Intrycken av världen mattas av. Röken som stiger upp ur glaset blandar sig med allt tyngre utandningar; en fallande skala. Imma kryper längs rutan, frosten slickar mina smala vader, alla bakgrundsljud förvrängs, bara en avlägset sus från vind i något vädersträck och ett tickande representerar visarens menlösa krypande längs urtavlan, representerar vår inkonsistenta tillvaro, trasar sönder tystnaden, bryter upp kausalitet, ofrivilligt förlorad i drömmen, du uthärdar för du är inte längre vaken. Du befinner dig i min bifurkation.
Mina muskler slappnar av. Så. Jag vrider mig i en glödhet säng. Med ett ryck sätter jag mig upp. En fyrverkeripjäs har hittat in genom mitt fönster och borrat fast sig mitt i sängen som fattat eld. Någon tycks fira världens undergång. Jag reser mig ur den brinnande möbeln och snavar modstulet fram till fönstret. Ute är idel grönska, kastanjer blommar i parken nedanför huset - det är strålande väder på jordens sista dag. Jag har semester och tjänstledigt. De flesta har föresten tagit ledigt idag. På fotbollsplanen mitt emot parken har det samlats en stor folkmassa. De för någon eller något fram till en stor träskulptur. Stämningen känns hotfull. Jag går in efter kikaren. Nu ser jag bättre vad de förbereder: De har fångat in och bundit fast en kentaur som de nu hänger i en provisorisk dödsfälla. När han stryps stiger själen till himlen och lämnar ett hästkadaver och en liten urlakad människokropp efter sig. Jag hade hoppats att denna barbariska gamla sed hade fallit i glömska, men idag förvånar den mig inte. Bifurkationens strömmar kan vända när som helst, jag är förberedd. (Trodde jag, men många obehagliga överraskningar väntar). Det är inte förrän jag upptäcker den kinesiska flickan i bakluckan av min bil, Hon har legat där länge, jag har sett henne men inte riktigt lagt märke till henne förrän nu, när vi stannar vid en utfart och några ungdomar intresserat börjar prata om något och pekar in i bilen som jag ser hennes lilla ljusa ansikte. ".. goodbye" viskar hon. Jag försöker bjuda henne på vatten. Hon väter sin uttorkade mun. Då kryper hennes lillebror ut ur munnen. Han är bara några centimeter. Den minsta man jag sett. En liten homunculus helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar