Hideo Nakata vet vad han snackar om i debutfilmen Don't look up (Joyû-rei, 1996), en film som redan visar spår av de element som bara två-tre år senare skall brukas och missbrukas i all oändlighet. Det hämnande kvinnliga spöket i sin mest klassiska uppsättning (vit kimono, svart långt hår), förhäxad film, förvrängda fotografier och inte minst dödsdömdheten. Det mest centrala temat i hela post-Ringukarusellen är den förutbestämda döden. Och det oundvikliga slutet har ett namn, hans namn är Yukio Mishima.
"If we value so highly the dignity of life, how can we not also value the dignity of death? No death may be called futile."
"If we value so highly the dignity of life, how can we not also value the dignity of death? No death may be called futile."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar