Allting blir hela tiden tio kronor (~ €1) dyrare. Troligen ingenting att bry sig om.
- Anonym
Jag ligger utsträckt på mönstrat tyg och väntar på att tiden ska gå. Vilket den obönhörligen gör. Träden gulnar medan sommaren gör sitt utträde och övergår i den tidiga höstens skolstartsklimat. För vissa markerar det här en ny termin, men inte för mig. För mig är veckornas övergångar transparenta och kronologin tycks ha övergått i ett enda utdraget ögonblick. De levande varelserna i min lägenhet har hittat egna ytor inte långt ifrån mig som de ockuperar horisontellt och med halvslutna ögon. Inte helt osannolikt upplever de skymningen som jag.
Låt oss diskutera samtiden. Först och främst ska vi avhandla den externa samtiden - det kommer att gå fort. Samtiden är medveten. Samtiden är otålig. Samtiden är grälsjuk. Den är under ständig förändring vilket den också är medveten om, den är bekväm och manifesterar sig genom så många (närmast oändliga) informationskanaler att den blir ogreppbar. Snart, och inte snart nog enligt mig, kommer den att reduceras till en mängd av överskådliga regler och schablonartade uttalande om hur det var. Nya mål kommer att sättas upp och mänskligheten slungas in i en lika, om inte mer, ny fragmenterad era. Samtidsbevakning är (ni är redan medvetna om detta) lika fåfängt som nostalgiskt tillbakablickande och lika poänglöst som drömmar och spekulationer om framtiden. Ett populärt nöje. Ett tidsfördriv.
[Det finns förvisso ett behov av omvärldsanalys, att forma sin förmåga att kunna prioritera och välja sina strider. Men ärligt talat kommer en djupdykning i sociala mediaflöden, dagspress, debatter etc. inte att vara alltför behjälpliga med detta.]
Nu till den betydligt mer intressanta interna samtiden dvs. Elias Westerbergs trettionde levnadsår och dess prioriteringar. På agendan finns bl.a. några olika kunskapsprojekt: Afrikansk kultur (litteratur, musik, film, spel - minst fem av varje under året), Steampunk (a.k.a Steampunk - varför inte?), sekvenskonstens mästerverk, Aztekerna (som alltid), citrus, främmande språk, och civilisationskritik (eller var det förra året?). Vad ska flyttas upp på agendan över utvecklingsområden? Skapande, kontemplation, helhetstänk. Vad är mindre viktigt än tidigare: foglighet, god smak, valfrihet.
Eftersom jag har lite webbutrymme kvar så passar jag på att göra en superkort analys av vad som formar mina levnadsval (prioriterad lista)
1. Sociala konventioner (Jag glömmer ofta bort hur groteskt stort inflytande detta har på mitt liv)
2. Lättja/vana (Precis som med vädret är den bästa prognosen: "Samma som igår")
3. Nyfikenhet/otålighet/tidsfördriv
4. Solidaritet/Etik
5. Ego/drift/identitetsskapande (a.k.a. vilja att känna sig lite speciell)
... (andra mindre viktiga faktorer som jag inte orkar rangordna)
[resten av manuskriptet är oläsligt och går inte att transkribera]
- Anonym
Jag ligger utsträckt på mönstrat tyg och väntar på att tiden ska gå. Vilket den obönhörligen gör. Träden gulnar medan sommaren gör sitt utträde och övergår i den tidiga höstens skolstartsklimat. För vissa markerar det här en ny termin, men inte för mig. För mig är veckornas övergångar transparenta och kronologin tycks ha övergått i ett enda utdraget ögonblick. De levande varelserna i min lägenhet har hittat egna ytor inte långt ifrån mig som de ockuperar horisontellt och med halvslutna ögon. Inte helt osannolikt upplever de skymningen som jag.
Låt oss diskutera samtiden. Först och främst ska vi avhandla den externa samtiden - det kommer att gå fort. Samtiden är medveten. Samtiden är otålig. Samtiden är grälsjuk. Den är under ständig förändring vilket den också är medveten om, den är bekväm och manifesterar sig genom så många (närmast oändliga) informationskanaler att den blir ogreppbar. Snart, och inte snart nog enligt mig, kommer den att reduceras till en mängd av överskådliga regler och schablonartade uttalande om hur det var. Nya mål kommer att sättas upp och mänskligheten slungas in i en lika, om inte mer, ny fragmenterad era. Samtidsbevakning är (ni är redan medvetna om detta) lika fåfängt som nostalgiskt tillbakablickande och lika poänglöst som drömmar och spekulationer om framtiden. Ett populärt nöje. Ett tidsfördriv.
[Det finns förvisso ett behov av omvärldsanalys, att forma sin förmåga att kunna prioritera och välja sina strider. Men ärligt talat kommer en djupdykning i sociala mediaflöden, dagspress, debatter etc. inte att vara alltför behjälpliga med detta.]
Nu till den betydligt mer intressanta interna samtiden dvs. Elias Westerbergs trettionde levnadsår och dess prioriteringar. På agendan finns bl.a. några olika kunskapsprojekt: Afrikansk kultur (litteratur, musik, film, spel - minst fem av varje under året), Steampunk (a.k.a Steampunk - varför inte?), sekvenskonstens mästerverk, Aztekerna (som alltid), citrus, främmande språk, och civilisationskritik (eller var det förra året?). Vad ska flyttas upp på agendan över utvecklingsområden? Skapande, kontemplation, helhetstänk. Vad är mindre viktigt än tidigare: foglighet, god smak, valfrihet.
Eftersom jag har lite webbutrymme kvar så passar jag på att göra en superkort analys av vad som formar mina levnadsval (prioriterad lista)
1. Sociala konventioner (Jag glömmer ofta bort hur groteskt stort inflytande detta har på mitt liv)
2. Lättja/vana (Precis som med vädret är den bästa prognosen: "Samma som igår")
3. Nyfikenhet/otålighet/tidsfördriv
4. Solidaritet/Etik
5. Ego/drift/identitetsskapande (a.k.a. vilja att känna sig lite speciell)
... (andra mindre viktiga faktorer som jag inte orkar rangordna)
[resten av manuskriptet är oläsligt och går inte att transkribera]
