Finally!

Yes, jag är glad och hackig.
Äntligen fungerar min nya dator. Min gamla bärbara krashade i Juni så jag har varit utan dator ett bra tag. Stort tack till min familj för skärmen jag fick i födelsedagspresent (Acer 17" 8ms). Delarna (Arctic Cooling Silentium T1, ASUS Socket 478 moderkort, Samsung 200GB HDD, Firewirekort, Corsair 512MB RAM, HeatlaneZen Ljudlös CPU-värmeavledning), från utmärkt billiga GHdata gör en nästan helt ljudlös dator. Processorn P4 2.4GHz amputerades från det ruttnande bärbara liket. Den och hårddisken Travelstar 2.5" 40GB var tyvärr det enda som gick att rädda till min nya maskin. Inget monster, men den ser fin ut och håller käften. Stort tack också till Robert för vägledning och demontering, Erik för rådgivning, slit och montering och slutligen Johannes för the final touch som väckte maskinen till liv!

Nu håller jag på att konfigurera winXP så det ser hackigt ut, vilket naturligtvis inte är det lättaste. Bredbandsanslutningen kommer om en vecka, min slitna externa 120GB Firewire hårddisk hämtar jag imorrn. Ciao!

Höst

Fast jag ville bevara farten ner för vägen
den dagen jag kom rusande, susande förbi.
Lågt tryck, tunn, kall luft och fallna löv
som virvlade upp kring mina fötter.

Och höstvindar, det var naturens uppgivna skratt.
Mina fotsulor som tangenter på den frostiga marken
studsar behagfullt, men också hotfullt för oss som vet
att de signerar kvittot på tingens död.
Jag tar ut steget. Mitt blod är en sörjig ismassa
som pumpar allt snabbare genom min kropp.
Reflexer i fönsterrutorna, marken skakar, träden skälver.
Flycktigt gult passerar mig på alla plan. Är hel i alla lägen.
Naturen ryter, jag flyter, ännu ner för vägen.
Jag drömmer, reflekterar och minns. Så finns jag och nu och rörelsen.
Solblekt dis, sorgliga höstfrukter ruttnar bort.
Minns doften från fem, femton, femtio år tillbaka.

... (uh!)

Det blixtrar till. En interpolerande rörelse fångar mig i språnget.
Någon gastar. Och femton gastar på min kista, för jag sjunker undan.
Men ändå.

Avsvimningen!

Bäst på arvikafestivalen:
1 The Faint
2 Annie
3 Infected Mushroom

Avbrott!

Nej, åh nej! Modermodemet har nu slutligen laggt av i min bärbara. Efter att ha missbrukat bloggar i tre dagar i sträck kändes det närmast som en välsignelse, men gud vet vad det kommer kosta att reparera.

Ikväll beger jag mig ut på äventyr i de polsk-slovakiska bergen och kommer omedelbart följa upp det med arvikafestivalen. Så det dröjer ett tag innan jag är tillbaks till internet. Vi ses!

En upp, en ner

Upp:
Har uppdaterat Ryska husets sida med lite nytt material och ny info. Sidan är fortfarande inte riktigt färdig men hoppas att den
ska vara någorlunda klar inför Ryska Huset nummer fem.

Ner:
Oumbärliga filmtipset.se upplever just nu sin längsta downtime i modern historia, vad händer? Någon som vet? Vi är alla mycket oroliga, men hoppas på någon stor uppdatering och inte att servrarna brunnit upp eller något annat hemskt!

Bloggshock

Max tipsade om det här som jag tyckte var ganska kul, kanske skulle uppmana honom till en mp3blogg?

Vems blogg skulle jag vilja läsa?

1. Natalia Kazmierskas fotoblogg
2. Max uppdaterade blogg - snälla max ;)
3. Lars Diurlins situationistblogg

Videolan uppdaterar

¨

Äntligen, nya VLC 0.8.2 är här!
Ett program som har blivit minst sagt oumbärligt för oss med intresse för datorer och film. Den nya version verkar stödja negativa delays på subtitles lite bättre vilket känns oerhört positivt!

