Mallorca
Ciao kastrull! Jag trippar till Spanien.
fredag, juni 30, 2006
onsdag, juni 28, 2006
Marc, Sergei och Shuji
Söker ni någon slags kontext i vilken jag placerar mina lösrykta bloggnoteringar? Jag hade kanske orkat formulera en, men nä!
Så vänligen ta del av ytterligare en oförutsedd och outvecklad fundering. Den kom till mig som en ytterligt intensiv insikt. Kanske hade den blivit mer läsvärd om jag förmått utveckla tankegången något, nu kommer den till er precis som den kom till mig.
Marc Chagall -> Sergei Parajanov -> Shuji Terayama
Tillsammans bildar de en liten religiös, experimentell och expressionistisk enhet.
De väljer ut de motsägelsefulla och trollbindande delarna i traditionell mysticism och folklore. Presenterade med ett själfullt uttryck.
Kanske är det svårt att motsäga sambanden mellan de tre, viktigare är kanske frågan om Parajanov och Terayama är ensamma om att klä, och efterträda Chagalls konstutryck i rörliga bilder? Hade jag lika gärna kunnat välja Alejandro Jodorowsky eller Walerian Borowczyk? Båda typiska företrädare av surrealism och erotism på film, och visst delar de många av Chagalls motivssfärer. Men titta på konstuttrycket i Terayamas och Parajanovs filmer. Inte etnohysteriska som Jodorowsky eller överintelektuellt småsnuskiga som Borowczyk.
Motiven är ödmjuka - blir stela - slutligen hänsynslösa. Som att upprepa samma ord om och om igen, men med ändrat tonläge för var gång.
Jag kanske orkar fortsätta min fundering någon dag, om det skulle bli en skrämmade efterfrågan på (subjektiva) strukturalistiska estetiska analyser av det här slaget (dvs. när Levi-Strauss blir på modet igen, haha). Tills dess existerar mer känslan av att de hör ihop än några verkliga argument.
Så vänligen ta del av ytterligare en oförutsedd och outvecklad fundering. Den kom till mig som en ytterligt intensiv insikt. Kanske hade den blivit mer läsvärd om jag förmått utveckla tankegången något, nu kommer den till er precis som den kom till mig.
Marc Chagall -> Sergei Parajanov -> Shuji Terayama
Tillsammans bildar de en liten religiös, experimentell och expressionistisk enhet.
De väljer ut de motsägelsefulla och trollbindande delarna i traditionell mysticism och folklore. Presenterade med ett själfullt uttryck.
Kanske är det svårt att motsäga sambanden mellan de tre, viktigare är kanske frågan om Parajanov och Terayama är ensamma om att klä, och efterträda Chagalls konstutryck i rörliga bilder? Hade jag lika gärna kunnat välja Alejandro Jodorowsky eller Walerian Borowczyk? Båda typiska företrädare av surrealism och erotism på film, och visst delar de många av Chagalls motivssfärer. Men titta på konstuttrycket i Terayamas och Parajanovs filmer. Inte etnohysteriska som Jodorowsky eller överintelektuellt småsnuskiga som Borowczyk.
Motiven är ödmjuka - blir stela - slutligen hänsynslösa. Som att upprepa samma ord om och om igen, men med ändrat tonläge för var gång.
Jag kanske orkar fortsätta min fundering någon dag, om det skulle bli en skrämmade efterfrågan på (subjektiva) strukturalistiska estetiska analyser av det här slaget (dvs. när Levi-Strauss blir på modet igen, haha). Tills dess existerar mer känslan av att de hör ihop än några verkliga argument.
måndag, juni 26, 2006
Pragvecka
Barocka skelettsmyckningar i Kutná Hora
& hur jag trivs så väl med att umgås med intelligenta, fritänkande och välutbildade människor.
måndag, juni 19, 2006
2x positiv överaskning!
Jag får världens bästa brev av Zelda! Sen får jag reda på att jag åker till Prag i natt. Laters Lund!
Söderåsen och annat
Delar av gamla smockeliciouskorridoren gör dagsutflykt till en av skånes vackraste platser; Söderåsen - skånes svar på Grand Canyon(?). Såhär såg det t.ex. ut:
--
Och ny vecka, ny balkongläsning!
