Mitt dåliga minnes fantasi

Lund på 80-talet

2012-01-14T15:07:00.002+01:00

Alltså mina vänner har ni tänkt på fräscht det kulturella klimatet var i Lund på 80-talet. Jag pratar alltså om "Rockgenerationen" som Karl G. Jönsson kallade den.
Några exempel:

Pulserande Metall, seriealbum med bl.a. översatta Moebius-serier trycktes på Norra Fäladen.

Datorgrafikspionjärerna Beck & Jung

Midnattsserien på Lunds studenters filmstudio

TT Reuter ett av många punk/postpunk/ny våg-band från Lund: Garbochock, Blago Bung, Underjordiska Lyxorkestern etc.

Lunds universitetet köper in de första macarna.

Finns all den här informationen redan på Kulturens pågående utställning Popstad? Måste gå dit och kolla.

Kan du höra den melodi som spelas av sjudande vatten, i ett kärl, strax innan kokpunkten?

2011-10-30T23:38:00.002+01:00

Jag är ensam trots att klockan bara är sex. Jag sitter och väntar på att någonting ska hända. Jag kollar om det hänt nått på facebook - nej. Öppnar och stänger ögonen. Det är svart utanför fönstret men min jordglob glöder av upplysta kontinenter. Ett föremål med representationer. Har estetiken eller den vetenskapliga exaktheten premierats vid konstruktionen? 1500-talets kartböcker sålde bäst om de var rikt illustrerade. Idag verkar ingen bry sig.

Mercators Atlas sålde enligt uppgift inte så bra (den va inge fin)

Natten rusar emot mig, vilket innebär, att jag av nöd, snart måste avsluta mina ensamhetsstudier. Öppnar och stänger några fönster på min dator. Det sker med minimal ansträngning. Mitt favoritprefix är auto-. Två extremt lika personer:

Macropedius - Nederländernas Shakespeare: "Bassarus is a real Shrovetide play"

Geniet Walton Ford framför en typiskt rätt stor tavla med djur

Återvändo

2011-10-13T19:21:00.001+02:00

- Nu finns det ingen återvändo. Kan du känna det?
Armen slöt sig om min rygg som en snara runt halsen. En isande vindpust deklarerade början på slutet, som var en början på något nytt. År 1839 fastnade jag på bild när jag lät putsa min skor på tempelboulevarden! Efter en kort promenad från Place de la République (som då hette något annat, jag minns inte vad), stötte jag på Cyprien-Joseph, i färd med att packa upp sina redskap, han hade påbörjat en tanke sa han och ville inte bli störd, men jag insisterade och snart var han i full gång med att polera mina damasker medan han redogjorde för sina tankar kring Victor Hugos uppblåsta författarskap; "Paris kommer aldrig bli din stad!"
Så föll det också ut att Notre Dame kläddes i blommor, och den isande vinden bar oss nästan tvåhundra år, och tusen kilometer, in i min tjugoåttonde födelsedag den 13:e oktober 2011. Medan Gauguin sover ruset av sig i franska polynesien, äter jag smördegsflarn och bläddrar förstrött i böcker från min egen tid.

Altered States

Altered Images

En viss förhäxande atmosfär över sekunderna i det sista naturliga ljuset av oktoberkvällen. Ett tranceliknande tillstånd hos mig och mina katter. En längtan efter en onaturlig utsträckning, långsam, beräknande och monstruös, skjuter ut som en teleskopliknande robotarm ur mitt, av kinamat förkrympta², människoklot.

Jag öppnar ögonen för nyheter. Snart är jag på restaurang. Snart är jag utanför Taj Mahal. Snart är jag trettio. Jag växer som en vinranka upp längs fasaderna. Snart dricker jag vin. Snart är jag gift. Jag bubblar av skratt. Snart möts vi igen du och jag.

Nystarten

2011-10-03T23:37:00.000+02:00

Hundra miljoner timmar har förflutit sedan min senaste bloggpost, vilket signalerar, helt felaktigt naturligtvis, att mina tankar inte längre skulle ha någon relevans utanför mitt lilla, av kinamat krympta¹, människoklot. Försök att acceptera att så inte är fallet!

Försök, så ska jag försöka mig på det svåraste jag vet: en långvarig ansträngning. Jag ska återuppliva och förbättra Mitt dåliga minnes fantasi. Mina ord ska ta fart och (gärna, om möjligt) trancendera den här skiten. Huvudsyftet är dock det samma som vanligt: att befria mig från alla begär och därmed allt lidande, uppnå harmoni med världsaltet och mottaga syndernas förlåtelse.

Kort sagt ni kommer känna igen er men ändå inte!

Jag ska inleda med en återblick över hur vi plötsligt hamnade här igen strax innan min tjugoåttonde födelsedag. Det hela började 2009 med att jag från Schweiz initierade en innehållsmässig förskjutning mot konstkritikerblogg. Sedan följde ett kort namedrop-marathon som ebbade ut när jag tröttnade på internet och som hämnd mot den internationella gemenskapen startade en förbluffande mängd fiaskobloggar. Inte helt otippat var den enda jag straffade mig själv.

2012 knackar snart på dörren med sitt löfte om jordens undergång, så det är bäst att jag sätter fart. OME' COZAMALOTL!

Fickringning

2011-01-23T10:47:00.001+01:00

Svensk post-punk och new wave

2010-05-08T15:50:00.003+02:00

http://www.thejetsetjunta.se/?p=972
http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=34206
http://denkonkretakniven.blogspot.com/
http://www.lastfm.se/group/swedish+new+wave

OK

Framtidsbloggen

2010-03-03T11:05:00.004+01:00

Eftersom "Mitt dåliga minnes fantasi" kollapsat till en blogg sämre maskerat anteckningsblock, och bara vill innehålla diverse meningslösa uppräkningar, kommer även detta inlägg att följa den rådande trenden. Jag listar ganska framtidssäkra teknologier jag vill bemästra:

- Java
- Android
- OpenGL
- Wordpress
- HTML (5.0)
- XML
- PHP
- MySQL/ Relationsdatabaser
- Valfritt branschstandardiserat OpenSource-verktyg
- Linux/ Shellscript
- Objektorientering/ MVC

Ska man studera moderna teknologier skulle jag rekommendera ovanstående om man inte har ett speciellt mål i sikte. Kunskaper inom ovan nämnda områden kommer att ge direkt avkastning och vara livskraftiga i åtminstone fem år.

Stödord (II)

2010-01-20T21:45:00.002+01:00

Corto Maltese
Nashreen Mohammadi
Spandau Ballet
Magazine
Android
Bohnanza
Go
Linda & Valentin
Analfabeten
C'est Bon
Traveller IQ
Satyajit Ray
Stereotyper
Mysticism
Symbolism
Minimalism
Galleri
Nils Petter Löfstedt
Litteratur
Gränssnitt
Fåglar

Stödord

2010-01-20T21:40:00.002+01:00

Figurprojektet
Trafiksignaler
Pictionary
Emoticons
T9
PDF
Vektorgrafik
Pictogram / Ideogram
Infographics
Rebus
Japanska skyltar
Symboler
Tarot
Ikoner
Pictograf

Dagens citat

2009-07-04T21:12:00.003+02:00

Överhört på S.Förstadsgatan, Malmö

Kvinna ~20 år skriker på bredaste malmöitiska i mikrofonen på sin handsfree:
- TOMTE!? Du är fan inte nån jävla tomte!

Sammanfattning av första halvåret 2009

2009-06-30T11:28:00.003+02:00

Följande författare verksamma inom nya vågen av science fiction-litteratur har avlidit:

J.G. Ballard
Kaoru Kurimoto
Philip José Farmer

R.I.P.

Fler gamla noteringar

2009-06-25T10:16:00.003+02:00

Havet låg som en blankpolerad spegel. Fiskmåsar som jagar varandra. Konstruktion.
Berättelser från en byggarbetsplats.

Ljudet av hundratals träd som faller i stormen.

Människan & Gud
Jättebläckfiskar
Artificiellt liv
Doktor B
Paracelsus
Hustak
Flygmaskiner
Gifter
Bakterier
Rymdskepp
Futurister
Fåglar

Angående obetitlad roman

2009-06-23T12:26:00.002+02:00

Den här berättelsen ska innehålla sig själv. Den ska vara genrelös, den ska vara enkel.
Den ska sträcka sig till universums gränser, själens gränsland, bortom döden, den ska krama ditt hjärta, spännande, engagerande, rolig, insiktsfull - enkel.

Jag städar i anteckningsblocken

2009-06-22T10:17:00.002+02:00

Mästaren av extas, den diplomerade pyromanen Dr. B log ett vinnande leende. "Gaga Gaga", "Gaga Gaga", jag tänker upprepa vissa ord tills de blir till en jublande sång.

--

The master of ecstacy, the awardwinning arsonist Dr.B smiled a reasurring smile. "Gaga Gaga", "Gaga Gaga", I'm going to repeat certain words until they become a cheerful song.

Kanoniserad konst jag tröttnat på del II

2009-06-01T15:34:00.015+02:00

Om man betraktar mitt slarviga försök till kritik mot Mark Rothko som första delen i denna serie så får jag nu nöjet att presentera uppföljaren:

Den rätt trista företeelsen kubistiska stilleben med stränginstrument.

Vilket konstmuseum av rang har idag inte ett eller flera kubistiska stilleben med mandolin att skryta med? Upphovsmännen är företrädelsevis Picasso, Braque och Gris, tre av kubismens starkaste normgivare. Varför är det då så åtråvärt att förvärva och visa upp ett mandolinstilleben? Följande faktorer spelar in:

1.Konsthistoria: Kubismen som konströrelse bör finnas representerad i en modernistisk sektion.

2.Kändisfaktor: Picasso, Gris, och Braque är i sig själva stora namn som imponerar. De välsorterade konstmuséerna brukar visa något intressantare av Picasso och Braque och komplettera med en mandolin av Gris eftersom denne nästan enbart målade trista stilleben.

3.Tillgång: Eftersom kubismen i ganska hög utsträckning var ett experiment med nya perspektiv, som främst uppkom i interaktionen mellan namngivna Pariskonstnärer behövdes en gemensam grund där de alla kunde mötas och jämföra sina olika idéer om hur kubismen kunde formas. Av okänd anledning verkar de ha valt stilleben med stränginstrument som gemensamt motiv. Detta motiv varierades i oändlighet som olika exempel på kubistisk måleriteknik. Således verkar det florera ett okänt men imponernade antal kubistiska mandoliner på den internationella konstmarknaden.

Med dessa tre huvudsakliga faktorer som motivering till kanoniseringen av fenomenet kubistiskt stilleben med mandolin (eller dylikt stränginstrument), infinner sig nu frågan om varför detta skulle vara ”rätt trist”?
Först måste jag tillstå att med en stor förkärlek för all slags modernistisk konst, måste jag uppskatta eller i alla fall respektera Kubismen. Kubismen kan vara lite väl cerebral och kräva en ganska stor mental överbryggning för att slå an rent känslomässigt, men har definitivt stora poänger i sin lite mer dynamiska tappning. Picassos ”Guernica” är ett utmärkt exempel på hur kubism som stilgrepp kan verka för att accentura det mångfasetterade, oförståliga och kaotiska i vår verklighet.
Detta sagt så tycker jag den statiska porträtteringen av tråkiga oorganiska föremål (speciellt under den monokroma perioden) ordnade i uppbrutna eller syntetiserade former, med lätthet kan förpassas till konsthistoriska läroböcker och verkligen inte behöver inta en honnörsstol på alla världens konstmuseum.

Om någon skulle erbjuda mig att köpa en dylik mandolin skulle jag svara:
Nej tack, George Braque, inte till något pris, Juan Gris! (Ärendet kommer säkert gå till inkasso om jag försöker köpa något av Picasso)

Men döm själva:

För att inte glömma

2009-05-26T01:29:00.008+02:00

Symbolism i urval:

Fernand Khnopff (BE)

Gustave Moreau (FR)

Akseli Gallen-Kallela (FI)

Missa inte Akeseli Gallen-Kallela på Norrköpings konstmuseum fram till den 23 augusti.

Fem nordiska

2009-05-15T11:58:00.013+02:00

Klassisk Hammershøi-interiör: öppna dörrar + hustru

1. Vilhelm Hammershøi (1864-1916)
Mannen som gjorde mitt liv dubbelt så bra. Klart min favorit, inte bara bland de nordiska. Häpnadsväckande interiörer, i sanning en mästare på ljus och den kvadratiska kompositionen. Harmonisk men oroväckande, en religiös upplevelse varje gång man ser ett verk.

--------------------------------------------------------------

Munch kan konsten att psyka sina betraktare

2. Edvard Munch (1863-1944)

--------------------------------------------------------------

Nielsen ligger stilmässigt nära Hammershøi och Munch. Här med en lätt touch av Klimt

3. Ejnar Nielsen (1872-1956)

--------------------------------------------------------------

Adrian-Nilsson (GAN) är den svenska konstens futurist. Här med en lite otypisk illustration till Byssanlull (Tomelilla konstmuseum) som lustigt nog ligger mycket nära Tadanori Yokoos 70-talsgrafik

4. Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965)

--------------------------------------------------------------

Diagonalsymfoni, 1925: Konst som rörlig bild

5. Viking Eggeling (1880-1925)

Ur arkivet

2009-05-13T14:38:00.001+02:00

Jag vill skriva som om jag vore en armé av gamla män och kvinnor.

Brevet från Elias Westerberg

2009-04-15T01:05:00.002+02:00

Jag skulle vilja utveckla mitt språk. När jag var sex år skrev och illustrerade jag en science fiction-serie (Rymdserje, 1989). Efter det började jag skolan och lärde mig stava.
Mina svensklärare uppskattade i regel mina ansträngningar och jag kom efter några år att identifiera mig med den skrivande människan. Jag vill inte påstå att känslan kom som en uppenbarelse, snarare växte den kontinuerligt sig allt starkare. En bidragande orsak till min utveckling i området är tveklöst min litterära uppväxt. Mina föräldrar läste för mig när jag var liten, jag läste själv när jag blev äldre. Min far arbetade som frilansande kulturskribent, min mor doktorerade i litteraturvetenskap och blev sedermera utgiven också med ett skönlitterärt verk. Tjugohundratvå, som hämtad ur ett exempel från Bourdieu, beskrivande den privilegierade medelklassens habitus, spatserade en nyutexaminerad spykist ogenerat rakt in i den tvivelaktiga sysselsättning som kallas humaniorastudier vid Lunds universitet. Först Japanska ett år för språkintresset, sedan filmvetenskap i två för analysens skull och de teoretiska tankegångar som man glupskt tuggar i sig då man kultiverar en fräck, intellektuell, postgymnasial stil. Sedan, som kronan på verket, några ofullständiga terminer Informatik innan man slungas ut i det hårda arbetslivet som IT-konsult. I två år har jag nu jobbat på Cybercom i Malmö, senast tio månader i ett hårt men givande telecom-projekt nere i Schweiz.

Min kusin startade kulturtidskriften Ryska Huset någon gång i början av min studietid. Jag var med på premiären och läste poesi och den prosatext jag bidragit med till det första numret. Det kändes spännande att läsa sina texter inför publik. Till nummer två och tre komponerade jag ännu skarpare fiktion. Mina bidrag verkade vinna stor uppskattning hos läsarna, vilket stärkte mitt självförtroende som författare ytterligare. Så när det blev socialt accepterat med narcissistiska utgjutelser av litterärt slag på Internet med bloggboomen 2005 (jämför: ”ej okay på vanlig hemsida – helt okay på blogg”) så startade jag givetvis min alldeles egen. Den numera legendariska ”Mitt dåliga minnes fantasi” blev för mig en kanal där halvarbetade skönlitterära texter svämmade över och blandades med poetiskt ironiserande kring romanser och annat kulturellt snusk. Ett nytt sätt att imponera på tjejer helt enkelt. Vad jag ska säga om resultatet: succé pyramidon av sällan skådat slag! Ett hypnotiskt allkonstverk som stundtals kom att uppta mer tid och energi än jag vill tillstå. Nu för tiden slår ”Mitt dåliga minnes fantasi” jämna hjärtslag som för att uppehålla livet vid koma.

Så jag skriver ibland, och jag läser. Yukio Mishima är min lilla favorit. Jag gillar också serier som jag tycker är ett mycket spännande och aningen förbisett medium som jag tror kommer att göra ännu större landvinningar på finkulturen framöver. Jag gillar bildkonst och jag gillar film. Jag bor i Malmö med min underbara flickvän. Tre saker som jag tror kommer att känneteckna det kommande året för min del är resa, simma och gå på biblioteket. Det är mycket jag längtar efter när jag nu är tillbaka i Sverige igen och inte är tyngd av arbete. I två års tid har mina idéer och uttryck känts som ivriga embryon som förtryckts av vardagslivets trista måsten. Ofta har jag känt att jag är på väg mot någonting (ospecificerat) stort. Vad det kan vara återstår att se.

Eugene Teal

2009-03-24T00:39:00.004+01:00

Eugene Teal - en gammal svart man med sjuk humor ca 1975.

I shall destroy all the civilized planets!

2009-03-12T01:48:00.005+01:00

Ett äventyr med den utomjordiska supertrollkarlen Stardust eller den mystiska kvinnan Fantomah är konstruerat enligt följande modell:

- Någon mycket ond person leder ett gäng skurkar i en megalomanisk plan som baserar sig på banbrytande vetenskapliga landvinningar.
- Skurkarna lyckas till en början med sin plan vilket får förödande konsekvenser för jordens befolkning. Civilbefolkningen men även militärer och makthavare får betala ett högt pris.
- Den omnipotente hjälten, som har all tillgänglig vetenskap och magi till sitt förfogande, ingriper sent utan någon som helst fara för sin egen person eller möjlighet att misslyckas och lyckas stoppa skurkarna från vidare exploatering. Som straff för deras fruktansvärda handlingar utser hjälten ett extremt surrealistiskt straff vilket involverar telekinesi genom olika former av manipulerade strålar.
- Det hela är över på sex till åtta sidor.

Utkikspunkt

2009-01-25T23:37:00.000+01:00

Ibland måste man gå omvägar för att hitta rätt. Jag följde din skugga uppför den slippriga stigen upp på berget som låg en bit utanför där vi bodde. Det var oktober och det kändes som en dröm. Hösten kom med kallare luft och gulare löv och årstidens vemodiga livströtthet kändes på något sätt fräsch efter den kvävande sommaren. Mitt hår hade vuxit ut utan vägledning och fick mig att understundom likna en vissen flicka. Lägg därtill det faktum att den nya kylan gjorde min näsa lite röd vilket gav hela min uppenbarelse ett inte bara hjärtskärande utan även ett något komiskt anslag. Men där jag gick fanns igen tanke på den egna personen. Mina narcissistiska svagheter dränktes helt i den nyfikenhet och den dragningskraft årstidernas stundande växelskifte utövade på min person när jag ivrigt spatserade uppför den blöta kullen och kände mig märkligt väl till mods. Molnen antog de allra mest häpnadsväckande former och svävade omkring på ett höjdavstånd som perfekt inramade utsikten över staden där vi bodde. Silhuetten kändes mystiskt anonym. För mig var detta tillvarons centrum (jag kunde till och med se mitt hus) och ändå kändes det som vilket samhälle som helst. Rad på rad av mekaniskt eller slumpmässigt utplacerade hus eller dylik ingenjörskonst. Vägledd av din skugga i mina obestämda strövtåg, bar det av uppför den regnvåta slänten och in i skogen som växte på toppen av berget. Det var väl egentligen inget berg, en stigning på dryga 100 höjdmeter från utgångspunkten, men jag gillade att tänka på det som ett berg för då var också prestationen i min promenad den hos en bergsbestigare. Blöt och vissen växtlighet slingrade sig om mina vader, utblommade nässlor gjorde ett sista försök att kittla mig genom mina tunna klädesplagg, hala mossbevuxna trädstammar la sig i försåt längs min väg, men skuggan av ditt väsen och mitt goda humör ledde mig oskadd hela vägen upp till toppen. Människans konstruktion bredde nu ut sig vid mina fötter, men tycktes overkligare och flyktigare än de fjäderlätta bomullsbolstren som traskade förbi i samma takt som jag över himlavalvet. Jag vet att denna värld är en kapsel som känns orimligt liten, att vardagens små problem väver tät spindelväv, en tvångströja för anden, men under vissa välsignade stunder kan burens galler te sig, om inte upplöst, så i alla fall transparent nog för att man ska få ta del av ett annorlunda panorama, en ny vision, en modernare blick på tillvaron. Du förde mig upp till denna plats, och här ska jag också vila en kort sekund, innan jag börjar min färd ner till den människornas dal där jag för tillfället residerar.

Dödsfällan

2008-12-15T21:28:00.002+01:00

I vissa situationer kan man räkna med att alla människor reagerar på samma sätt. Nästan alla. En liten procent kommer att reagera annorlunda. Det här är en berättelse om en felberäkning. När man ska försöka förutse någons reaktioner är det viktigt att hålla i minnet att människans psyke inte enkelt kan förklaras, kanske statistiskt, men inte i det enskilda fallet. Om man är alltför säker på sin sak kan detta få ödesdigra konsekvenser. Det här är en berättelse om en felberäkning och dess konsekvenser.

Men vem gråter framför ett verk av Robert Ryman?

2008-12-14T13:51:00.004+01:00

Robert Ryman got a full room of white paintings. I lingered here for some time, going back and forth between canvasses, noting small differences. I was the only one in this room. People kept walking through but nobody stayed. I love Ryman's paintings, but am not exactly sure why. I was thrilled to notice that, on one, he let the white paint cross over the front of the canvas to the side, and on another, the way whites gradated in one corner. These paintings are about painting and about the color white. Ryman has spent an entire career on this. As a result, these canvasses are stoic without being boring, are clear without being resolved, and know what they are about, without needing to explain it to us. (bmoreart.blogspot.com)

När jag var i Schaffhausen för någon månad sen körde de en fet Ryman-special på Hallen für neue Kunst. Han är onekligen kompromisslös och har förmodligen ett tråkigt liv. Men han är också en "acquired taste", så några personer kommer tveklöst att hylla allt vad han än tar sig för. Att döma av utsikten från mitt fönster just nu har han i alla fall specialiserat sig på rätt färg.