Tycho Brahes huskur

Efter att tillbringat en skön midsommardag på Ven, kan jag numera annonsera att Tycho Brahe var en särdeles lustig renässansmänniska. Besatt av sina exakta mätningar av himlakroppar förslavade han öns bönder och började spendera sina adelstillgångar på alkemiska experiment och annan tvivelaktig vetenskap. Samtidigt lyckades han ju faktiskt göra en hel del värdefulla observationer som Kepler sedan använde för att validera Copernicus lite mer upphottade världsbild. Tycho Brahe var onekligen en spännande snubbe med vetenskap för ögonon, utförde forskning motsvarande 500 proffessorslöner, byggde eget tryckeri, egen papperstillverkning etc. bara för att han var så peppad på sina forskningsresultat. Sånt hände bara under renässansen.

Now devils (nu jävlar...)

Handlade med Robert inför midsommarmiddag, pizza i solskenet med Lars och Maria, slutligen film med Lars:



Ken Russels The Devils, filmen som gav upphov till den smått osannolika genren nunsploitation, dvs. besatta sextörstande nunnor som hittar på ofog. Intressant med snygga kulisser och shysst skådespel men visst känns storyn lite uttjatad med person som plågas av kyrkan (för statens räkning) för sina åsikter men vägrar erkänna sin påstådda skuld och dör martyrdöd.

Jaja, laddar inför cykeltur på ven imorrn (m. familj) och jordgubbar med Robert & Hansson (och kanske Lars?)

NES

Såg just Kiyoshis Kurosawas Doppelgänger om seriös personlighetsklyvning och kan inte låta bli att dra paraleller till hur jag framställer mig själv på internet. Projektionen av mitt digitala ansikte har hittills fungerat åt båda hållen.

1. jag
2. jag för min närmaste omgivning
3. jag en offentlig (semi-fiktiv) person



Vi tre i ständig symbios!


Hur man projicerar sig själv analogt såväl som digitalt har annars varit lite av en
favoritdiskurs på senaste tiden, uppskattade verkligen Kobô Abes En annans ansikte, Mishimas Demaskering och filmen Perfect Blue av Satoshi Kon på liknande teman.


Dessutom tycks vår generation vada omkring i nånslags märklig digital nostalgigegga. Ny form av dadaismen att lägga pärlplattor med TV-spelsmotiv? I dig it! (& Musiken!)


Megaman


TMNTII

Nyhet

Har fixat så att alla kan kommentera vad jag skrivit så nu är det fritt fram även för er som inte är medlemmar. Till lycka! /elias

Konfrontationer från oväntat håll

En dag föll ett litet paket från himlen och landade framför mina fötter. Istället för att titta ner tittade jag upp. Molnen svepte förbi i skiftande lager, skulpterade, statiska. Inte de vanliga söndertrasade gråspräckliga utan fullkomliga, fullständigt vita sfäriska konstellationer.
Solen sträckte sina gyllene tentakler efter mig. Viskade sin förföriska sång mot min hud. Cancerogena fotoner sköts från denna strålande kanon och reflekterades mot all jordlig materia till dess att vi alla muterat likt zombies och ruttnat bort. Hade jag för en stund förlorat balansen hade den insikten slagit mig till marken men nu stod jag stadigt med båda fötterna på jorden och solens förräderi förmådde inte mer än orsaka en liten skälvning i min kropp.

En annan dag var i en stad vid någon station, tunnelbanetågen rullade förbi och det var oväder. Hon kom för att möta mig i sin blåa klänning, med sitt lilla paraply i ena handen och var hemskt vänlig. Jag var ovänlig tillbaka. Det var min mor, eller var det min mormor? I alla fall någon äldre släkting. Hon frågade om jag var hungrig efer min långa resa men jag såg på henne att hon tänkte på fisk så jag svarade: Nej för helvete, på ett mycket otvetydigt vis. Men på mödrars och mormödrars, eller i alla fall äldre släktingars vis lät hon sig inte övertygas. Vi promenerade därför i ösregnet till en restaurang inte alltför långt från stationen. Min mage bubblade och protesterade kraftigt inför tanken på fisk. Hon frågade om jag hade haft en trevlig resa och om allt var bra därhemma men jag förmådde inte svara utan bara stirrade på hennes ögon som var blanka och gnistrade likt fiskögon.

Sjömannen som föll i onåd hos havet

is på taken
is i magen, vaken
is i själva saken

Disparant tomt prat, enbart gnat
och ständigt pladder - det är haken

Så jag gick min väg med långa steg
och kanske var jag feg?
Nu satt du ensam på din pall - Där fick du så du teg!

