jag vill tänka att den riktiga elias ligger nedsövd
med kloroform i någons källare men egentligen
är jag nog bara innerligt trött på mig själv.

Intermission

Inget kraschlandar
med sådan lugn värdighet
som fallande löv

Nu måste jag verkligen skärpa mig.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre.
Allt för länge har ord och tankar ersatt
handling. Nästan allt tycks mig nu som
undanflykter. Kanske var jag förblindad
av tankens underbara klarhet,
av ordets poetiska, melodiösa klang?
Mitt oantastliga liv. TOMHET!

Kanske är det dags för ett avsiktligt
uppriktigt risktaganade.
Jag bävar naturligtvis vid tanken.
Allt förnuft manar till försiktighet.
Träd på osäker mark varsamt fram.
Iakttag: Ljusnivåer förvrider vår verklighetsuppfattning
under vinterhalvåret.
(är det så att jag behöver knuffas över kanten,
eller behöver jag bara åter inrättas i leden?)

Jag är klämd med ena armen i dörren
- jag har själv försatt mig i den positionen -
klämt mig fast så långsamt och försiktigt
som allra helst.
Alltså hade jag själv valt martyrdöden.
Det är fegt att inte vilja leva. Det är faktiskt ett svek.
Hade det för mig varit svårt att leva,
hade det naturligtvis varit en annan sak.
Jag accepterar, respekterar och i undantagsfall
känner medlidande med människor som inte
vågar utsätta sig för de avgörande riskerna
som leder till det nya livet. Men för mig finns
inga acceptabla ursäkter.

Det värsta var kanske att jag växte i mina egna ögon
när jag valde denna avskyvärda dvala.
Våra inre belöningsmekanismer är de svekfullaste
små varelser du kan tänka dig. Ingenting drar
en människa i fördärvet som tron på att man
handlar rättrådigt. Det är vansinne!

Jag vågar och jag tänker därför återuppstå.

---

Jag ber om ursäkt. Återuppståndelsen kommer inte ske
genom Mitt dåliga minnes fantasi. Publicerandet av dessa tankar
är därför i sig ett ganska fegt (om än poetiskt) tilltag.
Medan mitt eget liv vaknar upp ur den gyttjiga höstlera där
det legat och sovit kommer Mitt dåliga minnes fantasi
ligga i träda. Jag utesluter dock inte att jag för er skull
emellanåt kanske skriver något irrelevant som ni kan skratta
åt för att må bättre, eller nicka instämmande till.

Himlen öppnar sig, havet ryter

Pansarkryssaren Potemkin med Malmös
operaorkester. Öl på möllan, sanslöst disco
på smockelicious.

Likt en fladdermus var jag vacker, nykter och förälskad.

Sen blåste mörkret in

och likt darrande små löv i den analkande stormen satt vi hopkrupna framför våra datorskärmar och såg fotoner absorberas en efter en efter en tills allt bara var svart, elektriskt och iskallt

Robotar

Hej!

Vill du vara med i min studiecirkel om robotar/robotteknik/robotprogrammering?
Vi kommer att inleda cirkeln med ett litet studiebesök på tekniska museets robotutställning nån gång i mitten av november.

Sen kommer vi läsa lite böcker om robotteknik och även konstruera och programmera robotar.

Målet är att vi ska kunna köpa in och leka med en sån här sötnos:



Alltså, hade inte det varit trevligt?


-------
http://sv.wikipedia.org/wiki/Robot
http://en.wikipedia.org/wiki/Robot
http://www.tekniskamuseet.se/robotics/
http://mindstorms.lego.com/

Twenty - Zero - Six

ang. mitt eget vardagstyngda liv så går det mest ut på att konsumera film och litteratur, plugga systemvetenskap i moderata mängder och fundera på nästa bloggpost att skriva.

Sweet Art

Igår var jag på fest på södra esplanaden.

Så plötsligt där jag går upptäckter jag detta
meddelande på en liten skylt.



Även andra tycks ha uppmärksammat detta spektakulära namnbyte:
give me pearls

Dedikerad till en som verkligen förstår sig på en bra ordvits: Jake the Freakin' Snake

Hösten

Världens kanske underbaraste väder, jag smyger omkring i stan och klockan är ungefär två. Jag vantrivs i mina nya Cheap Mondays och tycker att jag har världens fulaste stil, typ: "Vilket hockeylag hejar du på? - Calgary Flameskeps och Mighty DucksT-shirt!". När jag var sexton eller sjutton och det var höst och jag hade tajt t-shirt och ultratajt läderjacka och vad jag upplevde var de coolaste skorna i världen och jag var rebell som inte rökte eller drack eller sabbade eller låg med tjejer eller var elak eller ens lyssnade på provocerande musik. Ja, mycket smutsigt vatten har flutit under broarna sedan dess - och på sätt och vis är jag mer oskuldsfull nu än någonsin eftersom jag advokerar ett modernt anti-mode, och en anti-livsstil, vad är annars anledningen till att jag blir så betagen, säg nästan rörd, av Basshunters oskyldiga sittande i venten och spelande DotA?
Så jag vandrar genom ett höstigt Lund och misslyckas och blir ledsen över att handla på Konsum och kommer inte på nått bra och går där i upplevda timmar - reella minuter, och lyssnar på Junkie XL's remix av Fischerspooners Emerge och Fischerspooners remix av Kylie Minogues Come Into My World och letar, och letar efter bakplåtspapper och glutenfritt mjöl.
Jag dansar ut ur affären, alla varorna prydligt nedpackade i två ultratunga påsar. Ska man kunna erbjuda ett val mellan gul och röd saft så kostar det på krafterna.
Ler åt alla längs med gatan. Jag är en gatpojke. Eller nej.. hehe. Jag är en spion från det förflutna, från tiden då jag lyssnade på mer diversifierad musik och inte riktigt visste vad jag tyckte var intressant och därför studerade extremt mycket webbprogramering, olika språk, och var så otroligt postmodern att det enda som var samma då som nu var att internet var världens bästa uppfinning. Minns ni hur jag var? Frammåt, oerfaren, mycket trevlig, tvärsäker! Jag provade på att dominera olika miljöer, men trots det befann jag mig ofta i bakgrunden. Jag handlade alla mina kläder secondhand vilket erbjöd en förtjusande och helt förbluffande garderob. Det var höst och jag lyssnade på The Smiths - Hatful of Hollow inspelad på minidisk och var påväg till nån klassfest där vi skulle dansa hela kvällen till Greasesoundtracket eller The Verve - Urban Hymns. Jag gick där och kände mig levande och sparkade i löven och spionerade in i framtiden på mig själv som hade världens fulaste stil, värdens bästa oktoberväder och gick gatan ner med två fullpackade kassar med kalasingredienser.

Elias Westerberg, 23 år

VI SITTER HÄR I VENTEN OCH SPELAR LITE DOTA

Basshunter - Vi sitter i Ventrilo och spelar DotA

Vi sitter här i venten och spelar lite DOTA
å pushar på å smeker,
med motståndet vi leker

Vi sitter här i venten och spelar lite DOTA
å springer runt å creepar,
och motståndet vi sleepar


---
Ventrilo = Skype för datorspelsnördar
DotA = Defenders of the Ancients. Warcraft 3-karta.
Pusha = Anfalla
Creepa = Döda datorkontrollerade monster
Sleepa = Kasta sömnbesvärjelse på?
---

Eftersatta intressen/ framtida bloggposter

Till er som tålmodigt återkommer till Mitt dåliga minnes fantasi dag efter dag, och allt som oftast till er besvikelse finner att den inte uppdaterats, först och främst: JAG ÄLSKAR ER!