Att förstå Mark Rothko

2008-12-14T13:23:00.003+01:00

Tråkigast på gallerier och konstmuseum är verk av Mark Rothko. De hänger där tillsammans med andra abstrakta expressionister, popkonstnärer och minimalister.
Utan särskilt intresse spatserar man förbi en tre fyra identiska oljemålningar av Rothko och tänker - jaha, där hänger en Rothko, cred till mig för att jag kände igen vem som gjort den utan att behöva gå fram och läsa på den lilla lappen och cred till museet för att de förvärvat en banbrytande amerikansk konstnär.

Despite fame, Rothko felt a growing personal seclusion, a sense of being misunderstood as an artist. He feared that people purchased his paintings simply out of fashion, that the true purpose of his work was not being grasped by collectors, audiences or critics. He wanted his paintings to move beyond not only classical art, but abstraction as well. For Rothko, the paintings were objects that possessed their own form and potential and therefore, must be encountered as such. Sensing the futility of words in describing this decidedly non-verbal aspect of his work, Rothko abandoned all attempts at responding to those that might inquire after its meaning and purpose, stating finally that silence is "so accurate." His paintings’ "surfaces are expansive and push outward in all directions, or their surfaces contract and rush inward in all directions. Between these two poles you can find everything I want to say."

"The fact that people break down and cry when confronted with my pictures shows that I can communicate those basic human emotions.. the people who weep before my pictures are having the same religious experience I had when painting them. And if you say you are moved only by their color relationships then you miss the point."

Rothkos manifest
"1. To us art is an adventure into an unknown world, which can be explored only by those willing to take the risks.
"2. This world of imagination is fancy-free and violently opposed to common sense.
"3. It is our function as artists to make the spectator see the world our way not his way.
"4. We favor the simple expression of the complex thought. We are for the large shape because it has the impact of the unequivocal. We wish to reassert the picture plane. We are for flat forms because they destroy illusion and reveal truth.
"5. It is a widely accepted notion among painters that it does not matter what one paints as long as it is well painted."

OK, bara för att de utgör den minst anmärkningsvärda och tråkigaste delen av utställningen behöver de kanske inte vara helt ointressanta? Om du gick in i ett rum och där hängde bara en tavla, och det var en abstrakt expressionistisk Rothko skulle du kanske också uppleva en anstrykning av våra mest grundläggande känslor: tragedi, exstas, ödet, vem vet?

Natten mot den 5e december 2010

2008-12-04T23:51:00.005+01:00

Om exakt 24 månader ligger jag på parkettgolvet i min lägenhet och är olycklig. Och det är kallt också. Jag lyssnar till en Subway Sect LP som snurrar varv efter varv. Jag fingrar lite modstulet på den vita trasmattan och är 27 år. Det har gjorts några tafatta eftergifter för vuxenvärlden eftersom jag snart är trettio. Men jag har jeans på mig och känner mig ung. Det är nedsläckt i lägenheten och skuggor kastas in från gatan utanför. Här inne är allt så stilla, det bara Vic Godard som inte har givit upp, känns det som.
Varför har jag förslösat min tid så? Alla nödvändiga insikter är ju vunna sedan år tillbaka; det finns inga ursäkter för den här typen av liv. Ändå har jag låtit det fortskrida och denna vetskap känns av någon anledning extra plågsam ikväll. Det finns inget att direkt skämmas över. Jag har levt måttfullt, hederligt, lyckligt och i viss mån framgångsrikt utan att för den skull göra någon egentlig ansträngning. Detta har i gengäld fostrat några mindre smickrande egenskaper hos mig: ett uppblåst ego, en naiv syn på vissa företeelser samt en mängd olika former av lättja. Men det som gör mig ondast är att min förmåga att då och då kunna förvåna mig själv tycks ha försvunnit helt. Den känsla av nästan övernaturligt gränsöverskridande som jag upplevde vid dessa tillfällen är det som jag verkligen saknar från min ungdom.
När jag ligger där med kinden tryckt mot det kyliga golvet tänker jag att jag kanske inte helt stelnat i min form, att det nog finns utrymme för lite nyskapande någonstans, att liv och ande åter kan resa sig. Men när kroppen reser sig fångas den omedelbart upp av strömmen och vallfärden genom andefattiga år av vardag och vardagens nöjen återupptas. Jag går upp och stänger av skivan, tillagar en kopp te och sitter en stund framför fönstret. Tankarna flyger fram och tillbaka, tillslut bestämmer jag mig för att sova. En sak som jag gillar det är att krypa ner i en kall säng. Imorgon ska jag sova länge. Men jag vaknar tidigt av att någon rör vid min axel.

By public demand: The adventures of Doctor B in technicolor

2008-11-16T18:08:00.002+01:00

http://tinyurl.com/eliasblog

- Smashing! New York Times

The slippery slope

2008-11-14T22:30:00.003+01:00

Jag dricker öl framför internet - idag igen!?

Doktorns minimala memorandum a.k.a I doktorns väntrum a.k.a Doktorns reception

2008-11-10T21:11:00.002+01:00

utdrag:

"Han började med att söka inom sig efter material till något levande. Något som som kunde utväxlas från synapserna i hans lilla aphjärna mot rätt sekvens av abstrakta symboler för att fatta eld i mottagarens receptiva central. Olyckligtvis fanns här inte mycket att hämta."

Den prominente skriftställaren

2008-10-21T22:07:00.002+02:00

Herr E. Westerberg förbereder ankomsten av The Beautiful Machine.

Inspiration

2008-10-16T22:27:00.002+02:00

the armoury show
bröderna strugatsky
peter ilsted

Det finns fortfarande mycket intressant att upptäcka. I fortsättningen ska jag presentera saker lite pedagogiskt med bilder och ledtext.

Världens väder

2008-09-29T21:23:00.003+02:00

Iskalla katter slickar sina pälsar.
Kyrkklockor. Världen är stilla, något kryper i skinnet. Och blöta brandgula löv.
Friska vindar. Det är hösten utan Elias som nalkas.

En tveksam presentation

2008-09-11T23:05:00.004+02:00

Någonting revs och något annat byggdes upp. Du befann dig utanför hela tiden, men i drömmen föll du var natt ut genom fönstret på översta våningen. Du föll ut, inte för att någonsin kunna komma i kontakt med marken, utan för att sväva iväg och föras bort. Kanske försvinna helt och presenteras. Det första var något jag avundades dig, det andra ett onödigt ont, eller för att tala klarspråk, en förbannad nödvändighet. Jag skämdes över det tvivelaktiga nöje jag fann i att se dig presenterad. Ja till och med mina välsignade mjölkvita ögon grät små ledsamma skvättar när jag tänkte på att du skakade hand och försökte minnas namn. Vid tidpunkten en högst opersonlig perforering av mitt tillstånd.

Men nu kan jag se helt klart! Och jag vet att du öppnar dörrar, att du inte är chockad av verkligheten, att allusioner och sekunda hänvisningar hittar hem i ditt postmoderna konversationsmönster. Vad återstår av presentation har du inkorporerat i din frukostritual genom en djupdykning i tolvtonssystemet. Fragment av visdom sipprar igenom och blöter ner. Ett lyckligt plaskade i din intellektuella gyttja. Vad sägs om gyttjebrottning din gamle dyngbagge? Du formulerar frågan: Vilken fråga?! Du tar mig inte på allvar. Du kallar mig för Vincent, din fete vän. Och det är jag. Lite för stor, lite för rörig i huvudet. Lite för laminerad på läppen.

Jag väntar här bakom huset, jag har en present som jag har samlat ihop och om du bara kommer lite närmare så ska jag visa dig vad det kan röra sig om.

Min bifurkation

2008-09-10T23:56:00.002+02:00

Intrycken av världen mattas av. Röken som stiger upp ur glaset blandar sig med allt tyngre utandningar; en fallande skala. Imma kryper längs rutan, frosten slickar mina smala vader, alla bakgrundsljud förvrängs, bara en avlägset sus från vind i något vädersträck och ett tickande representerar visarens menlösa krypande längs urtavlan, representerar vår inkonsistenta tillvaro, trasar sönder tystnaden, bryter upp kausalitet, ofrivilligt förlorad i drömmen, du uthärdar för du är inte längre vaken. Du befinner dig i min bifurkation.

Mina muskler slappnar av. Så. Jag vrider mig i en glödhet säng. Med ett ryck sätter jag mig upp. En fyrverkeripjäs har hittat in genom mitt fönster och borrat fast sig mitt i sängen som fattat eld. Någon tycks fira världens undergång. Jag reser mig ur den brinnande möbeln och snavar modstulet fram till fönstret. Ute är idel grönska, kastanjer blommar i parken nedanför huset - det är strålande väder på jordens sista dag. Jag har semester och tjänstledigt. De flesta har föresten tagit ledigt idag. På fotbollsplanen mitt emot parken har det samlats en stor folkmassa. De för någon eller något fram till en stor träskulptur. Stämningen känns hotfull. Jag går in efter kikaren. Nu ser jag bättre vad de förbereder: De har fångat in och bundit fast en kentaur som de nu hänger i en provisorisk dödsfälla. När han stryps stiger själen till himlen och lämnar ett hästkadaver och en liten urlakad människokropp efter sig. Jag hade hoppats att denna barbariska gamla sed hade fallit i glömska, men idag förvånar den mig inte. Bifurkationens strömmar kan vända när som helst, jag är förberedd. (Trodde jag, men många obehagliga överraskningar väntar). Det är inte förrän jag upptäcker den kinesiska flickan i bakluckan av min bil, Hon har legat där länge, jag har sett henne men inte riktigt lagt märke till henne förrän nu, när vi stannar vid en utfart och några ungdomar intresserat börjar prata om något och pekar in i bilen som jag ser hennes lilla ljusa ansikte. ".. goodbye" viskar hon. Jag försöker bjuda henne på vatten. Hon väter sin uttorkade mun. Då kryper hennes lillebror ut ur munnen. Han är bara några centimeter. Den minsta man jag sett. En liten homunculus helt enkelt.

Before I had status and before I had a pager

2008-08-23T22:17:00.004+02:00

Min forskning kommer nu huvudsakligen att inrikta sig på status.
Studierna fokuserar på symbolers signifikans och konsumtionsmönster hos diverse habitus.

Omordern teknik är nog det lustigaste i sammanhanget.
Mina teorier presenteras inom kort.

En robots reseberättelse

2008-08-11T00:32:00.005+02:00

Och allting bryts ner i 8192 olika delar. Där varje del representerar ett tillstånd.
Och jag sitter på tåg en liten stund och sen går jag ut i solljuset. Jag vet inte vart jag ska så jag börjar gå åt ett håll. Så småningom kommer jag in i en park. Här finns skuggande grönska, en tillfälle att vila sin uttjänta kropp. Jag blickar ut över sjön. Vattnet är grönt och lockande. På andra sidan reser sig bildskön bebyggelse. Jag är ledsen robot, som rostar i kontakt med vatten. Jag kan inte ta mig över. Verkligheten reflekteras i den spegelblanka ytan. Vita moln. Sanden på bottnen.
Under sex av sju dygn är jag i konstant vila. Då arbetar min maskin på låga varvtal, kvartskristallen i mitt inre snurrar saktare, Jesus lider på korset.
Detta liv bryter sakta ner min elektroniska struktur. Därför är jag idag, den sjunde dagen, på rekreation. De gav mig en karta, men den har jag förstört. Jag är omringad av slott och moderna människor. Jag spatserar planlöst över grusgångarna. Blomdoften är intensiv. Jag blir tilltalad på ett melodiskt språk som jag inte kan förstå. Det är någon som behagar framföra en modern tanke, något jag är inkapabel att ta till mig. Jag är av gammal årsmodell. Min hjärna är konstruerad av Casio. Mina informationsfilter har inte bytts ut på 8 år vilket sparar mig en hel del obehag. Jag färdas ljudlöst, korsar gator utan att se mig för, njuter av stadens höjdskillnader.
Så registrar jag min omgivning. Denna jord är så grön. Jag trancenderar verkligheten.
På andra sidan staden upptäcker jag och stannar framför en staty av Martin Luther. Detta startar en automatisk associativ process. På grund av ett välkänt programmeringsfel hos min modell råkar jag skriva över allt tillgängligt minne med olika fakta om Martin Luther som jag vid ett tidigare tillfälle sparat ned på min fasta lagringsmedia. Vädret växlar. Det blåser upp. Om regnet kommer är jag dödsdömd i mitt hjälplösa tillstånd. Jag halucinerar om att avskaffa latinet, översätta nya testamentet till tyska, finna en mådig gud och ligga med Katharina von Bora. Svarta moln drar in. Blixten slår ner. Tåget hem går om tjugo minuter. Tid för en uppenbarelse; tid för guds nåd. Jag exkomuniceras från verkligheten den 3 januari 1521.

stdout.log daterad 03.01.1521

Mina fingrar hittar hem på egen hand

2008-08-09T22:15:00.005+02:00

Jag kan inte andas, ett moln av aska stiger från min mun och min svarta andedräkt blandas med den varma sommarnatten. Mina ögon lyser lystet röda, hela kroppen skakar, jag är äntligen fri.

Jag hör dina fotsteg från gatan nedanför, det kommer inte dröja länge innan vi ses igen. Dina vita fingrar sträcker sig mot mina ögonlock, med en omärklig rörelse förseglar du mig. Vad som finns, det finns bara här. Du är för evigt. Frihet.

Vågor av förbipasserande, vågor av förödelse, uppe i min kammare övar jag min handstil till perfektion. Det är mitt motgift. Jag ser mitt bleka ansikte le tillbaka i spegeln, kasta en smutsig reflektion, då pennan vilar ut mellan mina rader.

Det finns uppenbarligen ännu osäkerhet. Men låt mig mala dina dödliga ben till ett fint pulver, bereda en festmåltid av ditt unga kött och konsumera dig som om du vore en dagens på någon av lunchrestaurangerna i västra hamnen.

SYMBOLER
PAULNA<3
DET ABSTRAKTA
SUBWAY SECT
VILHELM HAMMERSHÖI
GAMLA VÄNNER
POSTPUNK
OMODERN TEKNOLOGI
MODERNA VÄRDERINGAR
SOMNA PÅ SOFFAN
CHANSA
RYMDEN
MÄNNISKANS PSYKE
FILMSTUDION
YUKIO MISHIMA

Hur doktorn spillde ut ett halvt dricksglas med gift

2008-07-22T20:33:00.006+02:00

... men ändå lyckades vända situationen till något bra!

Doktorn stirrade den andra personen i ögonen. Giftet låg nu i en ledsen liten pöl på bordet, utspillt med en enda vårdslös rörelse, vilket också innebar att doktorn just omintetgjort sina planer att giftmörda den andra personen. Doktor B förlorade i denna stund inte fattningen och en sådan sinnesnärvaro var i sanning otypisk den unge patriarken. Istället sökte han omedelbart ögonkontakt och vågade sig till och med på ett litet vagt leende. Den andra personen kunde ju omöjligt veta att han just undkommit en säker död, och så länge han var ovetande om detta kunde doktorn fortfarande skrida till verket. Tillåt mig, sa Doktor B lurigt, att torka upp det jag spillt, och sitt för all del kvar medan jag gör det. Utan att släppa den andra personen med blicken började B backa bakåt mot diskbänken. Men en blixtrande rörelse hade doktorn svept åt sig en disktrasa och lutade sig nu hotfullt över matbordet för att torka upp giftet. Den andra personen tycktes mystiskt oberörd av doktorns åtbörder. Doktorns lilla ansikte sprack upp i ett förnöjt leende när han kände giftet absorberas av trasan. Det hade inte alls varit förgäves. Inget var förlorat, allt kunde räddas. Stärkt av den nyvunna insikten blev doktorn alltför oförsiktig och gjorde sitt första misstag: Han kramade ur disktrasan i den andra personens glas. Vem vill dricka något som sugits upp med disktrasa? Den andra personen skakade tveksamt på huvudet. Doktorn som redan var viss om seger blev av denna motgång så perplex att han helt tappade fattningen. Han insåg inte sin tidigare oförsiktighet och i ett desperat försök att rädda situationen begick han sitt andra ödesdigra misstag. "Varför skulle detta lilla gift smaka sämre av min okonventionella serveringsmetod?"
Inte ens efter han yttrat dessa ord förstod doktorn varför den andra personen reste sig för att aldrig mer komma tillbaka.

I doktorns brev till den andra personen några veckor senare står följande att läsa:

Vent ikke
for længe!
Gaa til
Deres Læge
i alle
Tvivlstilfælde,
Husk
det er ham,
der skal
henvise Dem
til
Radium-
stationen.

Vädret

2008-05-26T00:13:00.008+02:00

Poeten och friherren Thomas Adrian Skuja tog en liten paus i sitt uppsatsarbete om Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad och anmälde min senaste roman på sin blogg häromdagen: http://olsten.blogspot.com/2008/05/bokanmlan.html.
En första röst för att hylla detta banbrytande verk.

På allmän begäran presenterar jag nedan ett litet utdrag ur romanen:

Det hade blåst upp ordentligt den här gången. Ensamheten lade sig som ett svalt täcke över trakten - där allt rörde sig - varje grässtrå spjärnade emot - varje träd vände sig plågat ifrån - den dånande vinden, skoningslös, men någonting tycktes hålla den tillbaka. Ett oväder som inte hycklat med sin ankomst: sedan dagar tillbaka föranmäld av iskalla luftströmmar vars smädande tentakler skrämt människorna stumma, bräda på bräda för fönster och dörr, solen högt och triumferande men blek och isig, maktlös inom själva planetens atmosfär - ty här verkar andra krafter. Kanske var det två främligars förvåning som kom vinden att tveka; att på en öde plats, dess ogästvänliga karaktär vald för ensamhet - och just här var den verkligen förkrossande - stöta på en annan.
Jag vill precisisera detta händelseförlopp för det är historiens både första och sista: De blickar vantroget på varandra. Svarta kängor och rockar, båda i samma ställning, frusna mitt i steget med ena handen krampaktigt om huvudet för att hålla fast hatten, den andra nedkörd i fickan för den sista värmens skull, en komisk komposition, hela bilden lutar åt väst, hotar att falla över, molnen som skyndar över himlavalvet, träden i horisonten, något mystiskt och dovt med deras otydlighet, fokus är närmare, på den ena mannens strama anletsdrag när han yttrar sin första mening:
- Det ser ut att bli storm.
Samtidigt som han lyfter hatten till hälsning och den andra mannen svarar med en liknande rörelse. Det hela sker i en ansträngd koreografi för nu balanserar ordningen verkligen oroligt på kaos rand. Den andre mannen tvekar en sekund med sitt svar och när han slutligen formar orden drunkar de direkt i den framrusande oceanen. Hans andedräkt reser i en liten molnpuff mot himlen, fort upp och västerut - nu bär det av i rasande fart, en trumvirvel stiger från jorden upp genom troposfären, vidare in i stratosfären - en regnbåge löper med blixtrande hastighet över himlavalvet, solen slår en kullerbytta och molnen skapas om på nytt. Vädrets explosion slår som ett knivhugg i hjärtat. Bilden fryser och fokus glider sakta österut - en resa mot vindens färdriktning - bort mot horisonten.

Vi möts vid trädlinjen. En kyligt ihållande regn har suddat ut landskapets konturer. En sista droppe faller och en allomfattande stillhet breder ut sig. Inget ljud får höras, vi har inträtt i den stumma zonen. Den stumma zonen färdas geografiskt över tidslinjen och känneteckas av den totala avsaknaden av ljud. Vi vistas på neutral mark där dygnslånga regn har urlakat alla betydelser ut omgivningen.

Mvh
Elias Westerberg

§ Pop songs

2008-03-25T19:02:00.001+01:00

* Luke Slater / Stars & Heroes
* Depeche Mode / Photographic
* Orange Juice / Rip it up
* Orange Juice / Satellite City
* Calexico / Crystal Frontier

* Housemartins / Flag Day
* Housemartins / Bow Down
* Smiths / Cemetry Gates
* Smiths / William, It Was Really Nothing
* I Am Kloot / Twist

* David Bowie / Changes
* David Bowie / Modern Love
* The Faint / Posed to Death
* Pizzicato 5 / Regle de jeu
* Stardust / The music sounds better with you

* Rapture / I need your love
* Bloc Party / Banquet
* Jonathan Richman / I Was Dancing in a Lesbian Bar
* Johnny Cash / Daddy sang bass
* Woven Hand / Good Hand

* Subway Sect / Stool Pigeon
* Subway Sect / Ambition
* New Order / 1963
* Arab Strap / Cherubs
* Joy Division / Transmission

* Kim Wilde / Water on Glass
* My Bloody Valentine / Come in Alone
* Air / Sexy Boy
* Daft Punk / Technologic
* Manu Chao / Bongo Bong

* Goblin / Tenebre
* Madonna / Papa Don't Preach
* John Lennon / Oh Yoko
* Josef K / Chance Meeting
* Cats on Fire / Higher Grounds

* Erasure / Ship of Fools
* Erasure / Oh, L'amour
* Erlend Öye / Sheltered Life
* Velvet Underground / White Light White Heat
* Coral / Dreaming of You

* Primal Scream / Slip Inside This House
* [Ingenting] / Punkdrömmar
* Alec Empire / Addicted to You
* Brainpool / Sister C'mon
* Pixies / Wave of Mutilation

* Crash Test Dummies / God shuffled his feet
* Hefner / When the Angels Play Their Drum Machines
* Rough Bunnies / Dance with your Shadow
* Doktor Kosmos / Bredäng Centrum
* Green Day / Basket Case

