Fabeln

Fabeln påbörjas.

Praha

So long! The DDMB på sydskånska i natt och sen åker jag till Prag. Blir borta en vecka drygt. Sakna mig!

Nej! Där blir det nej! Bestämt nej! Skräddaren säger nej!

Mysteriet med Varanteaterns nej-sägande skräddare är löst.



Skräddaren är hämtad från Carl Theodor Dreyers Ordet (1955) och är en mycket seriös frireligiös person, med bestämda åsikter i fråga om vem hans dotter får gifta sig med.



Skräddaren: Nej, se är det du Anders?
Anders: Ja, goddag Peter.
Skräddaren: Vad vill du? Är det något du ska ha sytt?
Anders: Nej det är det inte.
Skräddaren: Vad är det då du vill?
Anders: Jo, du ser Anne och jag vi håller av varandra. Och nu vill jag fråga om jag kan få henne.
Skräddaren: Jag säger nej. Rent ut nej.
Anders: Kan vi inte kalla in Anne och fråga henne?
Skräddaren: Nej!
Anders: Varför inte?
Skräddaren: Det spelar ingen roll.
Anders: Är jag inte bra nog?
Skräddaren: Nej Anders, du är inte bra nog.
etc.

Undanhållande av information = lögn

Jag ska försöka att inte ljuga om mig själv, men det är svårt.
Och det är inte läsvänligt, helt enkelt därför att det är ointressant.

Självupptagenhet, det är en sak.
Självinsikt, det är ju bra.
Självbild, och här måste vi tillåta oss att vara kritiska.
Självkritik = Källkritik.

Hur utläser du egentligen vad jag skriver, och vad skriver du själv?
Jag tecknar flyhänt mina yttre konturer. Jag är ärlig.
Jag är oärlig för att det är svårt att vara ärlig och det är inte
kul att läsa. Om det är kul så skriver jag det.
Jag blir glad att läsa vad jag själv skriver. Som den där geniala
dikten jag skrev i höstas. Den var verkligen bra. Du borde också läsa den!

Koreanska

Idag läste jag lite om det koreanska skriftspråket. Det är trots sitt utseende ett fonemiskt och inte ideografiskt alfabet, vilket gör att det faktiskt går att lära sig:)


Koreanska konsonanter


Gör ett försök?