Nummer två.
Framtiden på Mitt dåliga minnes fantasi kommer enligt en nyligen utarbetad plan
att handla om mina eftersatta intressen. Dessa listas lite slarvigt som:

- Teknologi
- Poesi
- Geografi

Således kommer framöver någonslags hyllningspost till min nya mp3spelare, samt en gammal (och inaktuell) kärleksförklaring till min miniräknare från gymnasiet: TI-83+ [bloggpost förhoppningsvis komplett med mjukvara att ladda ner (-va häftigt!)].

Jag planerar även att bjuda på lite nya och gamla poetiska alster av undertecknad och kanske också nått tips på värdefull läsning.

Geografidelen presenterar stolt en semi-objektiv och jävligt old-school framställning av det anonyma landet Belgien som för medelsvensson inte är mer än EU, serier och pedofiler. (Planerar att raida några gamla Geografi/SO-böcker från mellanstadiet [+Wikipedia] för ändamålet, inga fältstudier eller så alltså - nuttin' fancy.) Fokus kommer ligga på gamla hederliga fakta som: folkmängd & yta (jämfört med Sverige), Import/Export, stora städer, vatten, gränser, statsskick, språk, kultur etc. Jag kanske till och med ritar av kartan & flaggan, vem vet?

Spännande framtid således. Utöver dessa ämnen tar jag gärna emot önskemål på vad ni vill läsa om. Oavsett ämne - träffsäker!

Punkter

Hösttrötthet. Snuvighet. Långlördag. Stanna i sängen. Mobilspel. Små korta marscher mellan olika destinationer. Esplanaden. Systembolaget. Falafel. Stortorget. Cykellysen. Konsthallen. Opiumhålor. Sexualmagi. Dubbelprojektioner. Mitt hem. Filmstudion. Det sista skrattet. Robert. Brudtärnan. Väntan. Smålands nation. Mina vänner.

Mitt utseende

Mitt utseende är något som ligger er lika varmt om hjärtat som det är angeläget för mig. Nedan presenteras lite kommentarer (ibland tagna ur sitt sammanhang) från det senaste halvåret.

Ang. min image
"Min (kill)kompis här vill ha ditt nummer!" - Invandrarkids utanför saluhallen.
"Du ser ut som en 40-årig anstäld på Filosofiska institutionen" - Jakob
"Du ser ju ut som en slemmig raggare. När jag va ung hade jag en granne som var raggare, han hette Stenne, Sten-Erik, och såg ut precis som du" - Min ömma moder
"Du har raggarlooken - snyggt!" - Marias mor
"Du ser ut som en (homosexuell) hamnarbetare" - Lars
"Don't be gay!" - Påtänd polack.
"Jaha, du ser ju ut som du va fjorton igen." - Peter
"Du blir ju mer och mer lik din far" - En högstadielärare
"Du ser ju ut som en östtysk fabriksarbetare!? (imponerad)" - Korridorskamrat på Smålands nation"
"Du har ett otroligt tyskt utseende" - Otaliga vänner

Mer specifikt ang. mustaschen
"Snygg mustasch!" - Okänd sötnos på stan
"Verkligen snygg mustasch, grabben!" - Fnittriga brudar på basilika
"Snygg mustasch! (inte)" - Några brats
"Han ser ut som Günter, kolla hans Güntermustasch!" - Random kids på stan.
"Jag önskar jag kunde ha en så tät och fin mustash som du/ mustasch är väldigt inne/ fan vad avundsjuk jag blir" - Någon imponerad kille ungefär varje gång jag går ut.
"Shave that off, you understand?" - Påtänd polack
"Den där mustaschen måste gå hem hos både tjejer och killar" - skämtsam arbetare på vegancafé solrosen.


Jag själv? Ja, jag känner mig speciell och njuter naturligtvis i fulla drag!

Det välsignade hemlånet

Det finns flera källor (än internet) till kunskap.
F.n:

Stadsbiblioteket
Genet, Jean: Tjuvens dagbok
Gide, André: Pastoralsymfonien
Lautréamont: Maldoror
Tezuka, Osamu: Buddha vol 2-5.

Universitetsbiblioteket
Curtis, David: Experimental Cinema - A Fifty Year Evolution
Söderbergh Widding, Astrid: Konst som rörlig bild - från Diagonalsymfonin till Whiteout

SOL-biblioteket
Dixon, W. W. & Foster, G. A.: Experimental Cinema, The Film Reader
O'Pray, Michael: Avant-Garde Film - Forms, Themes and Passions

Asienbiblioteket
Haruki, Murakami: A Wild Sheep Chase

ECs kursbibliotek
Daft, Richard: Organisation Theory and Design

Ej inräknade är de otalig böcker jag lånat hemifrån föräldrarna, max, emma, emma, thomas m.fl. stort tack för ert tålamod.

Bollkontroll

Efter att beskådat Uwe Bolls tre mest centrala verk under en lyckad gettogether med David, citronlikör, chips och brända popcorn kan jag bara konstatera denna regissörs fullständiga uselhet. På menyn stod alltså förutom ovan nämnda förfriskningar:

House of the Dead (Uwe Boll, 2003)
Uwe Boll excellerar här i uselhet och gör ungefär allt fel i en overklig rave-dejt-slasher med sinnessjukt omotiverade dataspelsinlagor. Hans anspelningar på
klassiska filmscener är skrattretande patetiska.

Alone in the Dark (Uwe Boll, 2005)
Uwe Boll har nu fått dubbelt så mycket pengar att slösa på Hollywoodskådisar med med labila lägstanivåer. Christian Slater och Tara Reid får båda chansen att göra bort sig i en avlägesen dataspelsfilmatisering som mer liknar en misslyckad remake av The Relic. Verkligt tråkig film med Bollpatenterat usel kvalitet på slutscenen.

BloodRayne (Uwe Boll, 2005)
Efter de två föregående filmerna kändes BloodRayne som en frisk fläkt. Jämför man med film skapad av någon annan än Boll är det naturligtvis bitter sörja. Osammanhängande vampyrfilm med rumänska horor (Boll ansåg enligt utsago att det var förmånligt med prostituerade eftersom de är billiga och lydiga) i kanske inte stora men iaf. för filmen bärande roller. BloodRayne höll dock vad den lovade med relativt högt underhållningsvärde och inte alls särskillt dåligt tekniskt genomförande. Manuset lämnade emmellertid mycket övrigt att önska.

Hur får man då göra såhär usel film frågar ni kanske er? Jag saxar vilt från Wikipediaartikeln om Uwe Boll.

Movies directed by Boll have not achieved the kind of box office returns one expects from a typical Hollywood film. The House of the Dead (budget: $12 million[1] ) broke $5.73 million on opening weekend, Alone in the Dark made over $5.1 million (budget: $20 million[2] ), and BloodRayne (budget: $25 million[3] ) topped $2.42 million.

In the DVD commentary of Alone in the Dark, Boll explains how he funds his films:

"Maybe you know it but it's not so easy to finance movies in total. And the reason I am able to do these kind of movies is I have a tax shelter fund in Germany, and if you invest in a movie in Germany you get basically fifty percent back from the Government."

Boll is able to acquire funding thanks to German tax laws that reward investments in film. The law allows investors in German-owned films to write off 100% of their investment as a tax deduction; it also allows them to invest borrowed money and write off any fees associated with the loan. The investor is then only required to pay taxes on the profits made by the movie; if the movie loses money, the investor gets a tax writeoff.

Not: Uwe Boll kan ha mer än en betydelse.

Communitypresentationssidor vol I : Helgon.net

Lekfullt postmodern, pretentiös, aningen självupptagen
men med valens för självironi. Hur talar presentationen till dig?

12h

Visserligen har jag alltid hävdat att det svåraste i hela världen

är en långvarig ansträngning men jag måste ändå se det som
en oväntat smärtsam insikt när jag förstod hur sällsamt olämpad
jag är för hårt arbete vilket (kanske) illustreras av bilden ovan.

Om du gav dig själv en ärlig chas att somna skulle du göra det?

Symptom:
Du lägger armarna om dagen och kramar den så innerligt och hårt
att den genast drar sig undan, solen går ner och du faller i trans.
När du åter blir till dina sinnens fulla bruk somnar du utmattad.

Recept:
Grip mitt hjärta, krama det till ett fint pulver, blanda det med tvål i silverskål. Tillsätt dina tårar, späd till halv koncentration och bevattna jordens alla fält. Den gröda som därur växer ska du skörda. Torka och mal i en kvarn. Strö en näve i varmt vatten och drick ur utan att andas. Därefter når du ett förtjusande tillstånd - mycket likt sömn.

Innehållsförteckning

Mitt dåliga minnes fantasi innehåller:
(beräknat på normalportion á 100g)

2g väl underbyggd fakta
9g ren spekulation
20g filmrelaterad namedropping (230% av RDI*)
10g långsökta jämförelser
10g dokumentation av mitt liv
1g låttexter citerade i sin helhet
20g interna obegripligheter (501% av RDI*)
15g poesi och prosa av yppersta kvalitet
8g roliga bilder
5g god smak

MUMS!


* Rekommenderat dagligt intag

Murnau

F.W. Murnau

Date of birth
28 December 1888
Bielefeld, North-Rhine-Westphalia, Germany

Date of death
11 March 1931
Santa Barbara, California, USA. (road accident)

Andra saker

I guess I didn't live up to the feeling.
Men du var glad ändå, nåja, skepp och skelett.

Under ytan

Jag sträcker ut mig i samma stund som jag slår i vattnet. Förmiddagsljuset genom de stora fönstren, nästan tomt i lokalen. Palmer och plaststolar, vänligt tuschade plakat med badregler.
En berusande, kittlande känsla, som av nyvakenhet - jag famlar under vattenytan,
kroppen anpassar sig till ett nytt medium. Ljusa skuggor bryts vid ytan, det är en annan filosofi här nere - små korta, livliga livstider innan man måste upp till ytan. Vattens brytningsindex (jag minns 1,33 från gymnasiefysiken) förvränger min undervattenssyn. Hela kroppen mobiliserar sig, armar och ben tar spjärn mot det ogreppbara, flytande - trycker undan det. Jag slappnar av och glider. Tillslut vill huvudet över vattenytan och jag tar ett andetag. Jag är halvvägs över bassängen när jag vänder mig om. Johan K har plumsat i bakom mig. Jag ser hans rakade huvud och sprattlande lemmar.
De tio första längderna är en flygande dans. Jag är som ett otåligt barn på nöjesfält. Fysisk aktivitet som jag älskar så högt men som alltid får stå tillbaka för den mest triviala intellektuella utmaning. Jag vill mobilisera mina krafter, ta i för kung och fosterland, men jag har inte tränat på länge och vill inte tappa sugen för fort. Kroppen blir en maskin då tanken svävar iväg. Hur många längder har vi simmat? -16! Två femtedelar. Känningen i min tillfrisknande fot har försvunnit, och jag plaskar tappert vidare. Min uppmärksamhet riktas plötsligt framåt. I andra änden av bassängen, likt en sekvens ur en Baywatchepisod, kliver hon sakta nerför den lilla metallstegen. Med ryggen mot oss, hon tar sin tid, glider hon ner i vattnet. Hon justerar om från vertikalt till horisontellt läge, och beger sig målmedvetet ut på sin resa. Jag motstår heroiskt hennes omedelbara attraktion med en elegant mental axelryckning. Sen slås jag av minnet av morgonens dröm - hur var det nu? En starkt närvarande fysisk enhet – en kvinnlig drömform, som tog mig i handen – krävde min uppmärksamhet och sen… sen gjorde jag personlig bekantskap med Fredrik Reinfeldt och han var verkligen trevlig, jo (eh..) men jag menar just inte det, jag menar hennes närvaro, men de är allt för olika (i drömmen var hon indiska, potentiellt modellerad efter någon karaktär i Osamu Tezukas Buddha) för att situationen ska krama mitt hjärta. Trots det kan jag inte låta bli att generat men med ett leende på läpparna studera henne varje gång vi passerar varandra i den tillplattade ellipsen vi simmar i. Jag håller avståndet bra, väntar in henne (och Johan K) vid varje längd, så att vi alltid befinner oss på motsatt sida. Balans - social, mental, fysisk, kanske till och med estetisk – uppnås och förstörs om vartannat.
I slutet av vår simtur har mina tankar abstraherats så till den grad att jag inte lägger märke till varken Johan K (som vid det här laget har passerat mig), det feminina elementet, eller simmarkillen som tillkommit i vår bräckliga symmetri. Vi har simmat vår kilometer. Johan K går upp. Jag följer efter.

Snel hest

Intermission in the Third Dimension (2003) / Kampen mod kræften (1947)

Magnetism

positivt:
folkpartiet backar
miljöpartiet framåt
valdeltagande uppåt

negativt:
sverigedemokraterna 6,6% i skåne läns landsting
lund blir blåare
borgerlig framtid

statistik

Olika saker, olika dagar.

Enjo (Ichikawa, 1958)


Har uppdaterat lite felaktig CSS och lite design. F.ö. så lovar jag att posta bättre och snabbare så fort jag inte har så sjukt mycket att göra. För det har jag verkligen nu.

Onsdag 13/9 @ Smålands nation

Represent!

Glömde nämna att bloggutmaningen närmast kom från en utomordentlig människa, min gode broder: Simon Westerberg. Passar samtidigt på att representa Ofärdiga tankar - en blogg om filosofi, politik, litteratur och ansvar. Kanske inte alltid så hett uppdaterad men han fyller inte ofta ut den med oviktigheter som vi gör, så när han skriver är det allvar. Kanske något att mata din RSSläsare med?

Bloggutmaningen: Bokutmaningen: Böcker som förändrat

Kalla den vad ni vill, men nu har detta kuriösa kedjebrev i allafall hamnat på Mitt dåliga minnes fantasi.

En bok som förändrat mitt liv:
Processen av Kafka. Möjligen det första bra jag läste. Nä, det är självklart inte sant men man kanske kan säga att Processen var den första prettolitteraturen jag kom i kontakt med som jag gillade. En annan viktig bok, av olika anledningar, är Sjömannen som föll i onåd hos havet (Mishima).

En bok jag läser mer än en gång:
Hey Princess! av Mats Jonsson. Den har många omläsningskvaliteter.

En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Franz Kafkas samlade noveller. Som inspiration för eget skrivande.

En bok som fick mig att skratta:
I stort sett alla böcker får mig att skratta. Senast Tjuvens dagbok (Genet).

En bok som fick mig att gråta:
Det var när jag läste ut Sagan om Mallorea (Eddings) första gången, och insåg att jag skulle behöva lämna dessa underbara karaktärer som jag levt så länge tillsammans med; tomhetskänslan var överväldigande - jag fällde en tår. Senare har jag upptäckt att dessa personer jag älskade så innerligt några veckor under mina tidiga tonår bara är urblåsta skal, att det bakom en fasad av ett eller högst två personlighetsdrag egentligen bara gömmer sig en överbetald åldrande amerikansk gubbe leendes i mjugg.

En bok jag önskar hade skrivits:
Ett intressant skönlitterärt verk om väder. Expressionism/minimalism om det vardagligaste vi har. Jag tror verkligen att jag kommer skriva den en dag - om ingen annan gör det.

En bok som inte borde skrivits:
Diverse Jan Fridegård. Hatar statarskolan.

En bok jag just nu läser:
Elementarpartiklarna (Houllebecq), Äcklet (Satre)+ div. puckad kurslitteratur.

En bok jag tänkt läsa härnäst:
Viking Eggeling : modernist och filmpionjär : hans liv och verk (O'Konor)
, Sol och stål (Mishima), Mdm Bovary (Flaubert) + div. puckad kurslitteratur.

Jag tar skeden i handen och skickar vidare till:
Emma, Thomas, Malin, David R & Jakob B

Smålands nation goes art noveau!

Alltså, nu har de målat om på smålands i vitt/rött/guld med jugentdekorationer på pelarna och Mucha på väggarna. *IN LOVE* säger jag, men hörde ryktesvägen att det kanske var en konceptstöld från Ariman? Hursomhellst trevligt på smålands igår, med dans på båda golven och hångel i rökrutan. Lisas inflyttningsfest var fin, likaså det lilla jag upplevde av korridorsfesten. Gårdagens tema var mönster.

10 bästa filmerna av kvinnliga regissörer

1. Carnages (Gleize)
2. I, You, She, He (Akerman)
3. Anatomy of Hell (Breillat)
4. Meshes of the Afternoon (Deren)
5. India Song (Duras)
6. I andras ögon (Jaoui)
7. Ravenous (Bird)
8. Me and you and everyone we know (July)
9. Virgin Suicides (Coppola)
10. Älskar dig för evigt (Bier)

Liten valtävling!

Jag utlyser härmed en liten tävling på Mitt dåliga minnes fantasi om vem som kan hitta den mest absurda programpunkten i ett partiprogram.



http://www.skanepartiet.org


Skånepartiet: Den som inte vill avlägga trosbekännelsen "Jag tror på Skåne och inte på Islam, skål" och då skåla i lättöl, får flytta härifrån.

Men lies more often, but women lies better!

Höststormar. Det surrar, det mullrar, det är mitt hjärtas motstridiga direktiv.
Jag ville men jag hade ju lovat. Vad som är rätt är inte alltid uppenbart. Minns du när vi båda förtvivlat längtade till värmen?

Världshistoriens 100 intressantaste filmer

Inte de bästa, men de mest intressanta! En film per regissör.

En rundresa i världsrymden (1904, Georges Méliès)
The Mystery of the Leaping Fish (1916, Christy Cabanne, John Emerson)
Intolerance (1916, D W Griffith)
Körkarlen (1921, Victor Sjöström)
Diagonalsymfoni (1924, Viking Eggeling)
Pansarkryssaren Potemkin (1925, Sergei M Eisenstein)
Faust (1926, F W Murnau)
En kvinnas martyrium (1928, Carl Theodor Dreyer)
Mannen med filmkameran (1929, Dziga Vertov)
The Skeleton Dance (1929, Ub Iwerks)
The Mascot (1934, Wladyslaw Starewicz)
Composition in Blue (1935, Oskar Fischinger)
Moderna tider (1936, Charles Chaplin)
Dagen gryr (1939, Marcel Carné)
En sensation (1941, Orson Welles)
Meshes of the Afternoon (1943, Maya Deren)
Le Tempestaire (1947, Jean Epstein)
Cykeltjuven (1948, Vittorio De Sica)
Orphée (1949, Jean Cocteau)
Demonernas port (1950, Akira Kurosawa)
Un chant d'amour (1950, Jean Genet)
Bakushû (1951, Yasujiro Ozu)
Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet (1953, Kenji Mizoguchi)
The Burmese Harp (1956, Kon Ichikawa)
Och tranorna flyga (1957, Mikheil Kalatozishvili)
Studie i brott (1958, Alfred Hitchcock)
Dom (1958, Walerian Borowczyk)
Skuggor på Manhattan (1959, John Cassavetes)
Såsom i en spegel (1960, Ingmar Bergman)
Den nakna ön (1960, Kaneto Shindô)
Jules och Jim (1961, François Truffaut)
Terrassen (1962, Chris Marker)
Feber (1962, Michelangelo Antonioni)
Barnvagnen (1963, Bo Widerberg)
8 ½ (1963, Federico Fellini)
Tokstollen (1965, Jean-Luc Godard)
Simon pelarhelgonet (1965, Luis Buñuel)
Repulsion (1965, Roman Polanski)
Apkungen (1965, Wan Laiming)
Tanin no kao (1966, Hiroshi Teshigahara)
Pornografen (1966, Shohei Imamura)
Yûkoku (1966, Yukio Mishima)
Jag är nyfiken - gul (1967, Vilgot Sjöman)
The Alphabet (1968, David Lynch)
The Flat (1968, Jan Svankmajer)
Granatäpplets färg (1968, Sergej Parajanov)
Hatsukoi: Jigoku-hen (1968, Susumu Hani)
Go, Go Second Time Virgin (1969,Koji Wakamatsu)
Dubbelt självmord (1969, Masahiro Shinoda)
Clockwork Orange (1971, Stanley Kubrick)
Female Convict Scorpion: Jailhouse 41 (1972, Shunya Ito)
Aguirre - Guds vrede (1972, Werner Herzog)
Mamman och horan (1973, Jean Eustache)
Den vilda planeten (1973, René Laloux)
Thriller - En grym film (1974, Bo Arne Vibenius)
I, You, She, He (1974, Chantal Akerman)
Vi som älskade varann så mycket (1974, Ettore Scola)
Extreme Private Eros (1974, Kazuo Hara)
Motorsågsmassakern (1974, Tobe Hooper)
India Song (1975, Marguerite Duras)
Im Staub der Sterne (1976, Gottfried Kolditz)
Taxi Driver (1976, Martin Scorsese)
Killer of Sheep (1977, Charles Burnett)
Flykten från helvetet (1977, Dario Argento)
Stalker (1979, Andrej Tarkovskij)
Tron (1982, Steven Lisberger)
Koyaanisqatsi (1983, Godfrey Reggio)
Grass Labyrinth (1983, Shuji Terayama)
Nausicaä of the Valley of the Wind (1984, Hayao Miyazaki)
Z00, liv skönhet död (1985, Peter Greenaway)
Brazil (1985, Terry Gilliam)
Spik-bebis (1987, Max Andersson)
The Dante Quartet (1987, Stan Brakhage)
På en skör tråd (1988, Errol Morris)
Akira (1988, Katsuhiro Otomo)
Dekalogen (1988, Kieslowski)
Begotten (1990, E Elias Merhige)
Kokpunkten (1990, Takeshi Kitano)
Den röda lyktan (1991, Zhang Yimou)
Chungking Express (1994, Wong Kar-wai)
Underground (1995, Emir Kusturica)
Tokyo Fist (1995, Shinya Tsukamoto)
Gummo (1997, Harmony Korine)
Perfect Blue (1997, Satoshi Kon)
The Ring (1998, Hideo Nakata)
Spiral (2000, Higuchinsky)
Isle - Fruktans ö (2000, Kim Ki-duk)
Battle Royale (2000, Kinji Fukasaku)
Sånger från andra våningen (2000, Roy Andersson)
Ichi the Killer (2001, Takashi Miike)
Carnages (2002, Delphine Gleize)
Cremaster 3 (2002, Matthew Barney)
Punch-Drunk Love (2002, Paul Thomas Anderson)
Återkomsten (2003, Andrej Zvjagintsev)
Anatomy of Hell (2003, Catherine Breillat)
Dogville (2003, Lars von Trier)
Cat Soup (2003, Tatsuo Sato)
The Brown Bunny (2003, Vincent Gallo)
Dolt hot (2005, Michael Haneke)
The Wayward Cloud (2005, Tsai Ming-liang)

Tre kännetecken

Skadan
Ofta har jag önskat mig en skada för dess poetiska associationer. En harmlös liksom min. Min fot har återfått normal färg och form, men läkeprocessen är smärtsam och håller mig vaken om nätterna.

Den behagliga konversationen
Jag har snart fyllt min kvot av behaglig konversation - tröttnat på det lättsamma surrandet som kännetecknar skapandet av den färglada väv som spunnits av konversationens olika trådar. Mönstret är inte fult, men inte heller alltid tillräckligt.

Förslösan
Delar av det nya livet saktar ned min fart, släpar som en elektronisk fotboja kring min vrist. Här skyller jag främst YouTube och min nyvunna fascination för dataspelet. Men även kanske en viss odynamisk form av reflektion som inträtt på senaste tiden.

L'eclisse

Boys and girls are all fired up... själv hemsöks jag av feberdrömmar. Den överalkade gubben som stod och skakade sin rumpa längst fram under Mon Roe förvandlas i mina drömmar till den kringflackande Jean Genet i Tjuvens dagbok. Bilderna skruvas allt mer då nya intryck gör entré i drömmens domän. Mai Zetterlings Scrubbers och Jan Svankmajers redan mardrömslika Poe-filmatisering The Pit and the Pendulum samexisterar på ett hypnotiskt vis med mitt halvvakna tillstånd. Jag skakar av mig drömmen, insvept i täcket vacklar jag ut på balkongen: regn / sol / regn / utan regnbåge.

Kure Kure Takora

Kure Kure Takora


"Ge mig Ge mig Bläckfisk" var en ny typ av japanskt barnprogram som sändes 1973-74 i 250 st tre minuter långa episoder. Konceptuellt påminner serien om Bananer i pyjamas och Teletubbies men stilistiskt inte helt lite om varanteaterns Farbror vattenmelon.



Farbror vattenmelon och hans vänner


Huvudpersonen är en röd bläckfisk som har en omättlig törst på olika saker i sin omgivning. Surrealistisk, hypnotisk, vansinnig! Självklart sevärd.

Kure Kure Takora på YouTube

Spirit Shackle

Jag är ju bara en liten mana-alv!
"It is our duty to endure."
- Eladamri, Lord of Leaves

FOTSKADA!

Just när man har som mest att göra och verkligen längtade bort från den flimrande datorskärmen inträffar en liten komplikation under en fotbollsmatch. YEAH! Men jag har varit och röntgat och det var visst inget benbrott så jag bör vara på fötter snart igen.

Filmstudioartiklar måste emmellertid bli klara.

Det regnar på vår kärlek

Regnet bara öser ned -/- stora blöta droppar. Men himlen ser lite ljusare ut vid horisonten. Jag ska snart spela fotboll.

Såhär ligger det till. Igår kom jag hem från Emmabodafestivalen. Kläder och böcker ligger på tork, idag vilar även jag ut. Jag gillade era försiktiga röster, erat förtjusande sätt. Känslan av hoppfullhet som existerade under tre korta dagar susar i mina trötta öron, nu när jag åter tvingar mig till någonslags vardagsliv.

Flera band ställde in p.g.a. terrorhot i England. Bästa konserterna var dock Band of Horses, Whitest Boy Alive, Tralalö, Chicks on Speed och otippat nog också Darren Hayman (ex-Hefner).

Med huvudet fullproppat med mer eller mindre komiska internskämt, försöker jag fokusera på mina förestående uppgifter. Jag vill inte gå ut och bli blöt i regnet igen - jag vill inte kämpa med att korta ner min svällande Three... Extremesartikel.
Jag vill ligga hemma på min säng och lyssna på Deltahead och läsa klart Akira. Jag vill fundera över det nya livet och dess implikationer.

Av glädje överfallen

Igår hoppade jag från källbybadets hopptorn, men det är idag jag får en kallsup. Hehe, nåja - ingen skada skedd.

När jag dansade hem på mitt hjärtas vidsträckta boulevarder

Det var raka, jämna vägar mellan våra två hem. Höga och låga hus av besjälad tegelsten kantade, likt kulisser i en gammal musikal, de glödheta trottoarerna. Jag svepte hem i korta väldefinierade mönster, så som för att hålla fast och inpränta verkligheten i mina rörelser, för jag fruktade att sömnen skulle sönderdela det som varit och sprida det likt osammanhängande serierutor på olika ställen i mitt minne.
När jag vaknar kryper gårdagen som en stilla viskning genom min kropp. I mina tår kan jag fortfarande känna dansen, i mina läppar fascinationen och i mina fingertoppar förtjusningen. Sen störtar det förödande solljuset in genom mitt fönster och dubbelexponerar mitt medvetande som på en gång är insnärjt i poetiska utläggningar och samtidigt fast i en rörelse på dansgolvet. Därifrån kan inte sommarnatten bli bättre, men det blev den.

MSTRKRFT

MSTRKRFT remixar Annie i lite snygg 50-talsinramning

Hips don't lie, right?

Hips Don't Lie

Ladies up in here tonight
No fighting, no fighting
We got the refugees up in here
No fighting, no fighting

Shakira, Shakira

I never really knew that she could dance like this
She makes a man wants to speak Spanish
Como se llama (si), bonita (si), mi casa (si, Shakira Shakira), su casa
Shakira, Shakira

Oh baby when you talk like that
You make a woman go mad
So be wise and keep on
Reading the signs of my body

And I'm on tonight
You know my hips don't lie
And I'm starting to feel it's right
All the attraction, the tension
Don't you see baby, this is perfection

Hey Girl, I can see your body moving
And it's driving me crazy
And I didn't have the slightest idea
Until I saw you dancing

And when you walk up on the dance floor
Nobody cannot ignore the way you move your body, girl
And everything so unexpected - the way you right and left it
So you can keep on shaking it

I never really knew that she could dance like this
She makes a man want to speak Spanish
Como se llama (si), bonita (si), mi casa (si, Shakira Shakira), su casa
Shakira, Shakira

Oh baby when you talk like that
You make a woman go mad
So be wise and keep on
Reading the signs of my body

And I'm on tonight
You know my hips don't lie
And I am starting to feel you boy
Come on lets go, real slow
Don't you see baby asi es perfecto

Oh I know I am on tonight my hips don't lie
And I am starting to feel it's right
All the attraction, the tension
Don't you see baby, this is perfection
Shakira, Shakira

Oh boy, I can see your body moving
Half animal, half man
I don't, don't really know what I'm doing
But you seem to have a plan
My will and self restraint
Have come to fail now, fail now
See, I am doing what I can, but I can't so you know
That's a bit too hard to explain

Baila en la calle de noche
Baila en la calle de día

Baila en la calle de noche
Baila en la calle de día

I never really knew that she could dance like this
She makes a man want to speak Spanish
Como se llama (si), bonita (si), mi casa (si, Shakira Shakira), su casa
Shakira, Shakira

Oh baby when you talk like that
You know you got me hypnotized
So be wise and keep on
Reading the signs of my body

Senorita, feel the conga, let me see you move like you come from Colombia

Mira en Barranquilla se baila así, say it!
Mira en Barranquilla se baila así

Yeah
She's so sexy every man's fantasy a refugee like me back with the Fugees from a 3rd world country
I go back like when 'pac carried crates for Humpty Humpty
I need a whole club dizzy
Why the CIA wanna watch us?
Colombians and Haitians
I ain't guilty, it's a musical transaction
No more do we snatch ropes
Refugees run the seas 'cause we own our own boats

I'm on tonight, my hips don't lie
And I'm starting to feel you boy
Come on let's go, real slow
Baby, like this is perfecto

Oh, you know I am on tonight and my hips don't lie
And I am starting to feel it's right
The attraction, the tension
Baby, like this is perfection

No fighting
No fighting

- Shakira (feat. Wyclef Jean)

Je t'adore

Je t'adore

The sum of all my fantasies
That's everything you are to me

You came around and made my senses fly
Shook me up when you took me to the sky
Never thought that I could ever get this high


Je t'adore
And I can't conceal it
Je t'adore
Anyone can see it
You give me just a little more
Of everything I've waited for
Je t'adore
Here's my heart so take it
Je t'adore
Only you can break it
You got me fallen to the floor
Anyway you want I'm yours
Ooh je t'adore

Bye bye to all the lies I've heard
You made a different kind of girl

You spun me out and you made my senses fly
Shook me up when you took me to the sky
Never thought that I could ever get this high

Je t'adore
I can't breathe without you
Je t'adore
I'm not me without you

You're the rush that I missed
Made a wish that I'd feel a kiss
Just like this

Je t'adore
Yeah you made me feel it
Je t'adore
And I really mean it
You give me just a little more
Of everything I've waited for
Je t'adore
Here's my heart so take it
Je t'adore
Baby don't you break it
You got me fallen to the floor
Anyway you want I'm yours
Ooh je t'adore

- Kate Ryan

Pop

Se även Mitt dåliga minnes fantasi 16 november.

Jag lyckades inte encoda den för nedladdning innan Lars sprang iväg med den, så håll tillgodo (tills vidare) med lite stillbilder från den lysande dokumentären


Hjärta & smärta, ingenting annat:
- en dokumentär om pop














Och så lite andra saker men det får vänta.

Det nya livet

Dom (Walerian Borowczyk, 1958)


Les temps mort (René Laloux, 1964)

I det nya livet ska jag lyssna på Stereolab, ha älskarinnor, utsätta mig för onödig fara och vara extremt intresserad av experimentfilm och bildkonst.

De perifera existensernas totala triumf!

Den här bloggposten är tillägnad er som jag inte träffat på länge men som alla plötsligt uppenbarade sig under en och samma kväll.

Vid halvsextiden lämnar jag lägenheten - på väg till Möllevångsfestivalen. Vid bussen träffar jag Ida (Eriks gamla flamma, och sedemera vän till mig efter ett högst minnesvärt besök i Dublin). Hon var, mig till synes, vid gott mod och vackert nypermanentad. Under bussresan talar vi om Sartre, studier och om oviljan att anpassa sig till vuxenlivet. Från Södervärn till Folkets Park träffar jag först Cat (korridorare till Max.) Hon hängde omkring på möllan och betraktade avundsjukt de fina barnkläder som såldes på gatumarknaden. Vi beklagar kort vår barnlöshet och jag skyndar vidare, hakas snart av Andreas (gymnasiekamrat numera bosatt i huvudstan). Vi är hjärtliga och oprecisa som gamla vänner som möts. Mitt egentliga mål var Thomas och DDMB-konserten. Jag måste vidare. Hittas av Thomas och Martin (gymnasie-, fotbolls- och sporadisk popkonsertskompanjon). Han bjuder vänligt på öl, medan vi väntar på en alltför försenad konsert. Där står plötsligt Staffan (sångare i Mon Roe, filmtipsvän, barndomskompis till Lars). Uppdaterar mig om det senaste inom musikkarriär och filmtittande. I konsertlokalen hälsas också Josef (filmvetkursare, datakursare m.m.) men det är för högljudt för att prata. DDMB-konserten är intensiv och svettig - vi dricker varm öl, stampar takten och blir döva. På väg hem träffar jag Peter (filmvetkursare). Ett kärt återseende. Han berättar om sin fascination för den japanska genrefilmen och lovar att bidraga till Monogatariprojektet. Sen är det födelsedagskalas hos Carl (datakursare, gemensam vän med Robert, vi tillbringade en av sommarens absolut bästa helger i hans sommarstuga förra året!) Han verkade glad att fylla 23. På kalaseet träffade jag en ny filmtipsetkompis, Taliah, som hade skjutit M16 i den israeliska militärtjänstgöringen.

Men min mest spännande encounter idag var trots allt Christophe, denne tidigare okände polack, kom smygande när vi väntade på att DDMB skulle börja. Plötsligt stod han där påtänd och såg ut som han tänkte slå ner oss - men ville bara tigga cigg av Martin och prata lite. När han presenterat sig och hävt ur sig lite obegripligheter vände han sig till mig och med en ärlig och inkännande uppsyn säger han:
- You are a swedish guy!?
- (Indeed.)
- You should take that off... (pekar på min mustasch)
And yeah, you understand me, look better.
(Jag nickar - fullständigt förtjust)
You are a good looking guy, you should shorten your hair. (Han pekar på sitt rakade
huvud) Be a man, you understand me? You know what I mean... *ohörbart*
All the free women will come to you, like this (han viftar med armarna). You see,
be a man. Don't be gay!

Jag hostar nästan upp min öl i ett förvånat skratt. Sen tackar jag ödmjukt för tipset och lovar att överväga hans högst välmenande förslag.

Så vad säger ni mina kära läsare, är det dags att göra sig av med den ansiktsbehåring som tycks alstra min latenta homosexualitet?

Emmabodafestival!

Jag köper biljett - jag åker dit.
Peppar bästa sommardansen.

Med förhoppning om något annat, men inte allt för olikt, lagras energi likt sprakande små nystan överallt i mitt ostädade rum. Det finns kartor som visar olika rekommenderade vägar, men de har jag för länge sedan sorterat i bokstavsordning och arkiverat för att inte titta på igen på mycket länge. Allt sedan jag gör som jag vill har jag skalat av, skalat ner - klädval, matvanor, ambition, rutiner.

Jag är numera mycket stillsam (kanske alltför så), och också väldigt nöjd, vilket i sin tur gör mig lite olycklig. Således är jag statisk, vilket är förvånande då dynamik och förkastandet av absoluta sanningar var och kanske är fortfarande mina honörsord. Kan man vara både lycklig och fullt föränderlig? Kallar inte sommarnatten på mitt unga sinne, viskar sin evigt förföriska sång och bär min fantasi ut på nattliga äventyr? Jag har öppnat min balkongdörr i en fåfäng förhoppning om att vinden skall rycka mig ur stolen. Varje stund i vaket tillstånd drömmer jag om nya rörelser, en glödande förhoppning om att jag en gång när jag vandrar genom staden, (har ni sett mig gå där? - mina rörelser förfinade men min blick är grund!) ska lyftas upp, slungas iväg, teleporteras, krossas, likt en Chagallmålning böjas av uppåt, försniglas. Just det! Försniglas i en uppåtgående spiral, en levande - flytande kanelsnäcka. Vilken grotesk liknelse! Hellre andra rörelser. Jag gör ett språng i sidled, jag snurrar runt och det är inte en fransk extremsport utan en metafor för en vilja att kommunicera med dig på ett annat plan än det här tråkiga snicksnacket. Det här eviga bloggläsandet och snokandet i andra människors mest hela dagen framkrystade kvickheter och alltförsällan ärliga ansträngningar. Jag skulle vilja säga som det är. Jag skulle vilja vara ärlig. Men det är för oläsligt, för grumligt. Det är så nedsölat i alla våra mänskliga brister att det bara blir en ofullständig halvsanning som bäst. Jag kan inte ens börja förklara mig utan att det låter som NEW_AGE. Nej, jag ska verkligen leta och anstränga mig att hitta ett språk som passar mig bättre. (Bara en sådan sak som att liknelser är det bästa vi har att använda oss av är ju fullkomligt groteskt:) Så att jag blir för dig en brinnande fyr. Så att jag blir ett hopp. Så att varje cell i min kropp antänds av en helig låga och smälter mig formlös. Kanske uppträder då nya rörelser. Kanske bryts då naturlagarnas vidriga mönster.

HIGHSCORE!

I brist på själ och hjärta kan man låta slumpen eller äregirigheten ta ut färdriktningen. Man kan låta sig styras av nyfikenhet eller sexualdrift, pliktkänsla eller vana. Hjärnan är ditt navigationsmedel, kroppen din farkost. Hissa segel, full fart!

Autodestruktiv konst

Gustav Metzger (1961)


Visas just nu på Lunds konsthall.

Inne/Ute-listan

Inne ligger två D-Link DI-604 bredbandsdelare och ofungerar. Den ena är ju uppenbart defekt, men den andra, varför fungerar den inte?

Ute, i skuggan av ett träd, står några gungor och förgyller långsamma sommardagar. Där vill jag hellre vara.

Dr. Mario

Nivå 24 är högst. När man klarat den får man spela den igen. Och igen. Och igen.

Till mina nuvarande och framtida vänner och min familj.

Jag ska alltid vara snäll mot dig. Jag ska vara tyst och lyssna på dig och kanske hålla dig i handen och inte ge dig föraktfulla blickar när du säger dumma saker. Det ska kännas som jag tar dig på allvar. Då och då ska jag säga något insiktsfullt som visar att jag förstår dig så som du verkligen är. Jag ska alltid göra dig till viljes om jag inte anser att det skadar dig. Jag ska dessutom förklara för dig, för det finns så mycket som behöver förklaras, och om inte jag gör det kanske du aldrig får reda på det. Dessutom ska jag se till att det finns sätt som du kan berika mitt liv på så att du känner att vi umgås på lika villkor. Jag ska aldrig provocera dig, utnyttja dig och jag skall alltid hoppas på dig och tro det bästa om dig. Jag ska respektera skillnader i attityd, moral och värderingar, i den mån jag med mitt förstånd och min medkänsla kan överbrygga dem. Jag ska alltid förlåta dig.

Index librorum prohibitorum

Är lite sugen på att klämma in Gide, Bergson, France och Diderot också bara för att ytterligare representa Index librorum prohibitorum.

Fransk litteratur

Francois Rabelais: Gargantua (1534)
Molière: Misantropen (1666, drama)
La Fontaine: Fabler (1668)
Voltaire: Candide (1759)
Stendhal: Rött och svart (1830)
Honoré de Balzac: Pappa Goriot (1835)
George Sand: Mauprat (1837)
Alexandre Dumas: De tre musketörerna (1844)
Gustave Flaubert: Madame Bovary (1856)
Baudelaire: Onskans blommor (1857, poesi)
Victor Hugo: Samhällets olycksbarn (1862)
Emile Zola: Thérèse Raquin (1867)
Jules Verne: Jorden runt på åttio Dagar (1873)
Rimbaud: En tid i helvetet (1873, poesi)
Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (1913-27)
Cocteau: De förskräckliga barnen (1929)
Jean-Paul Sartre: Äcklet (1938)
Albert Camus: Främlingen (1942)
Saint-Exupéry: Lille prinsen (1943)
Jean-Paul Sartre: Stängda dörrar (1944, drama)
Jacques Prévert: Paroles (1946, poesi)
Jean Genet: Tjuvens dagbok (1949)
Claude Simon: Vinden (1957)
Houellebecq: Elementarpartiklarna (1998)

Fransk litteratur är det opretentiösa temat framöver.
Join le fun!

Tidsresa

HAHA. Jag vaknar nykter och utvilad och med bara lite konstig frisyr, klockan halv åtta, med kläderna på. Borta är alla gäster, musiken har fullständigt tystnat, idag skall jag till stranden.

Nicolas Makelberge

Idag upptäkte jag att en snubbe jag träffade på en the Ark-konsert i Prag i våras, Nicolas Makelberge, gör musik och så här låter den (i Mr. Suitcase-tappning).

Visst känner jag igen låten - visst, visst den är jättebra!

Föga anade jag då jag träffade honom att det var han som var den verkliga stjärnan i sammanhanget. South America är ju en välspelad hitlåt på våra dansgolv.

ang. livet, döden, bloggen och allt det där viktiga

Internet återvände tillslut (kanske var det jag till internet eller internet till mig) och då föll det sig helt naturligt att skriva, kanske ställa nödvändiga frågor, kanske minnas eller kanske faktiskt ta sig tid att glömma för en liten stund, allt det overkliga som jag matat mig själv med under tiden jag väntade på att jag skulle bli tvungen att göra något verkligt:



Joan Miró


och:



Stendhal - Rött och svart


Följdaktligen har vi fest på fredag, och du är välkommen!

M

Mallorca


Ciao kastrull! Jag trippar till Spanien.

Marc, Sergei och Shuji

Söker ni någon slags kontext i vilken jag placerar mina lösrykta bloggnoteringar? Jag hade kanske orkat formulera en, men nä!

Så vänligen ta del av ytterligare en oförutsedd och outvecklad fundering. Den kom till mig som en ytterligt intensiv insikt. Kanske hade den blivit mer läsvärd om jag förmått utveckla tankegången något, nu kommer den till er precis som den kom till mig.

Marc Chagall -> Sergei Parajanov -> Shuji Terayama

Tillsammans bildar de en liten religiös, experimentell och expressionistisk enhet.
De väljer ut de motsägelsefulla och trollbindande delarna i traditionell mysticism och folklore. Presenterade med ett själfullt uttryck.

Kanske är det svårt att motsäga sambanden mellan de tre, viktigare är kanske frågan om Parajanov och Terayama är ensamma om att klä, och efterträda Chagalls konstutryck i rörliga bilder? Hade jag lika gärna kunnat välja Alejandro Jodorowsky eller Walerian Borowczyk? Båda typiska företrädare av surrealism och erotism på film, och visst delar de många av Chagalls motivssfärer. Men titta på konstuttrycket i Terayamas och Parajanovs filmer. Inte etnohysteriska som Jodorowsky eller överintelektuellt småsnuskiga som Borowczyk.
Motiven är ödmjuka - blir stela - slutligen hänsynslösa. Som att upprepa samma ord om och om igen, men med ändrat tonläge för var gång.

Jag kanske orkar fortsätta min fundering någon dag, om det skulle bli en skrämmade efterfrågan på (subjektiva) strukturalistiska estetiska analyser av det här slaget (dvs. när Levi-Strauss blir på modet igen, haha). Tills dess existerar mer känslan av att de hör ihop än några verkliga argument.

Dagens neo-expressionist

Jean-Michel Basquiat (SAMO)

Lagar mat; Jag dristar mig till distraktion; Ack! Vidbränt.

Pragvecka

Barocka skelettsmyckningar i Kutná Hora


& hur jag trivs så väl med att umgås med intelligenta, fritänkande och välutbildade människor.

2x positiv överaskning!

Jag får världens bästa brev av Zelda! Sen får jag reda på att jag åker till Prag i natt. Laters Lund!