Johnston/Norton: Closer
Joyce: Odysseus
Ootomo: Akira
Sacco: Palestine
Stendhal och Oats fortfarande i släptåg.
--
På filmfronten följer jag Louis Feuillades spännande epos Les Vampires (1915), om en fruktansvärd mördarliga som sätter skräck i Paris omnejder.
"Venomous, criminal chemistry genius, became new Grand Master of the Vampires with but one desire, to get rid of the journalist and his friend."
--
Och ny vecka, ny balkongläsning!
Johnston/Norton: Closer
Joyce: Odysseus
Ootomo: Akira
Sacco: Palestine
Stendhal och Oats fortfarande i släptåg.
--
På filmfronten följer jag Louis Feuillades spännande epos Les Vampires (1915), om en fruktansvärd mördarliga som sätter skräck i Paris omnejder.
"Venomous, criminal chemistry genius, became new Grand Master of the Vampires with but one desire, to get rid of the journalist and his friend."
söndag, juni 18, 2006
Silent Hill
Ikväll såg vi filmatiseringen av Silent Hill.
Den påminnde lite om Bobo och dimmiga damen men var inte lika otäck.
Den påminnde lite om Bobo och dimmiga damen men var inte lika otäck.
Telefonen ringer ut en sista signal, jag öppnar dörren och...
Du känner inte igen mig men det är inte ditt fel.
Om du bara tittar riktigt noga så kanske?
Kanske, kanske inte! det var ju bara för att jag
inte skulle vara så himla förutsägbar (...)
Lämnade ledtrådar lite här och var på internet
men antingen så såg du dem inte eller så brydde du dig inte om att följa upp dem.
Jag var som en suddig overheadbild eller en powerpointpresentation där de skrivit med grön text på grön bakgrund och det är ju inte så lätt att läsa. Jag är inte oläslig, eller svårläst, bara oläst. Som Gabriel Gräslök som skriver så gräsligt, brevet han skrev det är inte läsligt. Usch vilket brev! sa fröken och rev, brevet som Gabriel Gräslök skrev. Minns du den versen från din ABC-bok? Nåja, det gör det samma för när du tittar på mig så känner du inte igen mig och det är inte ditt fel.
Om du bara tittar riktigt noga så kanske?
Kanske, kanske inte! det var ju bara för att jag
inte skulle vara så himla förutsägbar (...)
Lämnade ledtrådar lite här och var på internet
men antingen så såg du dem inte eller så brydde du dig inte om att följa upp dem.
Jag var som en suddig overheadbild eller en powerpointpresentation där de skrivit med grön text på grön bakgrund och det är ju inte så lätt att läsa. Jag är inte oläslig, eller svårläst, bara oläst. Som Gabriel Gräslök som skriver så gräsligt, brevet han skrev det är inte läsligt. Usch vilket brev! sa fröken och rev, brevet som Gabriel Gräslök skrev. Minns du den versen från din ABC-bok? Nåja, det gör det samma för när du tittar på mig så känner du inte igen mig och det är inte ditt fel.
torsdag, juni 15, 2006
Livet existerar i lager
Livet existerar i lager.
För oss som en en växelverkan mellan automatik, och mänsklig interaktion. Ett trivialt exempel skulle vara hur min disk travar sig själv i lager på lager, och på disken lägger sig lager på lager av fett och smuts. Min hand i en rituell rörelse för bort lager på lager tills bara det understa lagret, och det är hos alla levande ting dödsångesten, men hos de döda bara en blank skimmrande hinna, finns kvar. Allt omfattas av denna eviga växelverkan. Vår historia (lager på lager av skamligt likgiltiga händelser - ja och det undre lagret, det är grumligt, jag kan inte ens gissa vad det består av), våra civilisationer, våra kroppar, lager på lager. Från det poetiska kosmos, det ogreppbara (varför skulle jag använda fler sökta referenser) till vårt vardagliga kosmos, ur bondepraktikan lätt utvunna råd som att klä sig lager på lager då det blir kallt för att sedan ta av lager på lager i takt med att det blir varmare för att till sist låta solen skala av dig lager efter lager av död hud. Och de bildliga lagren är lika lätta visualisera som de fysiska, i film och litteraturhistoria tränger jag ner, skrapar på lagren, på vissa ställen är jag igenom nästan helt, andra är fördolda (med svårighet uppskattar jag tjockleken - den tid det skall ta att penetrera), lagren omkastade, förvrängda av missvisande kanon, glömska.
