En dikt från 2002-08-22
Mina föräldrar kom på besök. De hade med sig ett bleknat papper. Det var en dikt jag skrivit som knappt var läslig.
Ur intet diktar han en saga
En saga om förgänglighet och liv
En saga som var krossad dröm kan laga
En saga som till handen viskar: "Skriv!"
På papper vitt som nyfödd snö
Han diktar det som sagan vill
"På papper kan jag aldrig dö"
"Där ska jag alltid finnas till"
När världens alla ark är färdigskrivna
Och sagan börjar lida mot sitt slut
När skogens alla träd är sönderrivna
Först då skall handen vila ut
Men ack du saga, din maskör
Som lovar mer än hållas kan
Jag ser nog hellre att du dör
"Ditt as!" skrek sagan och försvann
Ur intet kom
Till intet vandra
En saga som
Så många andra
---
Nu kan sagan vandra vidare. Good riddance!