Jag gick ifrån vårt sista gräl med vånda i min själ
Vår första kyss, jag fick den nyss, och minns den alltför väl.
Det var nog så, det beror nog på - jag gillat själva smaken.

Vi paddlade kanot vi två, på livets ljumma vågor
Jag ger mig ut till sjöss igen, med alla mina plågor

Du halkar från din hala pall och faller platt på baken
I samma stund - jag är i Lund - och välter med kajaken

Achtung Terrorismus!

I dagarna jobbandes med uppsats om Baader-Meinhofligan på film.
Reflexsioner kring bl.a. Die Dritte Generation och Die Bleierne Zeit.
Thomas Elsaesser och Stefan Aust som vanligt mycket behjälpliga.

Film under japanskt 60-tal - en snabb översikt

Detta är delar ur ett brev jag skickade till min vän bellmondo för någon vecka sedan. Jag hoppas den kan vara av intresse även för dig. Det är som titeln antyder en snabb genomgång av filmscenen under det japanska 60-talet.

Kronologi/Struktur:

- Auteurerna lämnar över (till:)
- Japanska nya vågen
- (&) Exploitationfilmen


AUTEURERNA

Många av de filmskapare som blivit berömda och allmänt erkända under 40-
och 50-talet gjorde några klassiska filmer under 60-talet.

Mizoguchi hade lagt karriären på hyllan och även Ozu var i uttågande:
Floating Weeds (1959) och Ohayo (1959) är kanske de mest välkända, men
även Late Autumn (1960) är mycket sevärd.

Kurosawa hade en förhållandevis liten 60-talsproduktion med endast
Onda män sover gott, Yojimbo, Sanjuro, Himmel & Helvete, och Rödskägg,
Du har säkert sett dem, samtliga är nämligen filmklassiker.

Kobayashi gjorde tre mycket starka filmer under 60-talet: Harakiri, Uppror och Kwaidan.

Med risk för att jag glömt någon av de mest uppenbara övergår jag snabbt till,

JAPANSKA NYA VÅGEN

I början av 60-talet kanske t.o.m. lite innan vitaliserade japan sin filmindustri och satsade på filmer som tilltalade den framväxande ungdomskulturen. Svärdfajtarfilmer blev åter på modet, tillsammans med kriminalthrillers och dyl. I sammband med detta tillät man en ny generation försöka göra film. Snubbar som Oshima, Yoshida, Teshigahara och Imamura gjorde under 60-talet sina första filmer. De nya filmskaparna blev snabbt indepenentfilmare och riktade som sina nya-vågen förebilder i frankrike en skarp kritik mot den kommersiella filmen och det rådande samhället. Särskillt sevärda är Teshigaharas filmatiseringar av Kobo Abes litteratur (jag vet inte om han är bekant, var tilltänkt nobelpriset innan Oe snodde åt sig det) ex. Woman in the Dunes och Face of Another. Oshima har jag tyvärr inte sett mycket men tvekar inte om att det du kommer över är intressant. Även Suzukis yakuzarullar från 60-talet är klassiska, Mannen från Tokyo och Märkt för mord. Imamura känner du säkert till, guldpalm i Cannes för Ålen och sågs senast med sin udda del i episodfilmen September 11. Beträffande hans sextital se: The Pornographers.

Detta leder oss inte helt osökt in på nästa stora del av japanskt 60-tal,


EXPLOITATIONFILMEN

Tidigare tabubelagda ämnen, våld, prostitution och pornografi porträtterades frikostigt av nya vågen-filmarna. Dessa institutionaliserades sedan av den uppkommande våg av exploitationfilm som senare även introducerade element som monster och sci-fi. Tyvärr är jag ganska obevandrad just inom denna del, men vad beträffar influenser på senare filmskapare kan ju nämnas Female Convict Scorpionserien som ju direkt influerat Tarantinos Kill Bill där han t.o.m snott seriens ledmotiv till sitt soundtrack. Female Convict Scorpion: Jailhouse 41 och är seriens andra del är riktigt sevärd. Som övriga exempel på exploitationfilm finns Kinji Fukasakus (Battle Royale-snubben) gedigna filmproduktion.

EDIT: Blind Beast, en japansk exploitation från 1969 om en blind massör som kidnappar en modell sågs idag - riktigt schysst!