torsdag, april 26, 2007

Vad som händer sen

Det blåser in över våra döda stränder. Låt saltstänkta klippor vittra sönder under oss. Där vi faller till havets botten. Och hur isen genast sluter sig över våra kroppar. Vi är bevarade, i säkerhet, blott en årstid innan bottenfruset vatten tinar upp och vi spolas undan. Vidare med strömmen och ut i världshaven.
Här driver vi i åratal. Formas av salt och sten, löses upp. Vi tillhör vattendjuren, och de tar från oss vad de behöver. Omättliga, kräver de mer än vi kan undvara. Du liknar ett träd som fällt sina löv, jag en handdocka som lekts sönder innan den blev färdig.
Så en morgon rinner vattnet plötsligt undan och vi befinner oss på land. Vår nyfikenhet inför den nya kontinenten vet inga gränser. Men istället påbörjas en mycket långvarig sedimentering. Lager på lager av lera och grus regnar över oss. Stelnar, pressas samman, konserveras. Stelnar, pressas samman. Pressas samman.
Nu tillhör vi de små underjordiska djuren. De är hårda men rättvisa med vad vi är skyldiga dem. Våra existenser fördelas noggrannt och jämnt över kubikkilometer jordskorpa. När jorden skälver, spricker upp och plötsligt får nytt liv, tar åtskilliga liv, smulas sönder, vänds och sprids. En del av oss glider tillbaka ner i havet. En del av oss sjunker undan. En del av oss blåser bort.

måndag, april 23, 2007

lördag, april 21, 2007

Nya blogger

migrerar slutligen till nya blogger
allt kommer se lite f*u* ut ett tag
designar om så fort jag hinner.

håll tillgodo mina små luvlilushar

lördag, april 14, 2007

Svenskans vackraste ord: Emilush

onsdag, april 11, 2007

Vi behöver inte vardagen

Jag skulle vilja tillägna mina läsare en text om kärlek i modern tid.
Ett dedikerat hjärta. Hoppfull blick som ogenerat spelar i alla blanka ytor, möts av blyga ögonkast, bryter av vår tillvaro och smular sönder den. Med obetvinglig skugga och precisa, koncentrerade rörelser. Där verkar mitt väsen. Men en osammanhängande och oförklarlig förtjusning, över nya tider och det förflutna, vägleder och för mig iväg långt bort från vardagsmättad arkitektur med alla dess geografiska landmärken och smärtsamt införstådda ritualer. Vill leva mitt liv som en skapelseprocess i den omkullkastande känslan bortom. Det är svårt att beskriva hur tydligt allting känns nu. Min reflektion är så underbart lysande klar. (Men varje gång jag ser mig i spegeln tänker jag först: Åh nej, militärfrisyr!) Jag är naturligtvis arrangerad, det skäms jag inte för. Jag följer naturlagar, sociala beteendemönster, tidsandan, vanans makt, förväntningar, slumpen, ödet, gud fader, stjärnorna och vädret. Jag följer dig åt och håller dig i handen. Jag är en ständig vägledning. En skarpt och hoppfullt hologram. Min kropp är ganska åsidosatt, nästan bortglömd. Stundtals konstituerar den bara en begränsning för mitt trancendentala väsen. Kroppen vill ofta sova. Men egentligen är den en enorm resurs. Jag misstänker att mitt goda humör bottnar ganska mycket i mitt fysiska utförande. Det representerar för mig något oerhört viktigt: ovillkorlig frihet, vilket jag brukar fira med att dansa. Mina intressen är tjejer och science fiction. Skriv till:

Elias Westerberg
Råbyvägen 15L LGH 22
224 57 Lund

Jag älskar er!