fredag, oktober 13, 2023

Förvandligar längs vägen


Egentligen 

ingenting att bry sig om

En tvekan av en tvekan

En ofärdig tanke

Ett frö

Ett skal

En aning

Ja, bara en aning

Aningens litegrann


Men desto bättre

att det börjar såhär

Nere på marken

Allting börjar i marken

På eller under marken

Längs med marken

mellan gräs, kvistar och blad

dimma & dagg


Någonting jag plockat upp

En artefakt i vegetationen

Rör inte vid den!

Det du rör, fastnar du vid

Nu är jag fast!

Och nu är den mitt ansvar


Den ger mig förmågor

Möjligheter utöver det vanliga

Det var en annan tid

Allt kunde förvandlas

Då: Ett svärd
Nu: (Oförstående)


Sen kom orden

Och symbolerna

Uppmaningarna


Vi var vilse

Men vi skulle inte heller någonstans

Det du kan hålla fast vid

Får du ta


Fot framför fot

Timme framför timme


"Titta här. En karta." 


Det här var en annan tid. Allt kunde förvandlas.  


Vi hade slagit läger i en ödslig trakt

i ett kloster som sett sina bättre dagar


Det var en annan tid. Allt kunde förvandlas.  

Det var en annan tid. Allt kunde förvandlas.

torsdag, juni 22, 2023

Om att sakta bli transparent

Ojsan, det har redan blivit den 22 Juni 2023. Ett datum som tidigare låg i framtiden har kommit och (när du läser detta) passerat. När du första gången tänkte på den 22 Juni 2023 så var du kanske bara ett barn. Nu är du vuxen och transparent. Inte i betydelsen "öppen med dina avsikter", utan mer i betydelsen "osynlig". Eller för att precisera: mer sammansmält med din omgivning. Det är för att din anpassning till världen obönhörligen har fortsatt. Därför har det blivit svårare att upptäcka dig mot dammet på gatan, tegeltexturen på huset bakom dig, den spretiga busken bredvid. Du gör vad du kan för att hålla dig mänsklig, men det är en kamp i motvind. Världen och dess information översköljer dig i rytmiska vågor, urholkar dig och transformerar dig. Pacificerar din odödliga själ, och gör hela ditt väsen transparent. 

Alla människor som lever på jorden just nu blir hela tiden procentuellt mer jämnåriga. Allting konvergerar.
Du är plastisk. Yttre påverkan har eroderat din fysiska kropp och ditt psyke. Dina celler har smält ihop med atomerna i din omgivning, eviga budskap utan avsändare (t.ex. memes) har omskapat dina personligheter, ditt jag har en ny representation. Du har sakta uppgått i världen. Nu sitter du här 22 Juni 2023 (eller senare, det spelar ingen roll) och läser som nån slags människo-dimma, endast urskiljbar på grund av våra neuroners mångtusenåriga träning i att koppla ihop den mänskliga formen med en individ. 

Det är tur för oss alla att det funkar så bra det där. Med bara små ledtrådar så är de inre världsbilderna intakta och effektiva. Det av dig som fastnat hos dig själv och andra i deras neurala nät är mer konstant en den representation som du faktiskt uppvisar med din kropp. Du är uppskattad och välkommen, och du kan identifiera dig med din röst, dina ögon, ett plagg, ditt rörelsemönster, din lukt. Det är information som är tillräckligt unik för att bygga ihop dig till en helhet i den inre representationen. Du behöver bara ett namn (eller kanske bara några liknande sammansatta ljud) för att bli helt synlig för någon. Likaså kan du gå förbi någon du aldrig träffat, ni kanske till och med rör vid varandra, utan att registrera någonting alls. Men i stunden ni delar atomer, smälter ni samman.  Liksom den 22 Juni 2023 nu har smält samman med alla tidigare och kommande dagar. Detta är verklighetens bakgrundsbrus, i förgrunden ligger såklart alla livsavgörande händelser, empati, kärlek, sorg, missmod, triumfer och födelsedagskalas. Men de gör sig själva verkliga utan någon text.