Söderåsen och annat

Delar av gamla smockeliciouskorridoren gör dagsutflykt till en av skånes vackraste platser; Söderåsen - skånes svar på Grand Canyon(?). Såhär såg det t.ex. ut:










--

Och ny vecka, ny balkongläsning!
Johnston/Norton: Closer
Joyce: Odysseus
Ootomo: Akira
Sacco: Palestine

Stendhal och Oats fortfarande i släptåg.

--

På filmfronten följer jag Louis Feuillades spännande epos Les Vampires (1915), om en fruktansvärd mördarliga som sätter skräck i Paris omnejder.


"Venomous, criminal chemistry genius, became new Grand Master of the Vampires with but one desire, to get rid of the journalist and his friend."

Silent Hill

Ikväll såg vi filmatiseringen av Silent Hill.
Den påminnde lite om Bobo och dimmiga damen men var inte lika otäck.

Telefonen ringer ut en sista signal, jag öppnar dörren och...

Du känner inte igen mig men det är inte ditt fel.
Om du bara tittar riktigt noga så kanske?

Kanske, kanske inte! det var ju bara för att jag
inte skulle vara så himla förutsägbar (...)

Lämnade ledtrådar lite här och var på internet
men antingen så såg du dem inte eller så brydde du dig inte om att följa upp dem.

Jag var som en suddig overheadbild eller en powerpointpresentation där de skrivit med grön text på grön bakgrund och det är ju inte så lätt att läsa. Jag är inte oläslig, eller svårläst, bara oläst. Som Gabriel Gräslök som skriver så gräsligt, brevet han skrev det är inte läsligt. Usch vilket brev! sa fröken och rev, brevet som Gabriel Gräslök skrev. Minns du den versen från din ABC-bok? Nåja, det gör det samma för när du tittar på mig så känner du inte igen mig och det är inte ditt fel.

Livet existerar i lager

Livet existerar i lager.
För oss som en en växelverkan mellan automatik, och mänsklig interaktion. Ett trivialt exempel skulle vara hur min disk travar sig själv i lager på lager, och på disken lägger sig lager på lager av fett och smuts. Min hand i en rituell rörelse för bort lager på lager tills bara det understa lagret, och det är hos alla levande ting dödsångesten, men hos de döda bara en blank skimmrande hinna, finns kvar. Allt omfattas av denna eviga växelverkan. Vår historia (lager på lager av skamligt likgiltiga händelser - ja och det undre lagret, det är grumligt, jag kan inte ens gissa vad det består av), våra civilisationer, våra kroppar, lager på lager. Från det poetiska kosmos, det ogreppbara (varför skulle jag använda fler sökta referenser) till vårt vardagliga kosmos, ur bondepraktikan lätt utvunna råd som att klä sig lager på lager då det blir kallt för att sedan ta av lager på lager i takt med att det blir varmare för att till sist låta solen skala av dig lager efter lager av död hud. Och de bildliga lagren är lika lätta visualisera som de fysiska, i film och litteraturhistoria tränger jag ner, skrapar på lagren, på vissa ställen är jag igenom nästan helt, andra är fördolda (med svårighet uppskattar jag tjockleken - den tid det skall ta att penetrera), lagren omkastade, förvrängda av missvisande kanon, glömska.
Sedimentering sker med eller utan vår inverkan, ibland kan vi för en stund nå ner till en förut dold nivå men vi förmår aldrig vända flödet. Visserligen så, men om vi slutar att minnas, i en värld utan förfluten tid, där all information skulle vara överflödig, kan enbart ett lager existera! Likt en serie stillbilder, spridda för vinden utan inbördes relation. Det skulle vara meningslöst, Ogreppbart - javisst, ja vidrigt. Nej, det skulle egentligen bara vara passionerat likgiltigt.

--

Dedikerad främst till Rive Gauche (Marker, Resnais, Varda, Demy) men också till lite andra "hokus pokus"-fransoser.

Ub Iwerks smiskar Walt Disney!

The Skeleton Dance (1929)


Walt i all ära men Ub framstår alltmer som det verkliga geniet. Ub skapade Mickey Mouse men enligt modern Disneyhistorierevisionism tar Walt åt sig äran för Musses personlighet. Var det alltså han som fixade så att Musse tvånglar upp Mimmi i Iwerks skojiga



Plane Crazy (1928)?


Tveksamt, men oavsett upphovsmannen är det genialiskt!

Balkongläsning del II

Efter innerlig upptagenhet de senaste dagarna (ja, veckorna) återvänder jag till bloggandet. Det blir introspektivt den här gången också, alltså inget om Fit Sliq, Imamuras frånfälle eller fildelning. Istället tycks vädret ha stabiliserats så bra att jag med stor glädje återupptar balkongläsandet. Nu heter det istället:

Stendahl: Rött och svart
Doyle: Fasans dal
Gynning: Ego Girl
Tatsumi: The Push Man and other stories

Allt är uppbokat till kristi flygare

Hur svårt och dyrt ska det behöva vara att ta sig till Stockholm?
Nu hoppas jag bara att jag kommer med niotimmarsbussen ikväll.

En gammal födelsedagspresent gör sig påmind

Mörkret faller, huden läker, ögonen svider.
Jag skruvar ner volymen.


Begrundar någonslags allmänt litteraturkanon (det är väldigt oläst):

William Shakespeare: Hamlet
William Shakespeare: Macbeth
William Shakespeare: Köpmannen i Venedig
Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
Fjodor Dostojevskij: Bröderna Karamazov
Fjodor Dostojevskij: Anteckningar från mitt källarhål
Leo Tolstoj: Anna Karenina
Homeros: Illiaden
Homeros: Odyséen
Johann Wolfgang von Goethe: Faust
Dante Aligieri: Divina Commedia
Cervantes: Don Quiote
Franz Kafka: Processen
Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt
James Joyce: Ulysses
Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
Joseph Conrad: En fredlös på öarna
Gustave Flaubert: Madame Bovary
Honoré de Balzac: Pappa Goriot
Emile Zola: Thérèse Raquin
Albert Camus: Främlingen
Jean-Paul Sartre: Stängda dörrar
Sofokles: Kung Oidipus
Jonathan Swift: Gullivers resor
Charles Dickens: David Copperfield
Jane Austen: Stolthet och fördom
Emelie Bronté: Svindlande höjder
Graham Greene: Brighton rock
Francois Rabelais: Gargantua
Tusen och en natt - Aladdin och den underbara lampan
Herman Melville: Moby Dick
Anton Tjechov: Körsbärsträdgården
Henrik Ibsen: Vildanden
August Strindberg: Ett drömspel
Patric White: De fyra utkorade
William Faulkner: När jag låg och dog
Ernest Hemingway: Och solen har sin gång
Thomas Mann: Bergtagen
Herman Hesse: Stäppvargen
Robert Musil: Mannen utan egenskaper
Molière: Misantropen
Voltaire: Candide
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
Hjalmar Bergman: Farmor och Vår herre
Eyvind Johnson: Hans Nådes tid
Harry Martinsson: Aniara
Claude Simon: Vinden
Stendahl: Rött och svart
Günter Grass: Blecktrumman
H.C. Andersson: Sagor - Snödrottningen

Beträffande lyriken är ”Ondskans blommor” av Charles Baudelaire
”Duinoelergierna” av Rainer Maria Rilke centrala, liksom T.S. Eliots
långa dikt ”Det öde landet”.

Nanami - First Love

Varje gång jag ser dig drabbas jag av en djupt oanständig känsla, som om du knytnävsknullade mitt hjärta.