Spännande, O så spännande!

Det finns en chans att vila och komma tillbaks. Vad jag menar är att samla sig. Samlas runt ett bord. Jag vill lyssna, jag vill nicka instämmande. Jag vill ta kontrollen genom en generös attityd, genom att alla känner sig delaktiga. Jag vill att allt ska flyta på. Men ibland sugs den förnumstiga, samförståndsandan ur mig, och rösten får en monoton klang. Faller in i ett lamenterande läge. Då vill jag helst lösas upp och sväva iväg och jag känner ett personligt misslyckande. Det är viktigt att inte stå svarslös.

Jag har en ödmjuk framtoning, men är en klassisk narcissist. Samtidigt så kan jag förneka mig själv nästan hur mycket som helst - vara den större människan. Det är värdefulla egenskaper för en pleaser. Men jag vill kontrollera och bestämma. Jag vill vinna. Och så vill jag intressera mig för saker som får mig att verka smart, och spelar på mina styrkor. Så kan jag skryta om det jag vet, glädjas åt hur unik jag är, instämma i komplimanger och tycka att jag är helt förträfflig. Spegla mig – länge. Drunkna i mina vackra ögon.

Inför det nya året (året börjar alltid om, tack och lov!) finns chans att ändra vissa saker. Jag, och många med mig, skyddar mig från ansträngning genom att iterera sägningar, klyschor och skenbart briljanta insikter, som egentligen saknar innebörd. Jag ska vara observant på detta.
En annan sak som kräver närvaro är närvaro, vilket inte ska saknas under det kommande året. Ofta försvinner min kropp helt ur mitt medvetande. Detta är en varningssignal.

En transformation som skett under åren är från skarp och begränsad till oskarp och mer fullständig. Om jag kan skärpa till mig lite, kan jag nå längre än någonsin, och jag vet, eller jag känner på mig att det kommer reflekteras positivt på mitt välmående.