§ Pop groups

2008-03-25T18:13:00.003+01:00

* Smiths
* Housemartins
* Erlend Öye
* David Bowie
* Daft Punk
* Pizzicato 5
* Primal Scream
* Erasure
* Kim Wilde
* Subway Sect

#08: Metropolis

2008-03-12T14:48:00.001+01:00

Tystnade mellan par vid bord över stora koppar te och små koppar kaffe, ångor tystnad, prassel i tidningar, tystnad? Jag vandrade förbi Chapmanstorg händerna djupt i fickorna, vinden blåste, kylan trots den på sina ställen blå himlen som bara värmde i sinnet, eller borde gjort men något saknas, något viktigt i bristen på kommunikation förbi Stigbergstorget, Järntorget hela vägen upp till Skanstorget och från fönstret på ett café ser jag Göteborg i all sin sorgsna prakt – Skanskrona nästan hotfullt tornande över mig och allén lövlös (?) oändlig med våt asfalt,
någonstans längre ner under mina fötter - när den nu blygrå himlen långsamt, men allt för snabbt förlorar all sin färg och övergår i ensamhet och natt, svart endast bilar som rusar förbi – lyktor, ljuskäglor bromsljus som illrött varnar för vad som finns framför – och över min kopp te, ångorna som når min näsa men ingen doft, inget kvittrar bara
samma sång, men den här sången är… trasig… bara i mitt huvud spelas den om och om igen men kommer inte längre än till slutet, sen om igen i det stillsamma, folktomma caféet som bara jag gästar - aw... smärtsamt, grått sorgligt, kanske hoppfullt i all
sin påtagligt ledsamma verkan - bara min tesked mot koppen, klinkar, klirrar, tyst, boken får ligga på bordet och mina ögon stirrar, stirrar stint på de upplysta fönstren där jag ser mig förlorad i havet av ignorant mänskligt liv som sköljer över mig med sin tomhet och alla känslor av distans till den som borde vara närmast,
men den känslan som finns, existerar och som jag faktiskt vet är där, gör allt greppbart och svårt, tröst i flera lager utan verkan, bara tomhet och caféet fylls av hoppfulla röster och skratt som krossar min bubbla, jag går nu, reser mig och in i huset bredvid, omringad av dunkel i en röd fåtölj sjunker jag så ner
– dång dång dång…

mvh Thomas Skuja

#07: Ogenomtränglig

2008-03-10T23:01:00.004+01:00

När hon förut hade sett sig i spegeln hade hon sett att hon var vacker och när hon känt på sin kropp hade hon tänkt att lust och meningsförlust kan finnas samtidigt och sida vid sida och när hon kände på spegeln förstod hon att glasskivan var lika ogenomtränglig från båda hållen och när hon stod i trapphuset visste hon att hon var utan hopp och den långa vandringen längst den stenlagda gatan var bara fylld av en alldeles stum ton och fåglarnas vilsna skrin och när hon sedan stod på bron föll skymningen och någonting brast, men det skedde tyst, tyst. Och då kom fåglarna.

mvh Lars Westerberg

#06: Vision

2008-03-10T00:17:00.002+01:00

Jag drömde om absolut ljus och absolut mörker.
Ljuset bländade mig och ljuset skrämde mig.

mvh Paulna Posch Ahl

#05: Den alkemiska fikonmannen

2008-03-10T00:03:00.003+01:00

And since the fit manner of preparation is not to be found in pharmaceuticals, we must explore further; that is to say, we must learn from alchemy. Nature also forges man, now a gold man, now a silver man, now a fig man, now a bean man.

mvh Paracelsus

#04: Fransk roman i två band

2008-03-09T23:58:00.002+01:00

Eftersom Bernard Chevallier haft ett hårt liv med absintmissbruk och en konstnärskarriär som gått i stå, blev han mycket lycklig när han träffade den unga krokimodellen och före detta nunnan Lucille Motard på tåget mellan Nancy och Montpellier, vilket han tagit i syfte att bevista sin sedan länge svårt dementa men tidigare varmt avhållna arvtants begravning. Men Lucille avvisade hans frieri, kusin Henri lade vantarna på arvet, och först sedan Bernard medelst stryknin tagit Henri av daga, avtjänat ett fjortonårigt straff på den ökända fångön Sankta Helena och därefter tagit värvning som soldat i Franska Indokina, trädde lyckan in i hans liv i form av den späda blomsterbinderskan Su Ling, med vilken han ingick ett äktenskap som välsignades med fem snedögda söner, av vilka den näst äldste blev generalkonsul i Kuala Lumpur.

mvh Christina Bergil

#03: Separation

2008-02-29T23:45:00.005+01:00

När allt går så fruktansvärt långsamt, när maskinerna slutligen rycker till och stannar, då klyvs också verkligheten mitt itu. Du delas upp - sans souffrir - mellan ett iskallt gnisslande skal och ett litet lamm som nöjfullt spatserar på Damaskus soldränkta kullar.

#02: Remi

2008-02-26T21:57:00.004+01:00

Du drack gift och jag ställde i ordning de omkullvälta spelpjäserna.
Långa dystra skuggor sträckte sig in genom fönstret och smekte din bleka kind.

#01: Dekapiteringsritual

2008-02-26T20:48:00.002+01:00

Med en lätt gäspning lyfte han yxan, förde den över huvudet, och med en enda koncentrerad rörelse separerade han själen från kroppen. Tiden stod stilla; här inne låg luften tung som sammet, därute blåste vinden upp, regnet öste ned och en liten, knappt hörbar suck undslapp henne innan hennes späda kropp ljudlöst slog i golvet.

Zooloretto

2008-02-04T23:19:00.000+01:00

Vilka är dina favoritdjur?

Fladdermus

Tröglori

Fainting Goat

Mungo

Lemur

Mostly 80's

2008-01-24T19:55:00.000+01:00

Erasure
Duran Duran
Kim Wilde
Depeche Mode
Pet Shop Boys
David Bowie
New Order
Stone Roses
The Smiths
Josef K
Housemartins
Orange Juice
Joy Division

den allvarsamma leken

2007-12-18T20:50:00.001+01:00

I mitt liv existerar inget verkligt lidande
bara olika former av uppgiven självömkan.

Att tjattret, utan minsta tvivel, var på Holländska.
Därefter levde vi i ständig skräck och fascination.

All förståelse är övergående.

Ack,

2007-11-11T23:17:00.000+01:00

Glaskrosslarm på cybercoms allhelgonaparty!
Filmkultur av typen arty!

Jag somnade på tåg till Höör,
sådär som somliga människor gör
Och vaknade uti min säng

Åt lördagslunch med regissör
jag blev på väldigt bra humör
Och bjöd in festligt gäng

Så fest för flest, en vänlig gest
bäst undvik alkotest
Och sjung en liten sång

Jag älskar dig som är min gäst, och vad hände sen?
"Alla som inte dansar är våldtäcktsmän!"
Vi dansar natten lång

Vi lyssnar på musik,
tills sömnen slutligt tar
oss två till ljuvlig morgondag
och känslans romantik
som saknar er
och älskar er
jag vet att du är svag
för kakor lille far
så ett besök
och flykt från stök
och ostädade platser
mot norra Lund i snirkliga strapatser

En kort visit på fäladstorg
sen blandad sorg i hemmets borg

Nu: Fleetwood Mac.

Du försvann!

2007-10-23T06:49:00.000+02:00

Dessa surrande, snarkande trumpeter; ja, dessa väsande stekande intstrument, som det ryker och bolmar ur. Hon betraktade dem på avstånd, skrämd av deras dragningskraft. Minns hur frostiga lockande mässingscylindrar förleder. Lamslagen betraktade hon det långa led av människor som vallfärdade mot de kreverande instrumenten. Ett gungande, sjungande led. Små och stora, män och kvinnor, svarta och vita, hand i hand mot undergångens trumpeter. Hur kan de döma sig själva att tuta och böla extatiskt i evighet? Hon såg sig omkring; hon var ensam på detta halvklot. Henns små, mikroskopiskt fina fingrar darrade i den svaga brisen. Hon hade stått här länge. Hela mänskligheten hade dragit förbi i hypnotiserade färgsprakande skaror. Hon hade själv inget att erbjuda och hade således förlorat allt till de smorda silvertrumpeterna. En sista storm av brinnande höstlöv seglade förbi. Hon petade med foten i den lösa joden. Ett buckligt föremål av rostsprakande metall uppenbarade sig. Med silkeslena fingrar fiskade hon upp det oformliga metalstycket. Det krumbuktade i hennes grep, vecklade ut sig. Försiktigt förde hon det till läpparna. Det gav en liten rosslande viskning ifrån sig. Hennes lungor fylldes av iskall luft - hon andades in. Och när när hon blåste ut blev det år 1901.

Ett ekande skal

2007-10-16T21:18:00.000+02:00

Iskalla ben, brutna i ett slumpmässigt mönster låg utspridda på den frostiga marken. Det fullständigt mördade intryck dessa lämningar gjorde på doktorn, som trots allt hyste vissa sympatier för katters lunchvanor, tvingande in honom i en sällsynt allomfattande extas. Doktorn hallucinerade intensivt. Hans kropp flängde från sida till sida av gatan och förbluffade medtrafikanter väjde efter bästa förmåga den framrusande lilla markisen. Förvirringen var alltså extra stor denna morgon i mitten av februari.

Solen stod på god väg att skänka omgivningarna sin livgivande plasma, men doktorn kände bara en isande kyla som trängde rakt in i hans sköra och något underklädda väsen. Stjärnans tentakler smekte försiktigt hans panna, men doktorn var totalt oemottaglig för solens naturliga övertalningsförmåga. Hans fantasi var bräddfull av gigantiska skelettkrigare som trampade på små förvirrade doktorer, och unga jungfrur som blev defilerade av lömska jättebläckfiskar. Därför snurrade han nu omkring halvt lyrisk och halvt livrädd för att bli krossad till en smulig massa. Benmjöl, tänkte doktorn, det är den typen av mjöl som aldrig blir rent i påsen, oavsett hur noga man än siktar det. Så skulle han ju heller aldrig baka något på det. Bara ha det i en liten tygkasse kanske eller spara det i ett litet skrin. "Detta är Doktor B's förtjusande kvarlevor" skulle det stå med snirkliga bokstäver (så att man var tvungen att vara född på artonhundratalet för att kunna läsa dem! hehe) på det lilla skrinet. Omtyckt av många. En herre verksam inom otaliga områden och som inte drog sig för att ta sig an något projekt (oavsett omfång). Det var så han såg sig själv den lilla doktorn. Men egentligen var han var en allkonstnär dvs. människovän dvs. oduglig. Hjälpsam men obotlig, ett slags genialt missfall, med ett outsinligt överskott av missriktad entusiasm och fantasi.

Denna februaridag nådde doktorn sitt hem på nordostpassagen med omfattande frostskador.

I nästa episod av Doktor B's irrfärder lär vi oss mer om doktorns hjälplösa, meningslösa och rent av pinsama utbrott mot lyxkonsumtionen. Håll ut!

Flux

2007-10-15T23:21:00.000+02:00

Det måste - jag menar det bara måste finnas intertextuella samband mellan Markers Le Mystère Koumiko och Murakamis Kumiko-mysterie (mer känd under namnet The Wind-up Bird Chronicle). Eller är det bara tillfälligheter? Jag får fundera lite på det.

Och här är det viktigt att jag är mycket tydlig: Jag älskar dig!

2007-10-11T21:40:00.000+02:00

För du ser hur jag sjunker ihop, hur min blick flackar eller resignerat fästs någonstans alltför långt borta , grund och utmattad, hur stressen har fått mina axlar att stelna i en onaturlig, skygg komposition. Hur jag skrattar ursäktande och vänder mig bort när jag ser dig. Hur jag suckar uppgivet. Eller kanske mest påtagligt: att jag aldrig är där. Att jag aldrig hör av mig.

När det känns som om min existens blåst bort med höstvinden, att min ande följt med fåglarna söderut, då måste du minnas att jag faktiskt finns här någonstans i södra Lund och att jag älskar dig ovillkorligt. Jag älskar dig, jag tänker på dig, och det är min avsikt att träffa dig igen!
Jag skulle verkligen vilja tala med dig, länge om det som intresserar oss och inget speciellt. Vi skulle göra upp planer för olika saker. Jag är full av nya idéer.

Och om du inte har bråttom så kommer jag en dag knacka på din dörr, hejda dig på stan, skriva ett brev, ringa upp dig och kanske kommer jag då inte säga att jag älskar dig, det kan man inte säga hursom helst, men det är vad det betyder.

Såg du att jag vinkade åt dig precis. Att ja sa hej. Det gjorde jag. Faktiskt!

To you I say: OFFLINE!

2007-09-12T22:56:00.000+02:00

Doktor B, den silverstrålande, har nyligen intagit unga hjärtans vaccin. Och skakat av sig sina förföljare, senare vänder han sig oroligt i sömnen.

% I drömmen: Närvaro obligatorisk

Han faller handlöst ner från sängen och ut genom sitt fönster. Landar mjukt på gatan nedanför. Rätar upp sin sargade kropp, 1983!

Så börjar Doktor B's irrfärder. En serie självbiografiska mönster, presenterade genom smärtsamma kompromisser. ENDAST på Mitt dåliga minnes fantasi! (½WOW! ½BLÄ!)

Intermission in the third dimension

2007-08-31T23:58:00.000+02:00

På min gode kusins blogg, en liten text av undertecknad:

Angående forskning

Förvandlingen

2007-08-29T23:19:00.000+02:00

Om det fortsätter så här kommer den populäre diktaren Elias Westerberg att bli zombiefierad innan sin tjugofyraårsdag. Hans sinne vittrar bort och hans fysiska uppenbarelse förmultnar. Själen svävar iväg till en annan planet där mycket små män krossar hans trancendentala väsen som om det vore av glas. Kvar blir den stekande, svällande kroppen. En svag konstruktion.

En dag vid nordsjön

2007-08-27T10:46:00.000+02:00

I sällskap av sjöfåglar stod jag på en konstruerad platform och blickade ut över nordsjön. En frisk vind förde med sig lukten av havet. Solen låg i moln, det var mitt på dagen. Jag kramade stålräcket med båda händerna. Vinden slet i mitt hår och jag blundade helt kort för att mina ögon inte skulle börja tåras. Det var slutet av sommaren, strömmen av turister till den lilla badorten började avtaga och fiskmåsarna slogs allt mer desperat om de fåtaliga solbadarnas rester. Jag försökte krama ur de sista timmarna ur min ledighet men de rann som sand mellan mina fingrar till tonerna av fåglarnas hesa sopätarsymfoni.
Knogarna vitnade i kampen mot den metalliska barriären som skilde mig från evigheten, och havet och strandtennis och barnskratt, mina fotsulor skavde mot den sandiga betongen och nordsjön brusade stark och oändlig nedanför mig. Jag var livrädd för att jag inte skulle bli lycklig.

SKATEBOARD!

2007-08-13T00:20:00.000+02:00

FAMILJEN!

2007-08-13T00:17:00.001+02:00

Det moderna diskoteket

2007-08-02T21:18:00.000+02:00

Jag går på ett modernt diskotek, transformeras helt ljudlöst, plötsligt står vi där och gråter, gråter, gråter, skrattar, skrattar, skrattar, sover, sover, yrar, yrar, yrar, skriker, skriker, vi dansar. Vi dansar över det moderna diskotekets blanka golv. Vi är tyngdlösa: förlösta från jordens tvingande gravitation. Vi står utomhus och flåsar, andfådda så det bränner i halsen. Vi är i ständig rörelse - rotation - vi är om varandra. Vi älskar varandra, och vi håller takten. Går det att beskriva med andra ord än passionerat vansinne?

I det gyllene vansinnets namn vigde jag er så till evig kärlek.

Ah! Åh! Det var verkligen en modern känsla. Synd att jag svävade iväg helt och hållet på slutet så att det nästan inte fanns någonting kvar av mitt väsen närvarande under den sista tiden, men vad gjorde det när allting blixsnabbt bleknade bort?

Edit: Vi blev blinda av diskolasern.

Vännerna på Malmö central

2007-07-22T21:49:00.000+02:00

Upp och ner samma välkända trappsteg. Det var måndag igen. Hon var superblek i morgonljuset. Han var svart, dammig och iskall. Stapplade omkring på stengolvet. Vände på en smutsig filt, somnade, snörvlade, harklade sig, tog mod till sig men somnade tyvärr på nytt. Hon satte sig på en liten bänk precis brevid, böjde sig fram och viskade några ord i hans öra, men överröstades helt säkert av byggmaskiner i närheten, eller några andra ultramoderna bakgrundsljud: en symfoni av mobilsignaler som nästan lyfte taket på centralstationen eller inbromsande morgontåg, strax akompanjerade av trötta pendlares stressade marsch. En kort lur innan dammigt, sömnigt solljus smeksamt kittlade hans kind, lockade fram ett leende på hans torra läppar, varpå han yrvaket reste sig upp, snubblade vilt omkring i tio sekunder innan han utmattad slog sig ner på bänken i hennes absoluta närhet. De satt så nära varandra. Byggkranar tornade upp sig, vita moln skingrades, gud själv visade sitt ansikte sådana här dagar. Men guds röst dränktes av taxibilars tjutande, och det var därför de blev sittande där de satt. Solljuset droppade milt från klarblå himmel, sjöfåglarna dök i konstruerade, oljiga bassänger som underligt nog härbärgerade några förmodligen ytterst dekadenta fiskstim. Vad skulle man egentligen ta sig till en sån här dag? Kanske kunde man drista sig till en liten promenad? Kan man kanske få locka med en tur i västra hamnen? Betrakta den ståtligt snurrade plåtkroppen, som lockar turister från hela landet, och som är lite av en profilbyggnad i stadens silhuett. Färden går över Binary Bridge till Malmö högskolas smäckra huvudbyggnad. På vänster hand har du då själva glaskonstruktionen som hotfullt tornar upp sig ofantlig ovanför dig, med hallucinatoriska citat av Timbuktu och andra okända mästare som uppmanande dekoration, samt på höger hand den spektakulära fontänen The Wave, smakfullt invigd bara något år innan Tsunamin tog livet av svenska Thaiturister. Senaste tillskottet bland delikata lunchrestauranger i IT-konsultghettot på Kockums nedlaggda hamnområde, är ironiskt nog Thaibåten med 75 kr för en dagens. Och bortom det, Stapelbäddsparken:

Här har Föreningen Bryggeriet och ABF Malmö tillsammans med Gatukontoret och Fritidsförvaltningen öppnat upp för en ny ung mötesplats– Mötesplats Stapelbäddsparken. Den här platsen skall få utvecklas och växa fram dynamiskt i samspel med de som använder den. Vi sätter inga gränser utan bjuder in till dialog och aktivt medskapande. Under 2007 kommer vi att arbeta med seminarier och idésamtal, men också med olika arrangemang och verksamheter - allt med hjälp av med intresserade malmöbor.

Och Bo01:

Efter bomässan Bo01 revs staketet runt området, och för första gången kunde de boende i området nå sina bostäder utan att passera en vaktad grind.

Villor, radhus och 600 lägenheter ska tillsammans med kontor, affärer och annan service samsas i området. Målet är att stadsdelen skall vara ett internationellt ledande exempel på miljöanpassning av tät stadsbebyggelse.

Men det blev aldrig någon promenad. Istället spenderade vännerna på Malmö central en okomplicerad dag på sin bänk i det milda solljuset. Till ljudet av nybyggnation och modern transport, somnade de stilla i varandras armar 15.45. (En arg gubbe väckte dem tjugo minuter senare. Till råga på allt hade en fiskmås ätit upp resterna av deras lunch.)

Solange

2007-07-13T21:06:00.000+02:00

What have you done to Solange? / What have they done to your daughters?

Någonting trängde som ett spjut genom mitt hjärta. Ekande tystnad. Kvartslång väntan. Jag kröp upp i sängen och slog armarna om huvudet. En svag bris drog in från min halvöppna balkongdörr. Viskande nattluft, naturen besjöng min belägenhet. Jag vidgades. Nyårslöfte: att aldrig sluta. Ögonen för evigt öppna. Att aldrig bråka. Att hålla handen för munnen när jag talar. Oh C. K. Dexter Haven, I'll be so yare!

Non-personalities

2007-07-09T21:10:00.000+02:00

Ni som verkligen känner mig vet att jag älskar att sväva iväg och jag svävade iväg likt en heliumfylld bag-in-box-påse. Sen, något senare, när jag kom hem, drabbades jag av en känsla av absolut lugn. Molnen var sällsamt spridda, det legendariska regnvädret hade äntligen givit vika och ett mildt solljus jagade istället fram över den välkända staden. Hur smutsig och trött var jag? Min blick var klar och fast, jag kände mig en smula uppgiven, och jag kände mig helig. Det är för denna känsla jag sover i smutsvatten; av denna anledning utsätter jag mig för den delikata plåga det innebär att lämna världens två mest förtjusande ögon bakom sig, tänkte jag. Min kropp erfar ett litet eko och jag darrar. För några timmar sedan (ja tiden rusar!) låg jag ännu vid din sida och pratade alkoholiserat men vänligt i ditt öra. Vad som egentligen förmedlades? Nåja, låt oss inte uppehålla oss vid det! Sömnen dränkte vår osäkerhet. Framtiden trängde obönhörligen undan oss från varandra lika säkert som naturens alla andra ovillkorliga och likgiltiga repetitioner. Omständigheter säger du nu, ja kanske rent av självklarheter - som om smutsigt vatten, dåligt ljud och skräniga ungar skulle vara mer förknippat med samtiden än blixtrande attraktion och andra former av temporär lycka. Och det kan jag faktiskt instämma i: att det inte är. För vår tid är tidlös, tyst, svalkande, unipolär men flerdimensionell. Och lika overklig som vanligt. Ja, du säger kanske att du inte blir förvånad längre, att allting tråkar ut dig, att du känner dig frånkopplad, fastkjedjad av något ospecifiserat beroende, att du mår dåligt, att jag mår bra, att allt. Fast en känsla av inget. Men när våra fingar instinktivt söker sig till varandra och sammanlänkas, när våra läppar extatiskt möts - då är vi redan utraderade. Molnen förflyttar sig sakta. Mörkret faller. Världen skapas om på nytt. Jag väntar ivrigt.

vad gör han?

2007-07-02T22:47:00.000+02:00

http://www.cybercomgroup.com/en/
hej jag jobbar på it-företag, åttatillfemåttatillfem.

Gammal är äldst!

2007-06-22T14:46:00.001+02:00

The Tough Alliance, Frida och Emilush i all ära, men det stora provokativa geniet inom svensk popmusik just nu är onekligen Per Gessle.

http://www.aftonbladet.se/vss/rss/story/0,2789,1098671,00.html

Hanna hade stormigt kärleksliv,
hon kraschade alltid i samma bil.
Hon hade tur jag gick på söndagspromenad,
och hörde hennes ord så detta är vad jag sa:

”Jag kommer hem till dej jag är en händig man.
Jag finns för dej, jag kommer så fort jag bara kan.
Jag lyssnar på dej, håller om dej, erbjuder en hand.
Och vill du jag ska stanna är jag en händig man.”

Det är synd att fälla tårar på en ros.
Lätt att göra när din kärlek flytt sin kos.
När inga blommor blommar i din korg,
är jag en vän som suddar ut sin stora sorg.

”Jag kommer hem till dej jag är en händig man.
Jag finns för dej, jag kommer så fort jag bara kan.
Jag lyssnar på dej, stoppar om dej, håller hårt din hand.
Och vill du något mer, är jag en händig man.”
Hey-hey-hey

Hey-hey-hey

”Jag kommer hem till dej jag är en händig man.
Ring till mej, så kommer jag så fort jag bara kan.
Jag lyssnar på dej, håller om dej, erbjuder en hand.
Och vill du något mer, är jag en händig man.”

Hey-heey. Jag kommer hem till dej.
En händig man.
Så fort jag bara, så fort jag bara kan.
Na-na-naa.
Och vill du något mer är jag en händig man, händig man.
Jag är en händig man.
O-oh-oh-hooo…

Vad ska man säga? detta är ju obetalbart.
För er som inte är helt övertygade om hans storhet kan jag ju avslöja (tack för tipset, Helena!) att han döpt andra spåret på sin nya skiva till "Pratar med min müsli".

...

Mitt dåliga minnes fantasi två år! (Ett rymdäventyr)

2007-06-21T00:07:00.000+02:00

På tvåårsdagen av min bloggs uppvaknande, min debutroman;
ETT RYMDÄVENTYR

"Den är blåsigt frisk och livsfrustande, den letar vildsint efter
ögonblickets sanning och stundens skönhet."
Arthur Lundkvist

#200

2007-06-20T22:14:00.000+02:00

I'm dead sexy

STREETSTYLE MODETTE

Välkommen till Internet

2007-06-18T17:03:00.001+02:00

Ett rymdäventyr

2007-06-17T10:55:00.000+02:00

Ibland faller skuggorna tätt. Sveper över busskurer och tomma gator. Det är regnmoln som, högt ovanför oss, oroligt passerar förbi. Vi håller oss så stilla vi bara kan. Helst inomhus. Vi sitter ensamma i våra tre rum. Fastkedjade av den närmast ritualiserade passiviteten fortlever vi på oklara grunder. Vi har retirerat, frivilligt och successivt. Med varje ny insikt som vunnits har ytterligare skäl framkommit för att stänga dörren bakom sig. Ett dis, med ett urvattnat ljusspektra som bara förmår bleka vår hy ytterligare, letar sig in genom våra fönster och lovar ännu en stilla och fullständigt kravlös dag. Vi konsumerar allt, utom just näring, och när vi upptäcker att ingen av oss väger mer än 60kg börjar vi skratta. Åh, vi har lovat oss själva så mycket!

Underground Cinema and the Art Theatre Guild

2007-06-15T10:46:00.000+02:00

Art Theatre Guild
http://www.midnighteye.com/features/underground_atg.shtml

Shuji Terayama
http://www.ubu.com/film/terayama.html

Toshio Matsumoto
http://www.ubu.com/film/matsumoto.html

Tadanori Yokoo
http://www.ubu.com/film/yokoo.html

STOR BOLL!

2007-06-15T08:22:00.001+02:00

Den märkliga upptäkten av stor boll

Lyckan över stor boll

Och den obligatoriska dansen

Kanske världens bästa stor boll-film?
Chronopolis (1983)

En plats i solen

2007-06-12T11:32:00.000+02:00

Så semestrade vi mellaneuropa under en vecka i det stora krigets tecken.
Lund-Kolding-Bremen-Brugge-Ypres-Peronne-Bruxelles-Lund.

Otto DIX

Emil NOLDE

(1914-1918 stod mord på agendan i Europa. Högfärdiga generaler kommenderade ner miljontals soldater i skyttegravarna. Att vara Avant-Garde i dess mer militära betydelse var det samma som en dödsdom. I slutet av kriget hade inte en enda förkrigskonflikt nått sin lösning.)

Nu är mellaneuropa industri och politik. Anakronistiskt utmejslade stadskärnor där vi kan känna den europeiska gemenskapen. Tjugotre i frontlinjen för det nya, hade för nittio år sedan inneburit en kula i huvudet eller en amputerad arm. För sextiofem år sen bombdåd, motståndsrörelse och död. Ligger jag begraven på en av den många minneskyrkogårdarna som klär den centraleuropeiska landsbygden? Näppeligen!

Vem kan minnas dem?

Jag flyger i fantasins flygplan över de åkrar och fält där miljontals stövlar trampat och snavat mot sin död. Under fem år i början av nittonhundratalet sög vi allt vi kunde ur naturen. Den svarar med att helt utplåna vår historia. Sen blodas marken på nytt. Det är ett nytt världskrig, men det är en annan historia.

Åter i Lund. Det är sol så man nästan smälter bort. I mina nya glasögon reflekteras ljuset och kastar ljungande blixtar mot den välkända arkitekturen. Likt Godzilla förintar jag min omgivning. Jag glömmer. Jag fantiserar. Jag håller mig passiv.

Rekommenderade danskar: Carl Theodor Dreyer (film), Kaj Munk (drama), Christian Poulsen (fotboll)
Rekommenderade tyskar: Otto Dix (konst), Emil Nolde (konst), F.W. Murnau (film)
Rekommenderade belgare: Marnix Gijsen (litteratur), Hergé (serier), Edgar P. Jakobs (serier)
Rekommenderade fransmän: Moebius (serier), Saint-Exupéry (litteratur), Gustave Moreau (konst).

Läser du nyheter på internet?

2007-05-30T00:05:00.000+02:00

*asg*

Brinn, min lilla värld!

2007-05-19T02:54:00.000+02:00

Så släpas vi fastkedjade till världens ände, där vi äntligen finner frid.

Det moderna teatersällskapet

2007-05-14T22:58:00.000+02:00

Idag föds det moderna teatersällskapet. En unik möjlighet för den moderna människan att avmagnetiseras. Vi kommer att förvandlas och sväva iväg. Låter det intressant? Hör av dig.

/ Elias
Teaterdirigent, moderna teatersällskapet

Feber

2007-05-11T20:45:00.000+02:00

Jag tittar på fiskmåsarna på min gräsmatta med yrsel och energi,
lyssnar på Jennys ultimata discomix <3 & formulerar mina tankar.

1/1 2007: Med anledning av två decennier i Lund och det nya livet

2007-05-11T17:35:00.000+02:00

Det är nästan helt mörkt nu, det sista ljuset droppar in genom fönsterrutan som isigt diagonalt regn. Han ligger böjd över skrivbordet, halvslutna ögon och trummar med fingrarna mot den skrovliga bordsytan. Drömmer sig tjugo år tillbaka i tiden. Till sin barndom. Barndomen präglas i hans minne av hoppfull konstruktion. Det är Lego, Mekano, abstrakta leksaker - byggstenar som med den unges fantasi och den hantverksskicklighet som karaktäriserar ännu dåligt utvecklad finmotorik förvandlas till avatarer för en outforskad och lockande vuxenvärld. Flygplan, robotar, bilar, rymdskepp, riddarborgar animeras med fantasin. Även en bil utan förare har liv. Spöktåg utan spår eller elektricitet kör kors och tvärs genom staden. Vad är signifikant för dessa ofullständiga representationer? De motsvarar en idé i barnets huvud. Rymden, medeltiden, dinosaurier utgör en levande fond. Orden: 'baser, gift & motgift, högkvarter, laser, bazooka, kikare, stetoskop' har särskillda betydelser. Nästan allt handlar om de goda och deras fiender. Länge kallade han motståndarna i lagsporter för fienden. För tjugo år sedan satt han på sin pappas axlar och fantiserade vilt. Med en kulspetspenna i ena handen dirigerade han sitt lilla kungarike. Höll sina undersåtar i schack med omväxlande terror och eftergifter. Han önskade sig innerligt en freestyle.

Vaknar ur sin halvslummer. Rummet är helt sänkt i mörker så när på de kalla skuggor som blåser in var gång ett fordon paserar på gatan nedanför. Hans undersåtar har gjort sig fria, i sexårsåldern abdikerade han som envåldshärskare och blev en tillsynes assimilerad del av en växande familj (men styrde i hemlighet med järnhand familjen tills han flyttade hemifrån vid arton års ålder). Han saknar sina allierade, det goda laget, och deras outtröttliga arméer av legogubbar, transformers, action-force. Men de är överflödiga nu när fienden har dragit sig tillbaka. De kraftfulla flygmaskiner som trafikerade fantasins luftrum har nu decimerats till miljöfarligt skrot.

Träets textur under de trummande fingrarna. Det svaga ljudet av trafik någonstans ifrån. Handen letar sig över bordet, fingrarna sluter sig om något litet metalliskt. Mikroelektronik, det surrar svagt när han greppar tag i det, känner dess mekaniska puls. Det är en komplex ljudmaskin, likt barndomens freestyle producerar den hörbara ljudvågor av elektromagnetiska instruktioner.

Vägrar acceptera det han för länge sedan insett; att lösningen på livets alla mysterier finns i åttondeklassens kemibok, grunderna i commonsense-psykologin och i Pierre Bourdieus tankar om habitus.

2007-05-11T17:26:00.000+02:00

Vi sover brevid varandra. En stilla reaktion. Det tyst fenomenala. Min förintelse.
Likt nästan alla kemiska processer, vid låg temperatur, gick denna mycket långsamt.

En brinnande linje

2007-05-04T21:50:00.000+02:00

Begär är inte brottsligt, bara ägande.

Ja vet! vi hyllar Hitler, kör rattfulla och går på Göteborgs Nation!

2007-05-03T22:43:00.000+02:00

Mikael Westerberg träffade just sin gamla nemesis: den oerhört omoderna människan. Till det yttre är den oerhört omoderna människan och Mikael Westerberg ganska lika. Båda är glada, socialt begåvade, välsignade med lite akademiska poäng som ungefär svarar mot deras studieskulder och med en härkomst från ekonomiskt priviligierad medelklass. Mikael och den oerhört omorderna människan har växt upp sida vid sida och hållit varandra i handen sedan barnsben. Under grundskolan tyckte Mikael och den omoderna människan ungefär lika i det mesta och förövrigt spelade det mindre roll vad de tyckte om olika saker för det fanns annat som förenade dem t.ex. TRANSFORMERS. Mikael Westerberg och den oerhört omorderna människan lever fortfarande tätt tillsammans men träffas trots det inte längre särskillt ofta. Men när de slumpmässigt kolliderar, och det händer ibland, är det en nästan utomkroppsligt overklig upplevelse för Mikael. Mikael får svindel och blir ledsen för att han inte förstår. Han förstår inte att så hopplöst omoderna värderingar kan leva vidare och frodas i ett tillsynes huvudsakligen akademiskt klimat. Mikael drar därför obekväma och förhoppningsvis felaktiga slutsatser av detta. Fast han återfår snabbt fattningen, det känns faktiskt redan lite bättre. Någonstans kan han passa in även den oerhört omoderna människan i sin postmoderna världsbild.

Färgkoda din vardag

2007-05-02T00:48:00.000+02:00

'tictac/magnefique3000/artfilm/games'.template.remix
Mitt dåliga minnes fantasi färgkodas i lite vardagsfärger. Håll ut!

Nej ingen är bättre än oss

2007-05-01T14:19:00.000+02:00

Ack! underbart är att fraternisera med den priviligierade medelklassen. Ni binder mig i sidenband och håller mig i handen, roar mig så mycket att min nolltolerans mot underhållning bara verkar som en vag förevändning för att ta genvägar genom kulturkonsumtionen direkt till den så hett eftersökta elitismen. Mina lungor är brännheta, jag spekulerar: åh, tänk att få influera ett ungt hjärta!

Vad som händer sen

2007-04-26T00:05:00.000+02:00

Det blåser in över våra döda stränder. Låt saltstänkta klippor vittra sönder under oss. Där vi faller till havets botten. Och hur isen genast sluter sig över våra kroppar. Vi är bevarade, i säkerhet, blott en årstid innan bottenfruset vatten tinar upp och vi spolas undan. Vidare med strömmen och ut i världshaven.
Här driver vi i åratal. Formas av salt och sten, löses upp. Vi tillhör vattendjuren, och de tar från oss vad de behöver. Omättliga, kräver de mer än vi kan undvara. Du liknar ett träd som fällt sina löv, jag en handdocka som lekts sönder innan den blev färdig.
Så en morgon rinner vattnet plötsligt undan och vi befinner oss på land. Vår nyfikenhet inför den nya kontinenten vet inga gränser. Men istället påbörjas en mycket långvarig sedimentering. Lager på lager av lera och grus regnar över oss. Stelnar, pressas samman, konserveras. Stelnar, pressas samman. Pressas samman.
Nu tillhör vi de små underjordiska djuren. De är hårda men rättvisa med vad vi är skyldiga dem. Våra existenser fördelas noggrannt och jämnt över kubikkilometer jordskorpa. När jorden skälver, spricker upp och plötsligt får nytt liv, tar åtskilliga liv, smulas sönder, vänds och sprids. En del av oss glider tillbaka ner i havet. En del av oss sjunker undan. En del av oss blåser bort.

Uppsatstillverkning

2007-04-23T14:48:00.000+02:00

Nya blogger

2007-04-21T22:05:00.000+02:00

migrerar slutligen till nya blogger
allt kommer se lite f*u* ut ett tag
designar om så fort jag hinner.

håll tillgodo mina små luvlilushar

2007-04-14T10:39:00.000+02:00

Svenskans vackraste ord: Emilush

Vi behöver inte vardagen

2007-04-11T01:41:00.000+02:00

Jag skulle vilja tillägna mina läsare en text om kärlek i modern tid.
Ett dedikerat hjärta. Hoppfull blick som ogenerat spelar i alla blanka ytor, möts av blyga ögonkast, bryter av vår tillvaro och smular sönder den. Med obetvinglig skugga och precisa, koncentrerade rörelser. Där verkar mitt väsen. Men en osammanhängande och oförklarlig förtjusning, över nya tider och det förflutna, vägleder och för mig iväg långt bort från vardagsmättad arkitektur med alla dess geografiska landmärken och smärtsamt införstådda ritualer. Vill leva mitt liv som en skapelseprocess i den omkullkastande känslan bortom. Det är svårt att beskriva hur tydligt allting känns nu. Min reflektion är så underbart lysande klar. (Men varje gång jag ser mig i spegeln tänker jag först: Åh nej, militärfrisyr!) Jag är naturligtvis arrangerad, det skäms jag inte för. Jag följer naturlagar, sociala beteendemönster, tidsandan, vanans makt, förväntningar, slumpen, ödet, gud fader, stjärnorna och vädret. Jag följer dig åt och håller dig i handen. Jag är en ständig vägledning. En skarpt och hoppfullt hologram. Min kropp är ganska åsidosatt, nästan bortglömd. Stundtals konstituerar den bara en begränsning för mitt trancendentala väsen. Kroppen vill ofta sova. Men egentligen är den en enorm resurs. Jag misstänker att mitt goda humör bottnar ganska mycket i mitt fysiska utförande. Det representerar för mig något oerhört viktigt: ovillkorlig frihet, vilket jag brukar fira med att dansa. Mina intressen är tjejer och science fiction. Skriv till:

Elias Westerberg
Råbyvägen 15L LGH 22
224 57 Lund

Jag älskar er!

Tungan rätt i mun

2007-03-31T01:08:00.000+02:00

Vilken svensk översatt titel döljer sig bakom följande filmklassiker?

The Hidden Fortress (Kurosawa, 1958)
The Great Escape (Sturges, 1963)
Deliverance (Boorman, 1972)
Watership Down (Rosen, 1978)
Victory (Huston, 1981)
Lonesome Dove (Wincer, 1989)

6 rätt: Lets make love and listen to death from above
1-5 rätt: La la love you
0 rätt: Little baby nothing

olika saker de senaste 120 timmarna

2007-03-30T00:41:00.000+02:00

blev pussad av en svart katt
hjälpte en sovande drucken flicka att hitta hem
beaktade pluxus/jeans teams liveframträdanden
färdigställde några ordrar drabbade av bomtursbuggen
vaknade klockan 02.15 och trodde klockan va sju
såg på tsais senaste i malmö
picknickade i stadsparken
antecknade saker
började en kurs i datorspel
fick lite pengar för första gången sen i november
lugnade oroliga
såg diverse experimentfilmer

Är ni med eller?

2007-03-28T14:01:00.000+02:00

Döden i Venedig (Thomas Mann, 1912)

Pastoral: To Die in the Country (Terayama, 1974)

Josef K - Young and Stupid (1987)

Senast värdefulla bok/ film / musik? Posta!

2007-03-24T05:43:00.000+01:00

för att kringgå livets monotoni krävs extrema åtgärder; ett extremt jag - ett extremt du.

Ett omedvetet disco, kom igen!

2007-03-22T04:16:00.000+01:00

I

Du blir vid min sida, jag ler svagt, 'intagande' säger jag mig
Ett ark av fint papper, en sval vind,
en blommande trädgård.

desarmera min tickande själ, den plågar mig så i detta nu
för din hy är så brinnande vit och jag sväljer.
blodet rusar ner från huvudet
och det känns som en blixt slagit ner i mitt bröst
när jag tänker på dig där jag sitter fjättrad vid min maskin
och blickar ut genom den klara halvreflekterande ytan
över havet
över parkeringen nedanför
över glaskroppar som hyser nyvakna framtidsarbetare
och över diverse nybyggen

jag dagdrömmer vilt:
låga, brinn ut!
jag förmår ej ensamhetens milda kval
dess olidliga lätthet
demoraliserande verkan på mitt fokus
naturligtvis
otåligheten, och ibland -
bara som en svag knackning på dörren.

II

Jag måste hjälpa dig med allt för ingenting klarar du själv
Hålla dig i handen vid varje steg på vägen för annars halkar
du och om du faller kan du aldrig mer resa dig.

Vi reser bort. Vi försvinner.

Vinden tar tag i skjortärmar och klänningsfollar och i
våra små frisyrer. Timmar flyter förbi, jag speglas i glaset.
Ack flyktiga skönhet bli! Men ännu en gång ville ödet annorlunda.

Så vi tumlar omkring i otåliga vårmiljöer,
gränslös uppskattning av vårt gemensama rum.
varje rörelse är asynkroniserad
varje ansiktsdrag så nytt och nyanserat
min kropp skälver av förväntan
men så plötsligt!

hela mitt väsen exproprieras av det koordinerade kollektivet
och jag faller in i vana
säg vanmakt, där varje privat situation blir otänkbar
och det som existerar bara är ofärdiga tankar
-ett sammelsurium av ospecifika känslor-
oriktat välbehag som tvingar mig på knä
tvingar mig att slicka upp allt grus och tycka det är gott dessutom
så jag säger: tvi!

Tvi för vinden som lockar och för
tvi för våren som kränker min personliga integritet
som jag håller så högt
Men hurra för dig och mig och våra vänner!

III

Årstider, dessa lättjefulla foster,
(vilkas snåriga tillkomst jag helst inte vill spekulera vidare i
för det skulle bjuda mig alltför mycket obehag)
styckas upp i portionsförpackade bitar
och serveras till oss arma människor
som ständigt tycks vara hungriga på nya kulinariska smaksensationer.
Ack då tuggar jag hellre mitt grus.

Du skimmrar som fulländad kristall, ovetande om min anstundande metamorfos.
Jag spolas bort av otålighet och gammalt diskvatten.

IV

Och dyker upp på ny ort.

2007-03-17T21:19:00.000+01:00

Jag eftersträvar det moderna ansiktet. Med det moderna ansiktsuttrycket.

newsflash

2007-02-26T20:20:00.000+01:00

jag jobbar 8-17 i malmö denna vecka. jag är fattig & upptagen.
det nya skapandet kryper framåt.

jag ser ut ungefär såhär:

jag läste universums öde: datorernas död inköpt för 5:- bland utgallrade låneböcker.
nu läser jag klart det underbara äventyret av fournier.

jag kompletterar filmografiskt dreyer, polanski och von trier.

ofta utför jag annat arbete, jag går och lägger mig tidigt.

Gott nytt år 1,3 miljarder kineser!

2007-02-18T14:11:00.000+01:00

Igårkväll firade vi det kinesiska nyåret.
Äntligen gyllene grisens år!

Vad passar då bättre än lite demolåtar från min kinesiska mp3-spelare?
http://www.zshare.net/audio/kina1-mp3.html
http://www.zshare.net/audio/kina2-mp3.html

lyckan kan vänta

2007-02-15T00:30:00.000+01:00

ni alla ger mig så mycket kärlek
lyckan kan vänta.