kommer inte att bli besviken!

Unna dig att skruva upp volymen i hörlurarna och tänd skrivbordslampan (du, det börjar bli sent). Oavsett om du lyssnar på Pizzicato 5 eller Gurdjieff (eller vad annat lämpligt soundtrack du kan hitta till bloggläsande) låt den här stunden vara för dig. Det här är inte twitter, du kan sänka axlarna och slappna av.

Du har kommit till den kanske bästa platsen på internet, en annan persons blogg. Inga betalda samarbeten, bara "Old school"-bloggstil full av brutna bildlänkar, en poserande och lite självbelåten ton visserligen, men rätt mycket unikt skapande, och viktigast av allt, små fragment av din och min historia.

Låt mig glädja dig! Du är välkommen. Ta vara på din stund här innan du navigerar bort i den ändlösa cyberrymden.