Sedimentering sker med eller utan vår inverkan, ibland kan vi för en stund nå ner till en förut dold nivå men vi förmår aldrig vända flödet. Visserligen så, men om vi slutar att minnas, i en värld utan förfluten tid, där all information skulle vara överflödig, kan enbart ett lager existera! Likt en serie stillbilder, spridda för vinden utan inbördes relation. Det skulle vara meningslöst, Ogreppbart - javisst, ja vidrigt. Nej, det skulle egentligen bara vara passionerat likgiltigt.
--
Dedikerad främst till Rive Gauche (Marker, Resnais, Varda, Demy) men också till lite andra "hokus pokus"-fransoser.
För oss som en en växelverkan mellan automatik, och mänsklig interaktion. Ett trivialt exempel skulle vara hur min disk travar sig själv i lager på lager, och på disken lägger sig lager på lager av fett och smuts. Min hand i en rituell rörelse för bort lager på lager tills bara det understa lagret, och det är hos alla levande ting dödsångesten, men hos de döda bara en blank skimmrande hinna, finns kvar. Allt omfattas av denna eviga växelverkan. Vår historia (lager på lager av skamligt likgiltiga händelser - ja och det undre lagret, det är grumligt, jag kan inte ens gissa vad det består av), våra civilisationer, våra kroppar, lager på lager. Från det poetiska kosmos, det ogreppbara (varför skulle jag använda fler sökta referenser) till vårt vardagliga kosmos, ur bondepraktikan lätt utvunna råd som att klä sig lager på lager då det blir kallt för att sedan ta av lager på lager i takt med att det blir varmare för att till sist låta solen skala av dig lager efter lager av död hud. Och de bildliga lagren är lika lätta visualisera som de fysiska, i film och litteraturhistoria tränger jag ner, skrapar på lagren, på vissa ställen är jag igenom nästan helt, andra är fördolda (med svårighet uppskattar jag tjockleken - den tid det skall ta att penetrera), lagren omkastade, förvrängda av missvisande kanon, glömska.
Sedimentering sker med eller utan vår inverkan, ibland kan vi för en stund nå ner till en förut dold nivå men vi förmår aldrig vända flödet. Visserligen så, men om vi slutar att minnas, i en värld utan förfluten tid, där all information skulle vara överflödig, kan enbart ett lager existera! Likt en serie stillbilder, spridda för vinden utan inbördes relation. Det skulle vara meningslöst, Ogreppbart - javisst, ja vidrigt. Nej, det skulle egentligen bara vara passionerat likgiltigt.
--
Dedikerad främst till Rive Gauche (Marker, Resnais, Varda, Demy) men också till lite andra "hokus pokus"-fransoser.
tisdag, juni 13, 2006
Ub Iwerks smiskar Walt Disney!
The Skeleton Dance (1929)
Walt i all ära men Ub framstår alltmer som det verkliga geniet. Ub skapade Mickey Mouse men enligt modern Disneyhistorierevisionism tar Walt åt sig äran för Musses personlighet. Var det alltså han som fixade så att Musse tvånglar upp Mimmi i Iwerks skojiga
Plane Crazy (1928)?
Tveksamt, men oavsett upphovsmannen är det genialiskt!
söndag, juni 11, 2006
Balkongläsning del II
Efter innerlig upptagenhet de senaste dagarna (ja, veckorna) återvänder jag till bloggandet. Det blir introspektivt den här gången också, alltså inget om Fit Sliq, Imamuras frånfälle eller fildelning. Istället tycks vädret ha stabiliserats så bra att jag med stor glädje återupptar balkongläsandet. Nu heter det istället:
Stendahl: Rött och svart
Doyle: Fasans dal
Gynning: Ego Girl
Tatsumi: The Push Man and other stories
Stendahl: Rött och svart
Doyle: Fasans dal
Gynning: Ego Girl
Tatsumi: The Push Man and other stories
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)